PRS:Fagra häxor

Cindy gick in i skolbyggnaden för första gången någonsin. Hon kollade sig omkring, och det första hon såg när hon klev in var vaktmästarens rum. Han stod och hängde innanför disken och bytte ett par ord med varje elev som gick förbi. Cindy lät blicken glida till vänster, där hon fann flera skåp. Hon kollade på lappen hon hade i handen. Hon letade febrilt efter namnet på klassrummet hon skulle till. Hon hittade det. D3.
"Men var ligger det då?!" hon mumlade tyst för sig själv. Hon vågade inte fråga någon heller. Hon tittade sig tyst omkring. Cindy lät blicken stanna på en person till höger om vaktmästarens rum. Hon bestämde sig för att fråga hen om vart hon skulle gå.

?

Jaa, det här är ett privat rollspel om några häxor, if u want 2 know c;


~~

Bec står lutad mot väggen bredvid vaktmästarens lilla rum. Stiften till hennes penna tar ideligen slut och nu måste hon köpa fler igen. Men det är kö. Visserligen bara en person kvar innan Bec nu, men hon tycker inte om att vänta. Det är första dagen efter höstlovet, och eleverna i korridorerna ropar glatt hälsningar till varandra.
"Godmorgon, godmorgon." Bec behöver inte höra den glada klangen i vaktmästarens röst för att veta att han är på gott humör. Hon kan känna det. Hon kan känna hur allas humör är, och bäst av allt, hon kan påverka dem.
"0,7 stift, tack", säger Bec och lägger upp en femma på den lilla ytan som skiljer henne och vaktmästaren ifrån varandra.
"Ha en bra dag, Rebecka", säger han när Bec tagit emot stiften.
"Det är Bec", muttrar hon och börjar gå mot lektionssalen.

Cindy ser att tjejen hon tänkte fråga om salen, var på väg att gå.
"Nej, du vänta lite!" hon går snabbt genom gruppen av elever som är samlade innanför dörren, mot flickan som går iväg. När hon kommer fram till flickan lägger hon sin hand på hennes axel och säger:
"Hej, ursäkta, men var ligger D2?"

Bec rycker till och skakar av sig handen som någon lagt på hennes axel. Hon studerar flickan framför sig och konstaterar fort att det inte är någon hon känner igen. Hon läser av hennes känslor. Aningen hoppfull och nervös. Det måste vara tjejens första dag i skolan.
"D3?" frågar Bec. "Jag är på väg dit. Jag kan visa dig." Hon kastar uttråkat med sitt pennskrin och stönar när stiften slår i skolans stengolv. När hon böjer sig ner för att ta upp dem glider solglasögonen av hennes näsa. Till en början stel av skräck stannar Bec kvar i sin förmodligen ytterst löjliga pose på väg ner efter stiften. Hon hoppas att hennes bruna hår som fallit framför ansiktet på henne täcker dem två olikfärgade ögonen som sticker ut i min bleka hy. Ett blått öga och ett brunt öga. Jag får tag på solglasögonen och trycker upp dem på näsan innan jag snabbt grabbar tag i stiften och rätar på mig.

Cindy drar snabbt undan handen när flickan rycker till. Hon får samtidigt svar på frågan hon hade ställt. Hon ser hur tjejen tappar sin pennskrin som faller till golvet. Flickan framför henne böjer sig ner och stannar i en lite 'random' position. För att inte börja skratta så biter hon sig hårt i underläppen. Hon vänder sig om och kollar på folket som börjat skingra sig, och Cindy antar att alla är på väg till dagens första lektion.

"Ska vi gå, då?" frågar Bec frånvarande. Tjejens känslor berättar ingenting om att hon just har fått syn på två olikfärgade ögon, och Bec pustar ut. "Vi ska åt det här hållet", mumlar hon och börjar bana sig fram genom den täta strömmen av elever som är på väg till olika lektioner. Överallt runtom henne känner hon glädje. Är dem glada över att vara tillbaka i skolan? Bec kan inte förstå detta då skolan för henne bara betyder att hon måste gömma sig för andra människor. Hålla sig undan.
"Här är det", säger Bec och nickar mot en än så länge stängd dörr framför dem. Läraren verkar inte ha kommit ännu och de andra eleverna i hennes klass sitter runtom det lilla bordet i korridoren eller på golvet lutade mot väggen med en av datorerna i knät som skolan varit så generös att ge ut till varenda elev.
"Beckie!" ropar Adam borta från bordet. Han är en av de där störiga korkade killarna som bara bryr sig om att all uppmärksam het ska riktas mot dem. "Det är inte sommar än, vett du! Eller är du allergisk mot regn, eller?" Eleverna runt om honom skrattar högt. Man kan fan inte vara allergisk mot regn, tänker Bec bistert. Den där killen har nåt fel i sin hjärna.
"Det är Bec", morrar Bec tyst och känner hur mycket killen njuter av uppmärksamheten. Genast skruvar hon lite på den och den här gången är det Bec som är nöjd när hon känner hur han humör går över till osäkerhet och vag rädsla.

Cindy följer efter flickan vidare genom skolan samtidigt som hon memorerar allt hon ser. Helt plötsligt stannar de och någon ropar åt flickan hon följt. När pojken hade tystnat så blev stämningen annorlunda. Cindy kunde inte riktigt sätta fingret på hur, men den var förändrad. Hon såg på flickan jämte sig, som tydligen inte var berörd alls.
Cindy visste inte vad hon skulle göra så hon stirrade ner i golvet.
"Jag heter Cindy, och du?" hon slog upp blicken och kollade på flickan som stod bara någon meter ifrån henne.


((OFF:Lite failat inlägg, men jag hade idé troka, this is a no-reply mejl))

a okey

"Jag är Bec", svarade hon. "Bec River." Hon log vagt mot tjejen och i det ögonblicket klickade det till i låset till klassrummet och läraren ropade en högljud hälsning till alla eleverna. "Vi börjar nu", sa Bec dumt och klev in genom dörr hålet. "Här, du kan sitta bredvid mig, om du vill. Andrea skolkar ändå alltid." Hon visar tjejen till den tomma platsen vid Becs bänk. Lektionerna med denna läraren uppskattade Bec. Han var inte lika tråkig och allvarlig som alla andra. Men på geografin, som var i samma klassrum, brukade Becs och Andres bänk stå tom. Ingen av dem stod väl ut med Marianne som lärare. Och när de båda valde att strunta i geografin (vilket hände mer ofta) hittade de inte heller på något tillsammans, utan Bec brukade mest strosa runt i korridorerna eller gå ner till sitt hemliga ställe under trappan ner till källaren. Så osocial var hon. Men vad hade man vänner till om man hade hemligheter?