ett år på Hogwarts

Mira vaknade och gäspade av trötthet, klockan var runt tjugo över tolv men ingen av henne lektioner började förrän om en timma. Hon suckade och gick ner till sällskaps rummet, det var inte många där bara Pansy och några som hängde med henne, Mira ignorerade dom och gick ut i korridoren. Det var rätt tomt och hon gissade på att dom flesta hade lektioner.
Hon gick och satte sig på en bänk och lutade sig bakåt av tristess.

jag tog mina kakor och gick ut. jag gick mot skogen. jag älskar att vara där inne även om jag inte får. jag såg på testeralerna som "betade" och klappade några innan jag gick tillbaka mot skolan. jag hade förtfarande ont i huvudet, drycken hjälpte inte så länge så jag bestämde mig för att sova kanske skulle. jag såg Pansy och hennes kompisar sitta i uppehållsrummet
- Ne men är det inte fröken Riddle. sa Pansy med sin tykna röst.
- Vad vill du Parkinson? snäste jag
- Du tog Draco från mig. sa hon och puttade mig jag tappade balansen och satt snar tpå golvet. jag såg kaxigt upp mot henne.
- Draco var aldrig din, och jag är så mycket bättre än dig. sa jag till henne och hon gav mig en spark, jag tappade luften och han inte reager för hon gav mig en till spark. jag kände hur allt blev svart.

jag vaknade i sjukhusflygeln.
- Vad hände? frgåade jag och tog mig för revbenen och kände hur hela kroppen gjorde ont.
- jag vet inte. du kom upp till mig och svimade sedan. sa Pomfrey och jag såg på henne. och kom ihåg Pansy. men hur lyckades jag ta mig upp hit själv? jag såg ingen annan i salen och slot ögonen och försökte sova

Mira somnade till och vaknade av att hon hörde ett brak. Hon reste sig upp och funderade länge på om hon bara hade tänkt på den stora smällen, hon började gå mot sin lektion som hon visste började när som helst. Lektionen gick segt, och Mira halvsov sig genom dom två timmarna fylld av spådomskonst.

Draco halvsov igenom lektionen och gick sen ner till uppehållsrummet och mötte Pansy
- nu kan du glömma Cara. Sa Pansy och la armarna runt Draco.
- vad har du gjort? Draco såg argt på Pansy som bara log oskyldigt, Draco visste vart han skulle hitta Cara, sjukhusflygeln. Draco sprang upp och var tvungen att hämta andan när han kom upp. Han gick in och hittade Cara i en av sängarna. Han såg på henne, hon hade blåmärken över hela kroppen ett bandage på huvudet och underarmen. Han såg oroligt på henne och satte sig vid hennes säng och hoppades att hon skulle vakna.

jag vaknade en stund senare och såg på Draco som såg påmig
- Baby är du ok? Draco såg oroligt på mig.
- jag vet inte. jag har ont överallt men jag lever i alla fall. sa jag och försökte le men slutade snart med det.
- Vad hände? Draco sår oroligt på mig.
- Pansy. var allt jag kunde svara. Draco såg argt på mig och stormade sedan iväg. jag försökte roppa
- Gör inget dumt. men det gick inte. och så var jag ensam igen

Kom kom just i väg från lektionen som slutade tidigare än klockan tre, och hon var sjukt glad över det. Hon gick i korridoren och helt plötsligt stormade Draco förbi, mira tittade att han kom från sjukhusflygeln och hon rusade dit.
Hon såg Cara ligga i en av sängarna och gick med raska steg mot sängen.
- Åh, gud Cara vad har hänt? Och var skulle Draco?
Mira tittade ner på Cara som svagt tittade upp.

Jag blev lättad när Cara öppnade ögonen. Hon berättade vad som hänt. Jag reste mig och stormade där ifrån. Jag visste att Pabsy antagligen var i stora salen så jag gick dit. Hon satt vid Slytherin bordet
- Pansy Parkinson. Ropade jag och hon såg upp, och ryggade tillbaka. Jag gick fram till henne och lyfte upp henne i kragen och drämde henne i väggen
- den här gången har du gått förlängt. Skrek jag på henne och hon försökte komma loss. Hon såg skrämt på mig.
- Draco.... Sa hon men jag tystade henne
- jag vill aldrig mer prata med dig och om du någonsin kommer nära Cara igen så svär jag att jag dödar dig. Sa jag och släppte henne så hon ramlade ihop på golvet. Eleverna kollade förvånat på mig men jag bara blängde på dem och gick ut ur salen

jag mötte Miras blick och log halvt.
- Jag mötte Pansy. svarade jag lågt och drog efter andan när det gjorde ont.
- Jag vet inte men jag antar att jag snart får reda på det. svarade jag och såg Draco komma in genom dörren. han log snabbt åt Mira och satte sig sedan på sängkanten.
- Vågar ajg fråga vad du har gjort? jag såg på honom

Jag lugnade mig lite när jag kom fram till Cara och log åt Mira. Hon är en bra kompis.
- vågar jag fråga vad du gjort? Cara såg på mig och jag log mot henne
- vi kan väll säga att Pansy inte lär röra dig igen. Sa jag ömt
- lever hon? Frågade jag oroligt
- ja. Men hade du brytt dig? Jag såg på henne och blev åter arg på Pansy. Hur kunde hon?
- jag vill inte att du hamnar i fängelse bara. Sa Cara ansträngt.
- ingen fara jag stannar hos dig. Koncentrera dig på att bli frisk nu. Sa jag och tog lätt hennes han rädd för att skada henne
- jag ska. Ni är de bästa vänner man kan Ha. sa hon till oss och kramade svagt min hand. Jag blev orolig hur svag hon var
- vill du ha något? Jag såg vänligt på henne

jag såg på mina vänner.
- Vatten skulle sitta fint. sa jag och log svagt och Draco trollade fram ett glas vatten och en stor nallebjörn. jag log åt honom och drack lite tog nallen och kramade den svagt.
- Ah. sa jag och tog mig för huvudet och Draco log svagt och gav mig en huvudverkstablett. och jag svalde den.
- Jag hatar Pansy. sa Draco argt