Rollspel med egna karaktärer

-ok, hälsa från mig då sa jag och log.
draco kollade lite snett på mig och återgick sedan med till att öva besvärjelser. jag drog oxå fram trollstaven och riktade den mot en bok i bokhyllan -acio bok, sade jag och ingenting hände. -acio bok, sa jag igen men inget hände. blaise började skratta men jag fortsatte och efter fem gånger så åkte den ut ur bokhyllan men landade i golvet.

Jag nickade frånvarande, inte för att jag skulle skriva nån hälsning från nån av dem. Jag tog upp en bok med kartor över Japan och studerade den. Jag såg på bergen, palatsen, floderna, städerna och landskapen. Jag drog fingrarna över kartorna och undrade hur jag skulle ta mig hem. Jag kanske kan beställa en resa med sån där metallåda med vingar

Jag gick upp till sovsalen och hämtade Quidditch genom tiderna, och la mig sedan i en ledig soffa och började läsa den medans de andra höll på med nått annat.

Jag reste mg och tog brevet och styrde stegen mot uggletornet och gick sen in och visslade på Ryuk som kom ner och såg på mig och sen på brevet och jag tvekade en stund
"du får inga svar och du förlorar ju inget på att skicka det" sa jag till mi själv och band fast det vid Ryuk "det blir en lång flygning för dig nu, kan du ta det till Kaname-san?" sa jag och han nickade och jag klappade honom "ge den inte till någon annan än honom" sa jag och Ryuk skrek (tror nämligen inte falkar kraxar) och fällde sen ut vingarna och flög sen iväg och jag såg honom försvinna och jag önskade jag kunde följt med. Jag styrde stegen sorgset tillbaka mot uppehållsrummet och slog mig sen ner hos de andra igen och stirrade in i brasan

(har missat några sidor, vad händer nu?)

( Typ inget har ätit middag och är i sälskapsrummet )

Jag såg upp när Cara kom tillbaka, hon såg inte glad ut.
Jag slog ihop boken och ställde mig upp.
- Cara, ska vi gå på en promenad runt skolan, ensamma, la jag till och såg på killarna.

Jag vände mig mot Roxanne-san och nickade
"vad är det vi ite får veta nu då?" sa Blaise-san nyfiket
"om du är nyfiken på andras privat saker kommer du snart upptäcka att samma skugga kommer följa dig och rota i ditt liv" sa jag till Blaise-san
"va?" sa han förvånat
"grubbla på det tills vi kommer tillbaka" sa jag trött och vände mig sen mot Roxanne-san och vi började gå och jag såg på henne "var det något du ville prata om, eftersom du ville promenera ensam med mig?" frågade jag henne vänligt

- Nej, jag tänkte mer på om du vela prata om något, du verkade så nedstämd när du skickade iväg brevet.
Tror du inte han kommer att svara eller?, sa jag leende och vi styrde stegen förbi sjön.

Jag nickade lite fundersamt "jag vet inte Kaname-po brukade alltid svara men med tanke på att han inte gjort det på längre så visste jag inte" sa jag tyst och såg ut över sjön "sen vill jag åka hem" sa jag försiktigt, jag visste egentligen inte vad jag skulle säga eller om Roxanne-san skulle förstå. Hon har ju bott här hela sitt liv men jag har bara bott här i tre år och vill helst tillbaka till japan

Jag nickade och såg sen på henne.
- Jo, jag antog att det var något sådant, du trivs inte särskilt bra här va?, sa jag och vände mig till henne.