ett år på Hogwarts

Mira tittade självsäkert på Draco.
- Jag kommer inte göra samma misstag som dig , och jag tror inte dom gör nått.
Hon tittade bort mot dom igen och sedan på Draco.
- Fast, jag känner mig bara så maktlös, jag vill liksom veta vad som händer .. fast får kanske reda på det med tiden.
Hon gav Draco ett litet leende, och tittade bort mot Cara och James som fortfarande pratade, hon log fortfarande.

Jag log mot Mira
- vad bra. Sa jag och skrattade
- ja de är något mellan dem. Men jag vet inte vad. De verkar vara något som båda förstår. Jag tror att det har något med Nikki att göra. Sa Draco och log lätt

- Jo, kanske .. eller så handlar det om nått helt annat.
Mira tittade på Draco och för att få upp stämningen trollade hon fram en kortlek.
- Är du med? Hon tittade på Draco och lade ner kortleken på bordet.

- ja jag vet inte. Men de berättar väll nån gång. Sa jag och såg på Mira som tog fram en kort lek
- visst. Sa jag och ryckte på axlarna

- Dock suger jag på alla olika slaggs kortspel, men .. vad ska vi spela? Mira tittade frågande på Draco som just hade ryckt på axlarna.

Jag såg på Mira
- jag vet inte. Jag spelar aldrig kort. Inte riktigt min familjs grej. Sa jag och log ursäktande

När de pratat färdigt satte sig James framför Mira, tog ett djupt andetag, och berättade exakt vad som hänt med sina föräldrar. Det enda han inte berättade, värken för Mira eller Cara, var vad han sett förutom den vanliga drömmen. Han hade åter igen sett Bellatrix tortera någon, men denna gången var det Aberforth, som James ibland pratat med då det inte fanns någon annan. Hon hade torterat fram information om... Honom, James. Hon hade dragit ur hans rörelsemönster, hur han såg ut, vart han vanligtvis befann sig. Sedan hade han hört hennes sinnessjuka skratt.

(fan, kom just på en skitbra plott till James bakgrund OuO)

(jaså? vadå?

Jag log mot James och Draco såg förvånat, han fick höra mer än vad han hade sätt i minnessållet. han slog skyldigt ner bliken, och jag märkte att Draco mognat.
- Det är inte ditt fel, vad din far. sa jag och gav honom en puss.
- Och det är inte ditt fel att Nikki. dog sa han och jag kände en stygn av sorg.
- Jag vet. svarade jag och svalde. jag ville inte tänka på Nikki, och försökte att tänka på bröllopet i stället.

Mira satt och lyssnade på allt han sa. Hon visste inte, inte något, hon visste faktiskt minst i rummet. Hon tittade medlidande på han och gav han en kyss, samt en kram.
- Jag är glad att du berättade, fast tyvärr finns det inte mycket jag kan göra. Hon kände sig på nått sätt elak, men puttade bort tanken och gav han åter igen en kram.

jag log mot dem. Mira behövde veta och James behövde berätta för folk han litade på.
- Du behöver bara finnas där för honom. sa jag och log. Mira nickade.
- Så det är det här ni har pratat om hela tiden? Draco såg på mig och jag nickade.
- Ja. vi stöttade varandra. du kan vara en udnerbar pojkvän men du förstår inte allt. sa jag och gav honom en puss på näsan. han nickade svagt och la armarna runt min midja. jag slöt ögonen och njöt.