När folk blev stora och Voldemort vann.

(du får spara :p jag har funderat på o skaffa en ny men i te gjort det än xD)

"jag vet att jag aldrig skulle överge dig nu" sa jag och log mot henne
"du är min bästa vän med" sa jag och log "jag lovar att alltid finnas här" sa jag och undrade varför jag inte varit med henne eller letat efter henne på sex år

( Aaa, men tycker spelen är så trökiga XD )

- Det är bra det, men berätta för mig varför du int var där, när du vet, sa jag leende och ställde mig upp.
- Nej, vill du någon annanstns nu?, sa jag och såg på henne.

(köp i sälj kort, de gör jag ^^ så skapade jag min förmögenhet xD)

"jag lovar det, jag vill själv veta" sa jag och reste mig sen upp och log och funderade sen
"kan vi inte åka till Hogwarts? Då kanske jag minns mer" sa jag leende och la huvudet på sned

( Ja, får väll göra det XD)

- Visst, sa jag leende och tog tag i henne och transfererade dem till Hogwarts skolområde.
- Ja, så här ser det ut, sa jag glatt och såg mig om medans vi vandrade över skolområdet.

(japp ^^ ska köra bil nu så loggar in sen)

Jag log och såg mig omkring och allt verkade bekant. Några elever såg skrämt på mig
"antar att jag inte är så populär" sa jag och ryckte på axlarna och vi gick in i slottet och jag såg mig omkring
"Laura" ropade en man och kom mot dem och jag försökte placera honom

( Oki : ) )

- Nej, det är du inte, skrattade jag roat, även om det just inte var något att skratta åt.
Jag såg upp och såg Neville komma och jag kramade om honom och såg på Cara.
- Det här är Neville, vi är förlovade, sa jag leende till henne och Neville såg oförstående ut.
- Tappat minnet, sa jag förklarande och log.

(hemma)

"jag förtjänar det väll antar jag" sa jag och såg sen på Neville
"du verkar bekant? Känner vi varandra?" sa jag undrande och såg på honom

- Ja, från och till, lite förtjänar du och lite förtjänar du inte, sa jag allvarligt och Neville såg på henne.
- Vi gick i samma elevhem, jag gick med Harry.
Har vart med i DA och Fenixorden, som Laura, sa han lätt och log mot henne.

Jag nickade "ja kanske det. Jag verkar inte vara så snäll alltid" sa jag och såg sen frågande på honom "inget av det där lät bekant. Och vem är Harry?" sa jag undrande och folk stannade och bara stirrade på mig och jag såg förvånat på dem

- Nej, det är du inte alltis, sa jag lätt och så irreterat på eleverna.
Neville såg sig om och eleverna gick vidare.
- Vi går in på mitt kontor, sa han och vi följde efter honom, in i kontoret.
- Harry är den som sloggs för vår skull, och som din far dödade, sa Neville enkelt.