Rollspel med egna karaktärer

-jahopp mobba mig inte nu.
jag gick ner i fängelsehålorn och började gå hit och dit och efter fem minuter var jag vilse.
-ok jag har ingen aning, sa jag.
Draco och blaise började skratta och jag blev lite röd om kinderna. -men jag vet var köket finns om vi vill ha mat sa jag och försökte låta duktig.

Jag såg irreterat på Blaise och Draco.
- Det är inget att skratta åt jag skulle vilja se er hitta Ravenclaws sällskapsrum, sa jag irreterat och Draco och Blaise tystnade.
- Den här vägen, sa jag och visade honom till en dörr i slutet av korridoren.
- Man kommer in genom något som sånna som Malfoy tycker är viktigt, sa jag och viskade sedan i hanns öra.
- Rentblod, viskade jag och blinkade åt honom.
- Fast vi vet hur man ska ta sig till köket med, sa Draco överlägset, men jag ignorerade honom.

-tack, viskade jag tillbaka.
-hur kommer man in i köket då daraco, frågade jag.

- Killar päronet, i fruktskålen, alltså målningen, sa Draco och ryckte på axlarna.
- Det var Marcus som visade oss det, du vet Marcus Flint, lagkapten för Slytherinlaget, sa jag leende åt honom och väntade på att han skulle säga lösenordet.

-ok trevligt. rentblod sa jag högt o tydligt.
och när tavlan svängde upp log jag triumferande mod draco som först bara såg chockad ut och sedan likadan som alltid.
-tack, viskade jag till Roxanne på vägen in.

Jag följde efter dem lite frånvarande och orkade inte kommentera hur barnsliga Draco-san och Blaise-san var, de skulle väll mogna tidsnog. Vi gick in i uppehållsrummet och satte oss framför brasan och jag stirrade in i elden och undrade vad Kaname gjorde. Jag ville skriva ett brev till honom men hade ingen aning om vad jag skulle skriva. Ja ville att allt skulle vara som förr. Jag började leka med en kaststjärna utan att tänka på det och försökte komma på hur jag kunde ta mig till japan

jag satt och fumdrade på min familj, vad dom gjorde nu och sånt. Draco drog fram sin trollstav och började öva på några besvärjelser.

Jag hörde Draco-san börja öva på några formler och log svagt och tog fram papper och pensel och började skriva på Japanska (ni får låtsas att det står på japanska, jag är inte så bra än att jag kan skriva hela brev xD)
Konnichiwa Kaname. Jag sitter flera hundra mil från mitt hem Japan och dig...jag har vänner här med men inte som du. Jag undrade varför du inte har skrivit? Och varför du inte hälsade på sist jag var hemma, fick du inte för mina föräldrar? Jag sitter och funderar om jag ska försöka ta mig hem till Japan...jag hoppas du svarar, saknar dig ja ne Cara-pu
Jag såg på brevet och funderade på om jag skulle skicka det.

-vad står det, frågade jag cara. draco slutade och kollade på pappret.

Jag lyfte blicken och såg på Robert-shi
"det är ett brev till en vän som heter Kaname-san i Japan. Vi är barndomsvänner så det är bara artighets grejer, lite minnen och sånt" ljög jag, de var ingen mening att berätta att jag villi åka hem till Japan
"vem är den här Kaname? Jag har aldrig sätt honom" sa Draco-san och jag log och tog upp ett fotto på en kille som var längre lite längre än mig, han var blek och hade mörkare brunt hår och bruna ögon och ett sött leende
"var han tvungen att vara snygg?" sa Draco-san och jag log roat
"alla Kuran är snygga" sa jag och log och såg på förtog innan jag stoppade tillbaka det och stirrade på brevet igen