När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag bara såg på den "den är fin, men varför har jag den? Jag kan ju inte göra något med den?" sa jag undrande och såg på henne
"jag tror jag ville vara din vän, men jag vet inte. Ville vi inte vara vänner?" sa jag till henne

- Du kan tala ormspråk till den, sa jag och log.
- Så här, sa jag förklarande och sa en mening på ormspråk.
- Ledsen, men kan inte bättre än så, sa jag lätt och såg på henne.
- Jag vet inte Cara, mina minnen är heller inte fullständiga, jag har blivit drogad i sex år.
- Men kan tänka mig att det kan vart jobbigt att vara din vän, att du inte ville ta hand om de andra.
Att stå på två olika sidor, det är jobbigt, men jag vet inte Cara, sa jag och log svagt.

Jag såg på henne och log "det verkar praktiskt" sa jag och såg på den
"jag gillar den i alla fall" sa jag och hörde att det inte lät som vanligt och jag log mot Laura
"verkar som jag fortfarande kan" sa jag leende och nickade sen "men jag förstår inte varför de skulle drabba dig. Det känns som om det måste hänt nått. Vi skulle väll inte bara sluta umgås?" sa jag undrande

Jag ryckte på axlarna.
- Nej, jag vet inte Cara, jag tror heller inte attvi bara skulle sluta att umgås.
Vi har bråkat förr, och det rejält mycket, men vi har alltid blivit vänner igen, sa jag och såg ut över sjön.
- Och även om vi hade bråkat, så låter det inte som du, att du bara skulle överge mig, jag skulle aldrig det med dig, sa jag och tänkte på den gången hon var inlåst i Azkaban.

Jag såg på henne "jag önskar dekokten jag kunde ge dig svar på din fråga men jag kan inte. Jag minns helt enkelt inte" sa jag "kanske hände det en massa samtidigt som gjorde att jag inte hann med dig? Eller så glömde jag att du fanns?" sa jag tvivelaktigt "men jag tror inte det är någo jag skulle göra" sa jag fundersamt

- Nej, jag hoppas att du inte gör det, för vänskap är inget man bara får, utan något man förtjänar.
Jag hoppas verkligen inte att du glömde mig, sa jag och såg på Cara, kunde det vara så att hon hade glömt mig?

Jag nickade "det har jag förstått och ja vill förtjäna min vänskap" sa jag allvarligt och skakade sen på huvudet "jag vet inte. Men det måste funnits nån anledning till att jag inte letade efter dig. Eller gjorde jag det?" frågade jag förvirrat

( Min kära drake Lancelott, dog idag D: han var nog hungrig....)

- Jag vet inte?, det ända jag fått höra är att du trodde att jag var död, och det trodde alla andra med.
Du ska veta vad besviken jag är på alla, det känns som att ingen letade efter mig.
Som om jag inte betydde något, för någon, sa jag sorgset och vände bort blicken från henne.

(vad tråkigt du får köpa en ny ^^)

Jag såg på Laura och kramade om henne "så var det inte. Jag kan inte bara ha glömt dig så. Men jag vet inte nu. Men jag lovar att svara så fort jag vet" sa jag och kramade om henne "jag skulle aldrig överge dig!" sa jag

( Jag har bara 5 knutingar XD )

Jag kramade henne tillbaka och log.
- Nej, jag hoppas det, jag kommer aldrig överge dig Cara, det lovar jag, sa jag leende till henne.
- Du är min allra bästa vän och kommer alltid att vara det, sa jag leende.