När folk blev stora och Voldemort vann.

jag bara såg på henne och försökte få in allt
"Okej, jag minns inte något av det, men jag litar på dig" sa jag och gick in i barnhemmet och en tjej kom fram
"Cara?" sa hon och jag såg undrande på henne "minns du mig inte?" frågade hon och jag skakade på huvudet ochsåg på Laura

Jag skakade på huvudet åt Cara.
- Jag har aldrig vart här, så jag vet inte, sajag och såg på kvinnan.
- Cara har tappat sitt minne, vemär ni om jag får fråga?, sa jag vänligt till henne.

Jag la huvudet på sned "det är riktigt irriterande att bara minnas bilder och inte saker" sa jag och såg på kvinna
"mitt namn är Louis" sa hon "jag jobbade här när du bodde här. du var vädlgit liten då" sa hon leende "vi trodde du var död, det kom en man och dödade massa folk och du var borta, men vi hittade inte din kropp, vad hände egentligen?" sa hon och jag försökte minnas

Jag rynkade på pannan och såg på kvinnan.
- Antar att det var Voldemort som hämtade Cara, bara en ren gissning.
Jag vet inte såmycket om ditt liv här Cara, sa jag och såg på henne, i fall några minnen skulle dyka upp.

"vi vet inte, det bara kom en man vi han knappt se honom" sa Louis och jag såg på henne
"Det kan nog varamin far" sa jag och gick in och såg mig omkring och fick plötsligt upp en massa bilder
"Ni låste in mig" sa jag argt till Louis och var inte förvånad över att min far hade dödat folk
"Det var itne meningen" stammade hon
"hur låser man in nån utan att det var meningen?" sa jag argt

Jag såg på kvinnan som verkade rädd nu, vilket hon hade all befogenhet till att vara.
- Du betedde dig konstigt, stammade kvinnan.
- Konstigt, hon hade ju magi inom sig, sa jag sarkastigt till henne.

jag såg på henne och kände att ögonen blev röda igen
"Det var inte anledning för er att låsa in mig" sa jag argt
"Vad skulle vi göra då" sa kvinnan skrämt
"Inte låsa in mig i alla fall. inte konstigt att pappa dödade er" sa jag kallt och såg på Laura
"Kom så åker vi" sa jag surt

- Ni visste att hon hade magi i blodet, och då händer det sådana saker.
Jag sprängde sönder grannens soptunna, färgade huset blått och fick klassens mobbare hängande i flaggstången, men inte låste mina föräldrar in mig för det, sa jag alvarligt och såg på Cara.
- Vart vill du nu då?.

"Hur skulle vi veta det" satjejen oroligt
"ni hade kunant fråga" sa jag surt och såg på henne och sen Laura
"välj du, jag måste bara bort här ifrån" sa jag "varför minns jag bara alla hemska saker?" frågade jag

- Frågat, eller försökt hjälpa henne, sa jag och tog tag i Cara och transfererade henne till den skog där vi hade campat förr.
- Minns du något härifrån då?, sa jag lätt.