Efter Hogwarts (rollspel)

Okej, jag är redo!! Vems tur är det??
-Nu vinner vi det här hörni! sa jag och gav en peppande blick till mina lagkamrater.

(Jag kan ju skriva lite fakta om mig, så det blir lättare för er att lära känna min karraktär?)

"det är vår tur. Jag skulle just kasta när du dök upp" skrattade jag och kastade iväg en pinne och slog ner en kloss och Draco blängde argt på mig
"det är inte mitt fel att du är värdelös på det här spelet" sa jag retsamt och han blängde på mig
"varse Milli" sa jag och räckte över en pinne till henne

(ja gör så )

Namn: Millicent (Milli) Tonks
Ålder: 19 år
Blodstatus: halvblod
Familj: Andromeda Tonks (mor) Far: Harold Thompes, trollkarl som dog i det första kriget (räknar Ted Tonks som pappa), Nymphadora Tonks (syster), Härstammar från familen Black. Systerdotter till Bella och Narcissa och kusin till Draco. Jag är guddotter och kusinbarn till Sirius och ''gudsyster'' till Hp.
Förlovad med Oliver Wood.
Jobb: Jobbar i organisationen F.I.S.A tillsammans med Hermione och hjälper alferna. Pluggar sista året till auror.
Bor: Tillsammans med Oliver Wood i Irland
Utseende: Stort mörkbrunt vågigt hår, midjelångt. Brun/gula ögon. 157 cm lång (kort)
Personlighet: förstående, envis, glad, lite konstig men kvicktänkt. Älskar utmaningar och tvekar aldrig till ett nytt äventyr, har VÄLDIGT lätt att hamna i trubbel, så jag har ofta slitna kläder.
Vänner: Accepterar alla som vill vara mina vänner


Tack, sa jag o log mot Cara. Jag sa ''Suertando'' och gjorde en handrörelse, det var min märkliga ''tur rörelse''. Jag siktade och kastade pinnen och träffade! -YES, jublade jag.

Jag skrattade åt den sura Draco och log glatt mot Milli.
- Det är ett mugglarspel, så man får inte använda magi, sa jag glatt.
- Jag hade tänkt sluta som auror jag så nu blir nog Harry glad att få in en ny, sa jag vänligt och log mot henne.

"snyggt" sa jag och gav Mina den sista pinnen
"kasta på kungen" sa Lucius och Mina nickade och kastade ner kungen och vi vann
"ni var en mer, det är fusk!" sa Draco
"sluta vara så sur" sa jag och gick mot Draco och log mot honom och han blängde på mig och jag himlade med ögonen och kysste honom
"bättre?" frågade jag och han nickade och jag skrattade "du är hopplös" sa hag och han nickade och jag vände mig mot Milli
"så vem är du? Och hur känner du Harry?" frågade jag vänligt

Ja, jag känner honom genom Sirius. Han är faktiskt också min gudfar och kusin till min mamma. Min far, Harold Thompes (okänd trollkarl), dog väldigt ung, men hade ett starkt band till Sirius.
- Så man kan väl säga att jag och Harry är ''gudsyskon'' sa jag och log varmt mot harry.
- Men tyvvär träffas vi inte så ofta, eftersom jag bor i Irland nu.

- Jamen, vi är väll släkt allihopa antar jag, eftersom att alla renblodiga släkten går ihop, sa jag med ett leende.
- Jag gick i samma årskurs som Harry fadt i Hufflepuff, gick du på Hogwarts?, sa jag och såg på henne.

"där ser man" sa jag och skrattade lite "varför har du inte sagt något om henne Harry?" sa jag och vände mig mot honom
"jag har inte tänkt på det" sa Harry och jag himlade med ögonen
"du är hopplös" skrattade jag "trevligt att träffas. Jag kände också Sirius och jag saknar honom. Men varför nämnde Sirius aldrig dig?" frågade jag nyfiket

- ja jag gick på Hogwards, fast jag är ett år yngre och fick hemundervisning det första året av min svåger Remus och min syster pga en olycka jag var med om, men när jag blev frisk började jag andra året på hogwars i Hufflepuff, sa jag och log mot Laura.

- Det är komplicerat Cara, sa jag. Du förstår, Sirius och mamma lovade att hålla det hemligt eftersom Sisius dödade en före detta dödsätares son, såklart var det en olyckshändelse, men han trodde inte Sirius. Så den här dödsätaren ville hämnas på honom, men eftersom Sirius inte hade barn skulle han döda något som betydde mycket för Sirius. Han visste att Sirius hade ett gudbarn som han räknade som sitt eget barn (Harry), men kunde inte döda honom eftersom det var Voldermorts plikt. Så vi höll det hemligt, så att dödsätaren inte skulle döda mig, sa jag och tittade på Cara.

- Ja nu känner jag igen dej, sa jag med ett igenkännande leende.
Det är jag som var sökare för Hufflepuff efter Cedric, sa jag glatt mot henne.

( Känns knäppt att inte känna igen dej på en gång XD )