När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag nickade och log.
- Ska jag hjälpa dig eller?, jag har ingetför mig, sa jag och ryckte på axlarna.

jag såg på Laura
"Det får du gärna göra" sa jag leende "jag vet inte riktigt vart alla platser ligger så du hittar nog bättre till dem än vad jag gör" sa jag och reste mig "Vi kan väll börja med lägenheten i London" sa jag leende

okej

Jag nickade och log.
- Ja, det låter väll bra, sa jag och tog tag i henne och tranfererade oss utanför hennes lägenhet.

Jag såg på lägenheten och allt i den
"något är fel" sa jag och backade mot dörren "jag vet inte vad men något är väldigt fel" sa jag förskräckt och såg mi omkring och sen på Laura

Jag såg på Cara och sen runt om i lägenheten, men jag kunde inte se något märkligt.
Jag tog fram staven och mummlade något och såg sen på Cara.
- Vi är inte ensamma, sa jag allvarligt och såg mig om.

Jag såg på Laura
"vem mer har tillgång till lägenheten?" sa jag tyst och började sen se mig omkring och två män kom ut ur ett av rummen
"nej men prinsessan" sa den ena och log elakt. Jag mindes inte vilka de var, men jag visste att de var elaka. Jag backade från dem och ställde mig bredvid Laura och såg på henne

- Det är Grårygg och Scabior, sa jag till Cara och försökte hålla mig lugn.
Det här var som förra gången, när Cara inte kunde göra något och jag fick göra det.

"du måste ju minnas oss" sa den ena mannen
"ledsen att göra er besvikna" sa jag surt
"hon kan svara i alla fall" sa den andra mannen
"ja det kan jag och jag vill att ni lämnar min lägenhet" sa jag argt och de bara skrattade och jag såg oförstående på Laura

- De lyder inte dig, trodde du att alla gjorde det?, sa jag förvånat och vände mig om mot dem.
- Låt oss säga såhär, antingen lämnar ni lägenheten i gott skick eller annars kryper ni ut ur den bedjande om era enkliga liv, sa jag illsket och höjde staven mot dem.