Uppenbarligen var det min nya del i min novell.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Så fort mannen hade talat såg hon på Naz med en hatisk blick innan hon skakade på huvudet. "Ursäkta vad sa du att vi var någonstans?" Hon rynkade pannan och la armen om sig för att skydda sig från blickarna. Just här, just nu kände hon sig så utpekad där hon stod i sjukhusklädnaden medan mannen framför henne bar en mycket vacker klädnad. Mörkt röd med guld broderat samt vita byxor till. Mannen tippade huvudet på sned så luggen hamnade framför hans blåa ögon, harklade sig och rätade på ryggen. "Dequ, ett land eller en dimension som bara vissa själar kommer till när man dör. Det är lite komplicerat att prata om det här och nu. Men Naz är din skyddsängel och han har skyldighet att ta hand om dig de första veckorna." Han vände sig om och tog fram pappret han skrev på när de kom. "Naz skulle du kunna vara snäll och skriva i rapporten? Som ängel och väktare till staden så har du det ansvaret." Mannen doppade fjäderpennan i bläcket och räckte över den till Naz som böjde sig över pappret och började att skriva med en graciös handstil. När han var klar sträckte han på sig, satte tillbaka pennan i stället och vände sig om och började knäppa upp rocken. "Så Scarlett vi ska gå in till byn och skaffa fram lite kläder till dig. Du kan inte gå omkring i det där." Han drog av sig rocken och under rocken hade han en skjorta men även ett par stora vita vingar bredde ut sig innan han vek in dem till ryggen. Försiktigt placerade han rocken över hennes axlar och började fösa henne mot de stora dubbeldörrarna. Sorgset såg hon ner och bet sig i läppen. Tårarna rann fortfarande ner. "Så jag är verkligen död? Så det är verkligen ingen dröm?" Hennes huvud höjdes och såg upp mot hans skarpa profil. Han lade armen om hennes axlar och pressade henne mot sig. "Åh Scarlett, det är så sorgligt att du inte kan förstå detta. Jag lovar att hjälpa dig här. Ja du är död. Jag kan inte återlämna din själ till din kropp eftersom den inte kommer ta tillbaka den. Den kommer att sparka ut dig oavsett vad du gör och efter ett tag." Han var tyst innan han fortsatte med ett mumlande. "Du kommer bli en rastlös själ, ett spöke och jag skulle känna mig så fruktansvärt att se dig så." De började gå ner för marmortrappan som badade i varma morgonljuset. Framför trappan stod det en rund fontän med en staty av en ängel med en kruka i händerna. När de passerat statyn såg hon sig om och såg flera marknadsstånd omringa marknadsplatsen. Allt från frukt till fisk, tyger till smycken. Scarlett såg män hänga upp banderoller i olika färger runt om hela torget. "Det kommer vara en tillställning imorgon kväll. Byborna hjälps åt att göra staden vacker." Naz skrockade lätt medan de svängde in på en gata. Små affärer med böcker med tillhörande bläck och fjäderpenna till lättare tyger. Det fanns även ett större världshus vid sidan om. De gick förbi flera affärer innan Scarlett stannade upp. "Vart ska jag bo? Är jag inte hemlös?" Scarlett såg sig om och Naz drog in henne på en ny gata och drog fram en nyckel som han stoppade in i en dörr. "Nej du är inte hemlös. Ingen får vara hemlös i Dequ." Han gick in i det ljusa rummet och vände sig om med ett stort leende på läpparna. "Kom in i ditt nya hem Scarlett. Detta är ditt hus." Chockat klev hon in och såg sig om. Huset var inte alls stort. Ett litet kök, litet rum där toaletten var och en trappstege upp där en säng stod. Hon satte sig vid middagsbordet och såg ner i bordet. "Så var är kylskåpet?" Hon såg upp när hon hörde Nazs bullrande skratt. "Kylskåp? Lilla söta Scarlett såg du inte det förut? Dequ är ett stort land som är satt runt 1500 talet tror jag. Det finns ingen el så något kylskåp existerar inte." Han slutade att skratta och satte sig mitt emot henne, tog hennes händer i sina och såg in i hennes ögon. "Det här måste vara så jobbigt för dig Scarlett. Jag har loar att jag ska ta hand om dig samt berätta allt du behöver veta." Försiktigt smekte han hennes hand och såg ner. "Jag ska ta och börja då." Han harklade sig och rätade på ryggen. "Jag vet inte när Dequ blev till men det var så länge sedan nu. Vi änglar såg själar som var mer ämnad för något bättre. Speciella själar, som din och de andra invånare här. Innan de dör hämtar vi dem och tar dem hit." Medan han pratade rörde han hennes hand medan han såg in i hennes ögon. "Sen är det här med återfödelse." Naz släppte hennes händer och reste sig och han gick till det lilla köket och satte en tekanna på en eldspis och vände sig om. "Ska jag vara ärlig?" Han synade henne innan han lade huvudet på sned. "Du kan inte återfödas till jorden. Din själ är för viktig för att förspillas. En dag kommer du att förstå det Scarlett." Med en lätt rörelse så vände han sig om, hukade sig och började lägga in ved i spisen. "Jag tänker göra lite te och sen senare ska vi till templet. Blir det okej?" Hon svarade inte utan satt och skakade. Aldrig kommer återfödas? Skulle det innebära att aldrig få se sin familj igen? "Naz..." Hon drog in ett darrande andetag och såg på hans vingbeklädda ryggtavla. "Du sa att jag är för viktig att återfödas. Menar du att jag aldrig kommer återse min familj igen?" Tårar rann ner längst hennes rosiga kinder och Naz snurrade runt och var snabbt vid hennes sida. Drog upp henne på fötter och förde in henne i sin famn. "Det stämmer Scarlett. Jag är så hemskt ledsen." Hon började skaka i hans famn och han strök handen över hennes hår. Snart grät hon och greppade ett hårt grepp om hans skjorta. "Såja ta det nu lugnt. Allt kommer att bli bra" Han viskade i hennes öra och till slut hade hon lugnat ner sig och han släppte, tog ett steg tillbaka och synade henne. "Vi kanske ska till templet först. Jag kommer att hämta en klänning innan." Han gick till trappan och klättrade upp. Man hörde hur en låda drogs ut och sedan sköts in igen. Sen kom han ner med en eld orange klänning och räckte över den till Scarlett. "Byn om så går vi sedan. Du kan byta om i badrummet okej?" Hon nickade bara och hängde av sig Nazs rock och tog emot klänningen. Tyget var mjukt och hon drog med handen över tyget och såg upp på honom. Log bara svagt innan hon gick in på toaletten och satte på haspen. Det stod ett kar i grov hamrat koppar eller något liknande i ena hörnet av rummet och en hål i marken som troligen var toaletten. Med en tunn suck fick hon av sig sjukhusets kläder innan hon lät Dequs mjuka tyger svepa om henne och hon strök över magen för att känna tygets smekning. En sista rörelse som släppte ut håret över axlarna kom hon ut från badrummet och lade händerna bakom ryggen. Scarletts kinder blossade upp och hon sänkte huvudet. Naz kom fram till henne och tog ett mjukt grepp om hennes haka och sakta höjde hennes ansikte. "Den passar dig utmärkt Scarlett." Han log svagt, släppte hennes haka och gick till dörren och öppnade den och vände sig om. "Kommer du Scarlett? Jag förklarar mer sedan." Han sträckte ut en hand och nickade uppfordrande mot henne. Hon gick emot honom och sträckte ut sin hand och tog hans. "Okej men bor du någonstans? Jag tog väl inte ditt hus nu?" Hon såg ner medan hon gick ut från det lilla huset. "Nej det gjorde du inte." Han såg ner på henne och böjde sig fram.. "Jag bor närmare rådhuset, där vi gick utifrån." Han låste efter sig och stoppade nyckeln i en liten väska han hade i handen och hängde den över hennes axel. "Så nu ska vi gå en bit så jag kan berätta mera ifall du vill." Han såg ner på henne innan de började att gå. Det tog ett bra tag innan Scarlett öppnade munnen och hon såg upp på Nazs profil. "Vad behöver jag göra här? Kan jag bli vräkt och hur eller vad äter jag?" Det tog någon minut innan Naz svarade med sin lugna röst. "Ja du Scarlett. Det är lite svårt att förklara. Men jag ska försöka göra det så gott jag kan." De gick höger och de passerade mer bostäder än butiker nu. "Vad du behöver göra här är upp dill dig. Du kan ta ett jobb ifall du vill. Det finns egentligen ingen valuta system i Dequ. Så nej du kan inte bli vräkt genom att inte betala hyra. Tjänster eller byta sig till är det vi gör. Det fungerar riktigt bra. Alla är nöjda och inget bråk egentligen" Zas småskrattade innan han fortsatte att tala. "Vad brukade du äta när du levde? Kött, vete, grönsaker antar jag. Det kan du göra. Vi odlar våra grönsaker samt vete till bröd och pasta. Kött är något som är mer komplicerat än så. Som sagt vi är alla döda men kött existerar på.." Han blev tyst medan han funderade. "Och jag som ska vara en informatör." Skrattet kom plötsligt och Naz satte handen över ögonen. När han var lugn så log han. "Kött existerar som boskap som på jorden. Skapade i Dequ för mat." Hon rynkade på pannan medan hon lade huvudet på sned. "Så djuren kan dö men inte vi som har kommit hit? Är det bara för vi redan är döda eller vad?" Scarlett hade släppt hans hand och vände sig om för att se på Naz ordentligt "Själarna som kommit hit är speciella Scarlett. Det har jag redan förklarat för dig." Naz suckade medan han började gå igen. En mur med ett bågvalv tonade snart sig för dem. När de kommit utanför staden stod det två silvervita hästar och väntade. "Nu ska vi ta sista biten via hästens rygg." Han hjälpte henne upp innan han lätt slängde sig upp på hästens rygg och tog i tyglarna. Han smackade lätt med läpparna och båda hästarna började skritta. "Naz hur gammal är du? " Hon såg åt vänster och synade Naz. Hennes hår fladdrade bakom henne och han vred sitt huvud mot hennes medan hästarna vant skrittade vidare på stigen. De passerade åkerfällt där några män stod och plöjde. "Länge nog. Jag är över 100 000 gammal. Jag ser bra ut för min ålder eller hur?" Ett leende bredde sig ut på hans ansikte och hon log. Hennes hjärta, om ens hade något liknande började slå hårdare. "Är på ett ungefär 25 år. Skulle jag tro att han skapade mig som." Under en timme red de tysta och bara hästarnas flåsande, hovarnas slag mot marken och den tunna vindens sus i träden som hördes. De kom till ett vägskäl där ena väggen ledde till havet och den andra vägen ledde längre in i landet. De tog av mot vänster, mot havet och han såg på henne. "Du kan resa runt om du vill. Du behöver inte vara i huvudstaden." Framför dem låg det en liten hamn stad. Stora båtar guppade på vattnet och hus som både fungerade som butiker och bostäder. Men de stannade inte där utan fortsatte mot en hög kulle som på toppen hade ett stort tempel i vit marmor. Efter de kommit upp på toppen klev de av hästarna och lät de gå fria på gräsplätten utanför. "Är du okej? Gick det bra?" Naz lade sin ena arm om hennes axel och såg upp mot det stora templet. "Man går inte hit offra. Det är om man behöver vägledning i livet. Gamla vanor, samband med en annan själ." Han tog hennes arm och började gå in. "Eller glömma sitt gamla liv." Rösten var inte lika munter nu utan lite hård, kylig. Inuti templet stod det rader med bänkar i samma vita marmor med en lite kudde på. Fönsterna var av färgat glas och föreställde änglarna som var väktare i Dequ. Nazs egna fönster var långt framme det kunde hon se. "Naz du gör mig illa.!" Scarlett började slita sig men till ingen nytta. Han hade ett hårt grepp om hennes arm. Han tog några trappor upp och stannade vid en skål med skimrande vatten. Han drog in henne i sin famn, hennes rygg mot hans bröstkorg. Hans vänsterarm låstes om henne så hon inte kunde göra något. Med sin fria hand strök han bort hennes hår från ansiktet och kysste hennes hår. "Naz Nej!" Scarlett grät återigen och försökte slita sig i hans famn. "Snälla jag vill inte det här!" "Jag ber om ursäkt." Han viskade lugnt i hennes öra innan han talade så det ekade i hela templet. "Denna dag är en glädje för Dequ. En själ som länge varit borta är äntligen tillbaka!" Hans grepp hårdnade. "I flera tusen år har vi, Dequs änglar letat efter denna själ och äntligen hittat den." Han sänkte handen och lät det ljumna vattnet blöta ner hans hand. "Så jag, ängeln Naz." Han tryckte sin hand mot hennes panna och sänkte den mot vattnet igen. "Scarlett Cross är inte ditt riktiga namn." Han suckade. "Ditt namn är Cewl och är Dequs prinsessa." Hon spärrade upp ögonen när ordet nådde hennes öron. Han baddade återigen hennes panna och han lättade hans grepp. "Förlåt mig min prinsessa." Naz höll i hennes hand och såg på henne. "Men när jag hittade dig på jorden var det mitt jobb att med alla medel att få dig tillbaka hem." Han kramade om henne hårt. "Välkommen hem."
Mugglarportalen