Efter Hogwarts (rollspel)

- För att hon har fått en anorlunda uppfostran och blivit tränad i strid och då kan hon inte kontrolera vad hon gör, sa jag lätt och log.
- Då är hon ju farlig, sa Gabriella skrämt.
- Javisst är hon det men vem av oss vuxna är inte det?
Hon har bara en anorlunda uppfostran och det gör att hon är lite anorlunda, sa jag och log roat åt förklaringen.
- Men du då?, sa James.
- Du är väll inte uppfostrad så?
- Nej, det är jag inte och jag kan kontrolera mig, men jag tror ändå inte jag vill göra det mot Lucius, sa jag och såg på Lucius.
- Så du tror att jag slår dig?, sa han roat och såg på mej.
- Nej, det tror jag inte jag har lärt mig av Cara, och auror utblidning på det.
De flesta dödsätare sitter inne i Azkaban tack vare mig, så vem vet?, sa jag och såg roat på honom.
- Då testar vi, sa Mina.
- Nej, det gör vi inte ingen ska duelera med någon annan och särskilt inte Cara, förstått?, sa jag med bestämd blick och såg vartenda barn in i ögonen.

Jag nickade mot Laura
"ja vi förstår" sa barnen och vi nickade
"de har en del att lära sig" sa Harry
"ja men du behöver ju inte ge dem en massa idéer" sa jag och blängde på honom
"men jag måste ju få lära dem något kul" sa Harry
"nej det får du verkligen inte!" sa bestämt och stirrade på Harry
"varför inte?" sa han
"varför inte? Varför inte? För att du hade lärt dem en massa dumheter som att duellera med varandra och att man måste vara god hela tiden och offra sig för alla andra" sa jah
"skulle jag inte! Lite hjälp" sa Harry

- Tyvärr Harry jag håller med Cara, sa jag med ett flin.
- Va jag trodde du var god?, sa Harry chockat och jag himlade med ögonen.
- Klart jag är god, men inte hela tiden, bara för det mesta, sa jag glatt och Harry vände sig hjälpsökande mot Dean.
- Men du då Dean?, sa Harry och såg bedjande på honom.
- Ledsen Harry, men de har rätt man ska inte vara god hela tiden eller offra sig och absolut inte dullerera, sa Dean bestämt och Harry såg sur ut och vände sig märkligt nog till Draco.

Draco höjde ett ögonbryn och såg på Harry
"Harry" började han och jag log stort när han kallade honom vid förnamn "jag är en Malfoy och jag är knappast god och jag offrar mig inte för folk hur som helst! Och jag tycker inte man ska duellera och särskilt inte om man inte vet att man vinner" sa Draco och jag log
"varför är ni alla i mot mig? Gör jag inget rätt eller?" frågade Harry lite förvirrat

- Nej det verkar inte som så, sa jag med ett flin.
Och Harry spg olycklig ut.
- Snälla Harry du gör väll allt för rätt, sa Dean och Harry såg oförstående på honom.
- Du är god rakt igenom, och detannser inte någon av oss att det är bra, sa jag med en axelryckning.
- Va ska man vara ond nu?, sa Harry och jag suckade.
- Inte nu igen Harry, jag orkar inte, sa jag och riktade staven mot honom.
Hanns stav flög iväg och sedan hängde han upp och ner.
- Laura, sa han irreterat.
- Ååå, du kan va irreterad, sa jag lättat och såg på honom.
- Vill du vara snäll och lyssna på oss?, det kanske ggår bättre när du hänger upp och ner?, sa jag ilsket och såg på honom.

Jag skrattade lite åt Harry och han gav mig en sur blick
"du förstår att ibland är det inte bra att var god. Ibland måste man tänka på sig själv och inte hjälpa alla" sa Draco och jag nickade och såg på Harry
"det är som med Sirius. Hade du inte varit en sån hjälte och inte varit tvungen att åka dit med en gång hade du tagit reda på mer information. Du hade stannat upp och tänkt en stund. Pappa hade inte dödat honom om han hade varit riktig, då hade du inte behövt komma dit!" sa jag och visste att jag plågade oss båda genom att dra upp det men jag visste att det var sant. "ibland är det inte bra att vara en hjälte förstår du? Ibland måste man stanna upp och tänka efter och inte bara försöka rusa in och rädda folk! Förstår du?" sa jag sorgset

Harry nickade och jag såg hur ledsen de blev, jag släpte ner Harry försiktigt och visste inte vad jag skulle göra.
Jag hade ladrig känt Sirius förutom det som stod i tidningarana och allt det var ju osanning.
Jag såg hjälpsökande på de andra men de ryckte på axlarna.
Vi visste inte vad vi skulle göra.
- Mamma, vem var Sirius?, sa Gabriella och jag såg på Cara och Harry och väntade på att någon va dem skulle svara på frågan.

Jag gick fram till honom och la en arm runt hans axlar
"jag är ledsen att jag drog upp det" sa jag och han nickade
"jag vet och jag borde inte ha förhastat mig" sa han sorgset
"jag borde stoppat Bella! Det är lika mycket bådas fel" sa jag och kramade om honom och han log och vi vände oss mot barnen
"Sirius var min gudfar och en utmärkt trollkarl men han hade tyvärr ett sorgligt liv. Och tyvärr lämnade han oss för tidigt" sa Harry och suckade
"Sirius var rolig och mycket smart och man hade aldrig tråkigt runt honom" sa jag lätt och Harry nickade
"vad hände med honom då?" sa Sabrina och jag o Harry skakade på huvudet

- Han dödades på ministeriet av sin egen kusin, Bella, sa Ginny sorgset.
- Jag älskade verkligen Sirius, sa hon sen och gick fram och tröstade Harry.
- Jag har aldrig träffat honom men önskar att jag gjorde det, sa jag vänligt och såg på Sabrina.
- Är han en ängel precis som pappa?, sa Mina och jag nickade.
- Han är en ängel precis som din far, och Harys, min och Caras familjer, och morbror Fred och många fler, sa jag och såg ledsamt på dem andra.
Det här var inget kul slut på en trevlig kväll.

Åh vad kul det låter! Är det försent att gå med i rollspelet?