Rollspel med egna karaktärer

"vi skulle bara skoja med henne" sa Blaise-san
"det var inte roligt" sa jag allvarligt
"men hur skulle vi veta det?" sa Draco-san
"vill ni ha ett tips? Vill ni inpa på en tjej och få henne att gilla henne kasta henne inte i sjön! Och absolut inte en tjej som kan kasta vapen" skrattade Marcus-shi och jag kunde inte låta bli att le och såg sen på Roxanne-san
"vad är det för nått?" frågade jag nyfiket

- Alltså man typ lägger ut kort och ska överträffa den andra i sifferstorlek och när det smäller så förlorar man, sa jag flinande och Marcus la sitt första kort.
- Titta här får du se, Marcus la en femma och jag lägger en sexa och överträffar honom så jag får ett poäng, sa jag glatt och väntade på Blaises tur.

( Ska sova nu hörs ♥ )

(Ska också sova)

(natti natti små bäbbisar ♥ sov sött)

Jag nickade och såg på korten och la frånvarande en sjua och förstod inte alls vittsen med spelet, det var ingen övning av tacktik, ingen övning av logik eller att se mönster o fällor. Allt berodde på slumpen. Jag såg på korten och snart låg det ett ess och ja la huvudet på sned då
"nu då? Ess är ju högst och du kan ju inte lägga över det?" sa jag frågande till de andra

- Nej, du vann, sa Blaise surt och la ihop korten.
- Så har du nått bättre att spela, det här var alldeles för lätt inte sant?, flinade jag till Cara.

Jag såg på dem "var de inte svårare?" sa jag förvånat och log sen
"har nån av er spelt igo?" frågade jag och reste mig upp "jag är strax tillbaka" sa jag och gick upp till sovsalen och öppnade kofferten och tog fram ett brädspel och gick sen ner igen
"egentligen är det ett spel för två men vi kan spela i lag eftersom det är väldigt svårt. Man ska försöka täcka hela planen med sin färg och när en sten väl lagts ut kan den inte flyttas. Men den kan tas bort från brädet om den blir omringad av de andra lagets spelare. Ni får inte lägga stenarna i fyrkanterna utan på stjärningslinjerna som bildas där linjerna möts" sa jag leende "förstår ni?" frågade jag lätt

- Nej, jag hängde inte med, flinade Blaise och resten av oss skakade på huvudet.
- Du skulle inte vilja ta det lite lugnare, hitta lite harmoni inom dig eller nått?, flinade jag och såg på spelet.
- Men det ser ganska kul ut ändå, färgrannt åtminstonde, sa jag lätt till henne.

Jag såg rost på dem "egentligen är stenarna svart och vitt, men det är inte riktigt mina färger" skrattade jag och nickade "okej jag ska ta det lugnare, de är ju faktiskt ett av världens svåraste spel" flinade jag och lo sen "ni förstod att spelet går ut på att täcka planen med sin färg va?" frågade jag och de nickade "och ni ser att det är rutor över allt eller hur? Men istället för att lägga stenen i rutan lägger man dem på linjerna som bildar rutan. Om ni lägger fyra stenar runt rutan har ni erövrat det området! Ni ska försöka dröja så stora områden som möjligt. Och om jag lägger en rosa sten här och ni lägger fyra lila stenar runt så tar ni min sten, den åker ut och ni vinner marken. Förstår ni mer nu?" frågade jag leende
"jag tror jag har sätt det här spelet förut" sa Draco-san
"ni känner det nog som go här" sa jag leende och han nickade

- Ja, nu fattar jag, typ som krig och man ska erövra land genom att omringa fiender, sa jag glatt.
- Vi har ungefär detta i Australien med, men med gubbar som vinner land, sa jag glatt och såg mig om.
- Okej, vilka är lagen?, sa jag till Cara.

"precis. Det uppfanns i Kina och där eliten var tvungen att lära sig spela det" sa jag lätt och log mot Roxanne-san "asså jag vet inte vilka lag som är bäst. Jag menar jag skulle säkert kunna möte er allihop, jag har spelat de här sen jag var liten. Vi måste lära oss det och när vi fyller sex ställer vi upp i en tävling som vi förväntas vinna" sa jag och ryckte på axlarna
"gjorde du det?" frågade Marcus-shi
"ja tack och lov. Förr så brukade barnen som inte klarade det dingla i galgen för då ansågs de vara svaga. Mina föräldrar är såklart inte lika brutala men jag hade inte velat veta vad som hände i fall jag inte vann" sa jag allvarligt och de andra såg på varandra "vad? Vi är ett gammalt land med gamla vanor. Så vad säger ni, vågar ni möta mig?" frågade jag leende