När folk blev stora och Voldemort vann.

- Ja, ja ja, det kan väll stämma.
Men om du visste hur mycket jag tänkte men inte gjorde skulle du vara stolt och sen det jag föreslår är inte det som jag vill utan det som du skulle gilla samtidigt som det skulle vara bra för andra, sa jag lätt och skrattade och såg på Bella.
- Det är Xenia, hon vill bli som du, sa jag roat till henne.

"jag vet mycket väl vad du tänker men inte gör" sa min far roat och jag förstod inte allt men antog att det hade med magi att göra. Jag såg bara på dem och Bella sken upp
"hon har massa att lära om hon ska bli som mig. Jag kan lära henne" sa Bella leende

- Ja det vet jag väll, men då vet du också att jag har blivit bättre eller hur?
Jag såg på Bella och log.
- Visst om du vill så, gör henne inte illa bara, inte försen hon kan försvara sig själv i alla fall, sa jag leende.
- Hon kommer att bli överlycklig, skrattade jag.

"Ja det har du säkert, men inte särskilt mycket" sa han roat och jag bara log, vad mer kunde jag göra. jag kände mig verkligen vilsen.
"Det här komemr bli kul" sa hon och suckade sedan "men den regeln var inte lika kul, men om jag gör henne illa lär hon sig försvara sig fortare" sa Bella leende
"Du får inte göra min kompis illa" sa Fai bestämt och Bella såg på honom och ryckte sen på axlarna

- Du får säga vad du vill men jag vet att du gillar mig ändå, jag vill minnas attt du senast sa "Det är vid sånna här tillfällen jag inte saknat dig".
Vilket menar att du hade saknat mig, eller hur?, sa jag roat och såg på Bella.
- Jag vet det, men jag vill inte ha en lämlästad dotter, sa jag allvarligt och nickade åt Fai.
- Precis, lyssna på Fai, skrattade jag.

Voldemort suckade och såg på mig
"vad vill du att jag ska säga? Jag minns inget" skrattade jag och Voldemort suckade
"du är bra att ha ibland" sa min far och såg sen på Bella
"jag håller med henne och hon lär sig fort" sa han
"tur att du inte resonerade så när det gällde din dotter" sa Sev och jag log lite
"ja lyssna på mig" sa Fai stolt

- Så gullig du är, det är det närmsta du kommer, ja jag gillar dig, flinade jag.
- Så ni tror att jag tänker gå med på att ni skadar min dotter?
Då tar jag inte ens hit henne, sa jag och såg på Fai.
- Nu får du hjälpa mig, se till att de inte skadar henne, sa jag allvarligt.

Voldemort såg argt på Laura "testa inte mitt tålamod" sa han bara lågt och jag himlade med ögonen och såg sen på dem
"men hur ska hon då lära sig något?" sa Bella förvirrat och jag fann henne rolig. Jag såg sen på Fai
"ni får inte skada henne. Det är en order" sa Fai och jag skrattade lite
"ja så kan man med göra" sa jag
"ja, skadar ni henne får ni skada mig med" sa Fai och jag såg på dem
"skadar ni honom dödar jag er" sa jag allvarligt
"då var det problemet löst" skrattade Jezebel

- Nej, det gjorde jag precis så jag tänker inte fortsätta, sa jag allvarligt och log mot Fai.
- Men tack ska du ha, här får du en klubba, sa jag och frammanade den och gav den till Fai och såg på Bella.
- Hur lärde du dig saker egentligen när du var liten?, sa jag undrande och log sen mot henne.
- Är bara nyfiken vi har inte haft samma barndom precis, sa jag lätt.
- Och du får helt enkelt vara som en vanlig lärare, typ som Sev.

Voldemort nickade nöjt och jag fick en känsla av att han lätt blev arg.
"titta vad jag fick mamma. Kan du med göra så?" färgade Fai och jag såg på honom, hur skulle jag veta det
"det kan du när du minns" sa min far och jag fick känslan av at han läste mina tankar och stängde honom ute
"ja du har inte glömt allt" sa han roat och jag såg oförstående på honom och sen Bella
"ja inte som din i alla fall. Min far, var ett svin och han brukade slå mig och Andromeda, han drack och ja han gjorde en massa saker. Men jag dödade honom" sa hon stolt "Voldemort hjälpte mig" sa hon leende och min far nickade
"men vad är det roliga med det?" frågade Bella och såg på Sev