Efter Hogwarts (rollspel)

- Tack Cara, sa jag och log tacksamt mot henne.
- Ja det är så jag känner, det är liksom ingen utmaning längre det är bara tröttsamt.
De kan knappast kasta förbannelser längre, de kan inte försvara sig, de går in i lycktstolpar och de flesta är berusade.
De är en skamfläck för brottsligheten, sa jag och såg på Harry.
- Ja jag fattar vad du menar men jag gillar det inte, sa Harry sorgset.
Och jag tänkte vad rätt Draco hade att Harry aldrig kunde bli arg, det gjorde mig frustrerad just nu.

Jag skakade på huvudet men sa inget. Harry är hopplös, han kan nästan aldrig höja rösten.
"du kommer hitta en ny auror" sa jag till Harry
"du kanske är intresserad?" frågade han mig
"nej tack. Jag håller mig till skrivandet" sa jag vänligt och han såg lite besviken ut och jag skrattade
"du dä Draco?" sa Harry och jag såg på honom
"nej tack. Jag känner inte riktigt för o jaga skurkar o inte ha obestämda arbetstider" sa Draco med en axelryckning
"du är för bekväm av dig" sa Harry roat
"jag är en Malfoy vad hade du förväntat dig?" sa han lite roat

- Jag vet inte hur Malfoysär vi har aldrig gjort oss särskilt bekanta förr, sa Harry med en axelryckning och jag suckade.
- Det är bara kolla runt närmaste gathörn, vem som helst vill väll bli auror till den berömda Harry Potter, sa jag med ett flin och han himlade med ögonen mot mig.
- Snälla Harry du gör mig frustrerad kan du inte bli arg eller skrika, sa jag förtvivlat och såg på honom.

"du verkade alltid veta hur jag var under skoltiden. Och även Ron" sa Draco lite roat
"ja men vi kände ju dig inte" sa Harry och jag log lite
"det var ju för att ni vägrade" sa jag men han sa inget och vände sig mot Laura
"varför skulle jag bli arg?" sa Harry lite oförstående
"ge upp Laura, Harry blir typ aldrig arg. Han kan bli lite frusterad men arg blir han aldrig. Jag och Hermione försökte producera honom en massa gånger men det går typ inte" skrattade jag

- Jag vill att du blir arg för du gör mig galen när du bara ger dig och ser ledsen ut, sa jag frustrerat och Harry såg oförstående på mej.
- Det är lättare att tala förstånd med nån som blir arg, men jag ger upp sa jag och himlade med ögonen åt honom och han såg fortfarande oförstående på mig.
- Vadå?, sa Harry oförstående och la bestiken ifrån sig och såg på oss.

Jag skrattade lite
"Harry du är alldeles för mycket en ängel och hjälte ibland" sa jag och han såg oförstående på oss
"ja du blir aldrig riktigt arg. Jag vet inte hur många elaka saker jag sa till er under skoltiden, men du skrek aldrig på mig. Det var alltid Ron som blev förbanad och Hermione höjde rösten några gånger men du stirrade bara argt på mig" sa Draco
"ja du skrek inte ens på min far. Du pratade normalt med honom. Jag förstår att man ska hålla huvudet kallt och att du psykar din fiende genom att inte bli arg. Men kan du aldrig skrika på oss?" sa jag och såg på honom

- Men varför skulle ja?, det är dumt, då är man elak, sa Harry och såg på oss.
- Det är inte elakt att skrika och bli arg på någon, det är skönt att bråka ibland, sa jag och såg på Harry som såg ännu mer oförstående ut.
- Snälla Harry, jag har bråkat med Cara, Dean och jag vet inte om jag gjort det med Draco, men det skulle jag kunna.
Och jag blir inte mer ovänn med dem för det, sa jag och såg stint på honom.
- Snälla Harry bli arg, sa jag och skrek åt honom men han bara såg på mig och jag gick från bordet för att lugna ner mig.

Jag suckade och följde Laura med blicken när hon lämnade bordet
"vänner bråkar men vi är inte mindre vänner för det. Vi bråkar för att vi har olika åsikter. Titta bara på Ron o Mione" sa jag lätt och han bara såg på mig. "försök få honom förstå"
Jag reste mig från bordet och hörde hur de började prata med Harry. Jag gick bort till Laura och la armen runt henne
"så hur går det? Vill du skrika eller har du lugnat dig?" frågade jag roat

- Skrika, sa jag och såg argt på henne men lugnade mig när jag hennes min.
- Nej då jag har lugnat ner mig jag blir bara så frustrerad på honom.
Hur ska man kunna få nått vettigt ur honom när han bara ger sig eller suckar?, sa jag förtvivlat och tog ett djupt andetag.
- Okej, vi går och sätter oss igen, sa jag och vi satte oss åter vid bordet.

Jag skrattade lite
"ibland undrar jag om det är hans teknik? Och du får helt enkelt försöka igronera det" sa jag lätt och log mot henne och vi gick tillbaka till bordet och slog oss ner
"jag ber om ursäkt för att jag inte skrek på dig, Laura" sa Harry och jag slog handen för pannan och suckade och lutade mig mot Draco
"han lär sig inte va?" frågade Draco
"nej, han är hopplös. Harry lär alltid bli en gentleman" suckade jag