ett år på Hogwarts

James blev osäker på om han skulle lämna henne till hennes tankar och gå tillbaks till Mira eller om han skulle stanna. Han gav henne en osäker klapp på axeln i ett tamt försök till att åter igen trösta henne.
- Det löser sig, det gjorde det sist. sade han med ett grimas-liknande leende.

Draco såg på Mira
- jag förtjänar det inte. De är kanske meningen att jag ska vara olycklig. Sa han och gick till baren
- en eldwishey. Sa han och satte sig och stirrade på glaset

jag log mot James.
- Ja men jag börjar bli trött på att bli bränd. sa jag och log olyckligt.
- Men jag ska inte uppehålla dig hela kvällen. gå tillbaka till Mira. jag klarar mig på något sätt. sa jag och gav honom ett leende och en kram för att visa att jag var ok.

Mira gick fram till bordet där Draco hade satt sig.
- Vad du än gör, deppa inte ihop. Mira sa orden rakt ut, rakt framför han och tittade med sammanbitna tänder på han.

James såg osäkert på Cara, men lämnade henne sedan till sina tankar. Han såg Mira och gick fram till henne i puben, han frågade hur det var med Draco, men hon svarade aldrig på frågan utan tog hans hand. Deras ögon möttes igen och deras läppar möttes igen, även om tiden var oläglig.

Mira hade saknat han, han hade inte varit borta länge men hon hade saknat han. Tiden var oläglig men fortfarande helt underbar och åter igen fick hon ett lyckorus genom hela hennes kropp.
Mira avslutade kyssen och tittade in i hans vackra ögon.
Hon släppte aldrig handen, utan höll kvar i den om det så skulle vara det sista hon gjorde.

jag log när James gick. han förkännar att vara lycklig.
- Men inte jag? frågade jag mig själv. varför gör Draco så här? om han inte tycker om mig kan han väll bara göra slut. varlden är så konmplicerad. tänkte jag och slog huvudet mot trädet.

- jag ska försöka. Mumlade Draco och såg surt på James som kom in och kysste Mira? Varför förstör han alltihop? Kan han bara inte vara glad för de han har me Cara?
- du har verkligen sabbat de grabben. Sa bartendern och såg på honom. Draco glodde argt på honom men sa inget

Bandet som tillhörde puben spelade en tryckare och James tog med Mira till dansgolvet. Han kramade om hennes midja och de började långsamt dansa i cirklar. I sin ögonvrå såg han avundsjuka och deppiga blickar från Draco, allt James tänkte var att han fick skylla sig själv.

Mira lade försiktigt ner huvudet på James axel och andades in hans lukt. Hon var osäker på vad som hade hänt, men hon visste en sak. Att hon trivdes där hon just var, dansande i cirklar med han. Hon skänkte en tankte till Cara och hoppades på att hon skulle må bra. Hur kunde allt ha hänt så snabbt, och hur kunde allt blitt så krångligt.
Musiken fortsatte och hon fortsatte att hänga med i takten.