När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag skrattadeåt Cara.
- Jag sa ju att det skulle bli svårt att fatta, flinade jag och log sedan.
- Xenia är min dotter, lika gammal som Fai, sa jag och nickade åt honom.

"Ja du gjorde ju det" skrattade jag roat och nickade sedan
"Hon är jätte snäll, men hon är inte så bra på ormspråket" sa Fai leende och jag såg på honom och log
"Jaså? säger du det?" skrattade jag och Fai nickade stolt

- Du får ge det tid Fai, det är jätte svårt att kunna när man inte har det i blodet.
Jag kan bara några meningar, skrattade jag åt honom.

Fai bara skrattade och jag såg på honom
"Var inte så elak nu" sa jag leende och Fai bara nickade
"Nej då, jag är aldrig elak" sa han och jag himlade med ögonen

- Nej du är en ängel precis som jag, skrattade jag åt Faiochsåg på honom.
- Var glad du att jag kan några meningar, vissa kan inte ens det.
Men lär gärna Xenia så mycket som möjligt av ormspråket, jag vill att hon ska kunna mer än mig åtmindstone, sa jag lätt till honom.

Fai såg på Laura
"jag ska försöka, men hon är så envis" sa Fai leende och jag bara skakad epå huvudet
"Jag tror det är du som är enveten" skrattade jag roat

- Bra det, sa jag lätt och skrattade sedan.
- Jamen, nått måste hon ha ärvt efter sin mor med, skrattade jag lätt.

"Ja men då får hon vara snäll anars tänker jag inte lära henne något" sa Fai bestämt och jag himlade med ögonen
"Ja det antar jag, och det kan ju inte vara tjurskallighet" sa min far skämtsamt och jag log roat

- Ska Xenia vara snäll får du det med, annars tror jag inte hon tänker vara snäll mot dig, unge herre, sa jag allvarligt till honom.
Jag gillade inte tanken på att han skulle tvinga Xenia till något, jag ville att de skulle bli äkta vänner.
- Skulle jag vara tjurskallig?, sa jag till Voldemort.

Fai såg ut att tänka och jag undrade vad han tänkte på.
"Men jag vill att hon ska vara snäll mot mig" sa han
"Då får du vara snäll mot henne och alla andra du möter" sa jag
"jag försöker, men de andra barnen verkar inte tycka om mig" sa han ledsamt och jag såg på honom
"Klart de gör, ge dem tid bara" sa jag leende och vände mig sen till min far
"Ja det är du." sa han bestämt