När folk blev stora och Voldemort vann.

- Pratar jag konstigt?, sa Bella förvånat.
- Ja, det gör du, sa Fai sanningsenligt och log.
- Ja, faktiskt, inte många går runt och säger vildkatt till folk, skrattade jag lätt och la upp pannkakor till henne medans Fai la på rikligt med sylt.

"Hon är min lilla vildkatt" sa Bella bestämt och jag bara såg på henne
"Va?" sa jag och Bella såg på mig
"Vad är det för fel på henne?" sa hon misstänktsmat
"Minnes förlust" sa Jezebel och Bella såg på mig
"Kan man bota det?" sa hon

- Genom att vänta, sa Jezebel.
- Och ta det lugnt, sa jag roat till Bella.
- Och äta upp dina pannkakor annars äter jag upp dem, flinade Fai och skrattade.

"låt bli dem" sa Bella skarpt och Fai såg på mig och satte sig närmare mig
"Du skrämde honom" sa jag argt och Bella såg på mig och vek undan blicken och jag kände att mina ögon kändes konstiga
"mamma dina ögon är röda" sa Fai och jag såg på honom och skakad epå huvudet och de kändes normala sen
"vad hände?" sa jag undrande

- Du blev arg och fick röda ögon, inget farligare än så, sa jag lätt och räkte fatet till Bella.
- Bäst du äter upp nu så du kan hålla dig lugn, ingen idé att skrämmas, sa jag alvarligt och log mot Cara.
- Det är nomalt för dig att du får röda ögon.
- Ja, jag har det med, sa Voldemort.

"Jag märkte att jag blev arg, så korkad är jag inte" skrattade jag lite och Bella nickade
"Förlåt Fai" sa Bella och Fai log och jag såg på Voldemort
"Ja om du nu är min far är det väll inte så konstigt" sa jag leende

- Nej men, när vanligt folk blir arg får de inte röda ögon, sa jag och himlade med ögonen mot henne.
Dörren öppnades åter och Sev kom in.
- Jag kände doften av pannkakor, sa Sev och jag drog fram en tallrik.
- Tur att du gjorde så stor smet, flinade jag till Fai och Sev satte sig ner vid bordet.

"Det förstår jag med" skrattade jag och såg sen på en ny person
"Kan det inte sluta komma in en massa perrsoner hela tiden" sa jag frustrerat
"Minnes förlust" sa Jezebel enkelt och Sev såg på mig och jag log svagt
"Ja vem är du då?" frågade jag
"Severus Snape, din gudfar" sa han och tog några pannkakor och jag nickade

- Det kommer nog inga fler, det är nog inte så många som vågar tillträda köket nu,flinadejag och satte mig på köksbänken för att det var så fullt vid köksbordet.

jag såg på dem och log lite
"Ja om ni säger det så" sa jag och åt upp maten och lutade mig sen mot Jezebel, jag var inte säker på vem han var men jag kände mig trygg med honom och han la en arm runt mig och Fai satte sig i mitt knä och jag log mot honom. det var skönt att känna sig lite trygg, det var tllräckligt jobigt att inte veta vem man var eller vem man kunde lita på