Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

"Väntar du på att bli avbruten av någon igen?" Med tanke på att han fortfarande hellre ville ägna sig åt att dansa, så gav han nästan ifrån sig intrycket att han var okej med att de blev avbrutna för en tredje gång under dagen. Hon vågade dock ändå gissa på att så inte var fallet: han hade verkat ganska irriterad efter att tränaren kommit på dem i omklädningsrummet. Hon snurrade runt ett varv innan hon la sina armar om hans nacke igen.

Ederel flinade igen, hon hade väl en poäng där - att dansa med henne var underbart, men de hade heller ingenting att vänta på med tanke på att de redan tidigare fått erfara känslan av att bli avbrutna gång på gång så fort de började komma någon vart.
"Jag skulle väl kunna fråga detsamma?" frågade han, saken låg väl inte bara i hans händer även om han då inte brukade klaga på att ha hand om det. Han lade båda armarna om hennes midja istället, drog henne tätt intill sig för att utan vidare dröjsmål dra in henne i en kyss som han lät bli något mer intensiv än tidigare.

"Kanske det är precis vad jag gör." Hon räckte ut tungan mot honom, tyckte gott att hon kunde skoja lite med honom. Dock så kände hon sig en liten smula ängslig över att någon faktiskt skulle få för sig att avbryta dem - även om det inte var med avsikt. Två gånger var två gånger för mycket så det gällde inte att riskera någonting. Hon hade snart backat upp sig mot en vägg trots att hon halvhjärtat försökt navigera sig - och Ederel - till sovrummet. Det var kanske onödigt lång väg dit ändå, och skulle hon vara ärlig så spelade rummet och ytan inte den minsta roll.

Ederel skrattade än en gång, flinade roat emot henne.
"Fruar kan då vara bra konstiga ibland." svarade han retsamt, dock var han ganska nöjd med att också hon verkade tycka det varit på tok för många avbrott under dagen. Inte minst för att hon själv hittade en relativt bra plats att bli still på. Där kysste han henne ingående igen, för att samtidigt med mjuka fingrar låta dem spela längs hennes sidor och ner över höfterna - trots att de båda hade rätt lite kläder på sig vid det här laget, kändes det ändå som lite väl mycket,

"Kallar du mig konstig?" fnös hon tillgjort förolämpar och daskade löst till honom mot bröstkorgen.
"Fruar i plural," tillade hon sedan fundersamt och smackade med tungan, "någonting jag borde veta om?" Frågan var inte menad på något annat sätt än som ett skämt. Visserligen var hon avundsjuk på Hailey, de hade ju bland annat haft historia ihop i skolan och redan där hade det under lektionerna varit uppenbart om vem blondinen dagdrömde om, men den kvinnan ägnade Grace inte en tanke åt för tillfället. Hur skulle hon kunna det? Hennes tankar började och slutade med Ederel.

Ederel kunde inte låta bli att flina lätt, men fick ändå till en låtsat förfärad min och lade en hand mot bröstkorgen.
"Konstig på ett bra sätt, om du frågar mig. Skulle du påstå att du inte skulle kunna kalla mig något sådant?" frågade han oskyldigt, trodde starkt på att hon höll fast vid vissa åsikter där. Han höjde genast på ögonbrynen åt hennes nästa fråga, tänkte först svara något retsamt eller på skoj men ändrade sig. Istället satte han en hand under hennes haka och såg på henne med ett litet, mjukt och kärleksfullt leende.
"Du är den absolut enda för mig, och jag älskar dig till månen och tillbaks. Och om du inte har något emot den saken, så hade jag tänkt fortsätta kvällen innan vi blir avbrutna en tredje gång" sade han, det första mjukt och uppriktigt för att tillägga det sista något mer retsamt.

Grace ryckte oskyldigt på axlarna till svar. Hon kunde alltid låtsas som om hon aldrig ens skulle tänka tanken att kalla honom för konstig, trots att hon knappast övertygade någon med sitt lilla skådespel. Hon log över hans korta kärleksförklaring och nickade sedan. Det hade inte varit hennes mening att skapa en så lång paus - men kanske den hade varit nödvändig. Hon förde händerna bak till sin rygg för att låta fingrarna leka med spännet till hennes behå, drog sedan ner axelbanden för att låta den falla ner till golvet.

Ederel log lite roat - att hon spelade oskyldig lurade honom inte det minsta, tvärtom så trodde han det betydde att hon själv var fullt medveten om att hon tyckte det. Kärleksförklaringen fick väl godkänt iallafall, med tanke på att hon både nickade och började klä av sig mer. Han kysste lätt hennes läppar, lät samtidigt händerna röra sig lite mer ingående - eller ja, mer smekande istället för lätt kanske - och försiktigt slinka in under kanten fill hennes sista klädesplagg för att dra av det.

Trosorna föll långsamt ner till golvet med hjälp av Ederel. Om hon skulle vara ärlig så kände hon sig en smula blyg och nervös, det här var ändå första gången under en längre period som hon stod naken framför honom. Nu hade hon ingenting att känna sig osäker över egentligen - han var ju hennes man och hade sett henne naken otaliga gånger.

Nu kände väl Ederel sig istället lite överklädd, men tänkte lämna den biten åt Grace - nu hade han tagit styret lite, och med tanke på att de inte varit intima med varandra på ett tag så ville han ändå att hon skulle vara med och åtminstone avgöra hur snabbt de gick fram. Inte för att han tvivlade på att hon skulle säga ifrån om det var något, men ändå. Istället kysste han henne igen, nästan lite lätt för att sen placera kyssarna istället mot hennes hals för att samtidigt låta händerna smeka över hennes kropp.