Efter Hogwarts (rollspel)

"ja men det spelade ju ingen roll vilken blodstatus du hade då. Det som spelade roll var ju vilken sida man stod på" sa Draco och gav upp att försöka få henne försöka förstå att hufflare inte var sämre
"ja klart du är. Du kan ju knappast påstå att du är ond?" sa Draco

- Kanske det, sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej, jag är inte ond men jag hade hoppats på att jag inte var överdrivet snäll och vänlig heller.
Det låter som om jag skulle vara korkad och gå runt och vara trevlig mot alla, sa jag med en axelryckning och böjde mig sedan ner mot en svan och klappade den.

"Nej det var inte så jag menade. varför frövänger du allt jag säger?" sa Draco lite irriterat och jag skrattade lätt. "Vad är det med dig nu då?" frågade han lite irriterat
"De är snarare du som misstolkar allt" sa jag till honom och Draco gick fram till mig och puttade ner mig i vattnet och jag såg surt på honom. "Vad skulle de vara bra för?" frågade jag irriterat
"Mamma är blöt" skrattade Mina och jag himlade med ögonen
"Kan jag få hjälp upp?"

Jag svarade inte Draco utan såg på den blöta Cara.
- Det var ditt fel, sa jag till Draco och tecknade till Cara bakom hans rygg att hon skulle dra ner honom.
Draco suckade och gick fram till Cara.

"Tänk att du kan vara en gentleman" sa jag när han räckte mig handen
"Klart jag kan" svarade han och jag tog hans hand
"Bra då kan du vara gentleman nog att göra mig sällskap" sa jag och drog ner honom i vattnet
"Nu är papap också blöt" sa Mina och både jag och Draco stelnade till och gav varandra förvånade blickar och såg sedan på Mina. ingen av oss visste vad vi skulle säga

Jag såg på Mina och log, äntligen tänkte jag för mig själv.
Och jag gick fram till Mina.
- Ja visst är det trevligt när de är blöta, sa jag glatt och hon och tvillingarna skrattade.
Jag såg på Cara och Draco och log, och hoppades att något bra skulle komma utav detta.

Laura log åt oss men jag visste inte vad jag skulle säga. jag simmade fram till kanten och hävde mig upp. Draco hoppade upp bredvid mig och Mina kom fram till oss och log
"Laura tar du hand om henne en stund. jag behöver prata med Draco" sa jag och gav Mina till Laura och drog upp Draco på fötter och vi gick tillbaka mot rosengården och satte oss på en bänk. ingen av oss visste vad vi skulle säga.
"Vad hände precis?" frågade jag
"Jag vet inte" svarade Draco ärligt och jag lutade mig mot honom
"Tycker du det går för fort?" frågade jag honom och han skakade på huvudet
"Nej, hur är det med dig?" frågade Draco
"Jag vet inte. jag gillar att vara med dig det gör jag och jag är glad över att du och Mina trivs men jag vet inte, jag saknar fortfarande Simon" sa jag och lutade huvudet mot hans axel
"Vi tar det ett steg i taget, men Mina verkar ju veta vad hon vill" skrattade Draco och jag nickade
"Draco?" sa jag lite trevande
"Ja" svarade han
"Vill du flytta in hos oss?" frågade jag försiktigt, och han vände mitt ansikte mot hans.
"Ja det vill jag" sa han och kysste mig och drog upp mig på fötter och vi gick tillbaka till de andra som log mot oss
"Går det bra om Draco flyttar in hos oss, Mina?" frågade jag och hon hoppade upp och ner. "Jag tar det som ett ja"

- Härligt, sa jag och hoppade upp och ner med tvillingarna och Mina.
- Du beter dig inte som en vuxen, sa Mina och stirrade på mej.
- Vadå får vuxna inte hoppa?, sa jag och såg på henne.
- Nej de ska de inte, men det är kul, sa Mina glatt.
- Så bra då, jag ser ut som en vuxen men beter mig som ett barn ibland och det trivs jag med vett du, sa jag glatt mot henne och vände mig sedan till Draco och Cara.
- Jag är så glad för eran skull att ni äntligen har bestämt er, sa jag glatt och gav dem varsin kram.

Jag skrattade lite åt Laura
"Undra vem som är gladas dem eller vi?" sa jag lite undrande
"Ja det är inte vi som hoppar upp och ner" svarde Draco
"Sant, sant" sa jag lite roat och besvatade Lauras kram
"Vadå äntligen?" frågade Draco
"Ja? vadå äntligen?" frågade jag lite nyfiket

- Herre gud alltså, jag har väntat på det i åratal och särdkilt nu i slutet, sa jag glatt och himlade med ögonen åt dem.
- Tro inte att jag inte ser att ni älskar varandra och är lyckliga.
Det syns till och med genom era stenansikten, sa jag roat och såg på dem.