När folk blev stora och Voldemort vann.

- Så bra då, suckade jag av lättnad.
- Nu ska vi tillbaka till din far och du skahämta Marie, förhoppningsvis får du dina minnen tillbaka då.
Och får du inte det så får vi komma på en lösning senare, Marie måste tillbaka till sina föräldrar, sa jag bestämt.
- Jag tranfererar oss alla dit, ta tag i mig allihopa, sa jag till dem.

jag nickade och tog försiktigt tag i Laura och de landade utanför ett hus och jag såg förvånat på huset. jag kände igen det men ändå inte. en blond pojke kom utspringnade
"Mamma" sa han glatt och jag såg föråvnat på honom
"Fai?" sa jag och han stannade och såg oroligt på mig
"Vad har ni gjort emd henne" sa han argt till dem andar

- Ja, det kan man fråga sig, sa jag och såg på Fai.
- Men hörre du min unga herrese inte så arg ut, och kom på ett sätt att fixa hennes minne tillbaka, sa jag och vändemig om.
- Ni två väntar här, jag och Cara ska hämta Mari, eller hur?, sa jag och såg på henne och vi gick in.

Jag såg på Laura och sen på Fai
"ja jag vill ha tillbaka min mamma" sa han och stirrade på de andra med arg blick och jag följde efter Laura in till huset och såg mig omkring, allt kändes bekant men ändå inte
"ja du får visa vägen för jag hittar inte" sa jag till Laura

- Ja du Fai, jag vill också ha tillbaka min mamma, och Cara med för den delen, sa jag och visade Cara ner för fängelsehålorna.
En dödsätare stod vaktande utanför.
- Vi ska hämta fången så akta på dig, sa jag vasst och han gick ur vägen.

"vart är din mamma då?" frågade Fai och jag visste att det inte skulle vara något glatt svar. Jag visste inte hur men jag visste. Vi gick ner till fängelsehålan och jag såg på flickan som sitta där
"vad ska vi göra med henne? Ska vi bara ge tillbaka henne?" sa jag undrande

- Min mamma och pappa är döda, sa jag och såg på flickan.
- Ja vi ska bara ge tillbaka, sa jag och lyfte upp flickan.
Jag bar henne upp ur fängelsehålan och gav tillbaka henne till hennes mamma och pappa.
- Tack, sa de innan de försvann och de var överlyckliga att få henne tillbaka.

Fai nickade olyckligt och jag såg på föräldrarna
"Vad skulle jag med henne till?" frågade jag
"Offra henne" sa en röst bakom mig och jag vädne mig om och såg en man med långt askblont hår och blåa ögon. jag kände igenom honom
"Jezebel?" sa jag undrande
"Ja?" sa han undrande och såg på Laura

- Inget att se så olycklig ut för, det som sker det sker.
Och de har vart döda i evigheter, log jag svagt mot Fai och såg på Jezebel när familjen hade försvunnit.
- Hon har tappat minnet, jag vet inte hur det gick till, sa jag olyckligt och såg på honom.

Fai nickade och log svagt
"Hur kan hon ha tappat minnet bara så där?" frågade Jezebel och jag såg på honom
"Jag vet inte jag minns inte, allt jag minns är att jag vaknade upp utan att minnas något hos de där människorna och de la ett bandage runt mitt huvud" sa jag och undrade hur jag hade lärt känna honom. jag fick inte upp några bilder i huvudet med honom i slottet
"Det förklarar det, slag mot huvudet kan skapa minnseförlust, det är bara att vänta på att hon ska få tillbaka minnet" sa Jezebel och log mot mig och jag log tillbaka. och Fai såg på mig och jag lyfte upp honom och även om jag mindes honom tyckte jag om honom och hålla honom