När folk blev stora och Voldemort vann.

Efter kakan badade Xenia och stoppades i säng efter att Neville läst en gammal saga för henne.

Jag hörde flickan skrika och suckade, jag gick ner till fängelsehålan
"håll tyst" sa jag trött och slängde tunglås över henne och gick sen upp till rummet och la mig i sängen

Xenia somnade och Neville kom ut till mig i köket där jag diskade undan det sista.
Neville kysste mig på pannan och vi gick upp och la oss.

Jag vaknade på morgonen innan de andra hade vaknat och steg upp och tog kvasten och flög iväg över skogen och landade på ett berg en bit där ifrån och satte mig ner och såg ut över landskapet

Vi vakande utav att Xenia kröp ner i vår säng.
Hon la en arm om mig ochsomnade om.
Jag log mot dem båda och slöt ögonen.

Jag hörde något bakom mig och vände mig om men såg ingen. Jag drog staven
"kom fram" sa jag vasst men ingen rörde på sig, jag hade egentligen inte förväntat mig något annat. Jag stod stilla och väntade på att nån skulle komma fram men inget hände förens jag hörde något bakom mig och jag kände att marken kom närmare
"nu får vi tillbaka Marie" var det sista jag hörde innan allt blev svart

Solen sken in i mina ögon och Neville och Xenia var borta.
De hade tydligen vaknat förjag kunde höra deras röster i köket.
Jaglog för mig själv ochklädda långsamt på mig innan jag gick in i köket.

Jag vaknade av att någon plåstrade om såret i huvudet
"förlåt för det. Victor blir lite hårdhänt ibland" sa en kvinna och jag så förvånat på dem. Jag hade ingen aning om vart jag var. Jag såg en skog runt mig och en eld som brann
"du måste vara hungrig" sa kvinnan och började mata mig och jag förstod inte alls varför jag hade bakbundna händer. Jag så på henne och la huvudet på sned
"ursäkta mig men vem är du och vart är jag? Och framför allt vem är jag?" sa jag förvirrat

Jag satte migvid köksbordet och blev serverad frukost utav Neville och Xenia.
Hon hoppade rumt utav glädje innan Neville tvingade ner henne på en stol.

"kära nån" sa kvinnan och såg på de andra "hon minns inte vem hon är"
Jag såg på de andra som började viska och mannen som hette Victor kom fram till mig
"du heter Nikki och du försökte stjäla mat från oss och vi band dig för att vi inte var säkra på om du var farlig" sa han och jag nickade svagt. Det var något som kändes fel men jag visste inte vad "är du snäll släpper vi dig" s han
"jag tänker inte göra något. Jag är ledsen att jag ville ta mat från er men jag antar att jag verkligen var hungrig" sa jag ursäktande och de knöt upp repen
"vi förstår. Sätt dig hos oss så ska du få lite soppa" sa kvinnan och log "jag är Vera" sa hon och jag nickade och följde med henne till elden och tog i mot soppskålen