När folk blev stora och Voldemort vann.

- Min dotter ville träffa dig, sa jag och slängde en blick på Cara.
- Vad har hänt?, sa jag oroligt och såg på henne, det var något som inte stämde Cara var inte sitt vanliga lugna jag.

Min far såg på henne
"bara hon inte ställer till problem" sa han och jag lyfte blicken från boken
"jag eller vi mötte Grårygg och Scabbior" sa jag och skakade på huvudet, jag blev aldrig av med dem. Det kändes som de förföljer mig.

- Klart hon inte gör, hon är lika lugn och fin som sin mor, sa jag och släppte Xenia som såg sig storögt om i biblioteket.
- Wow, vilket himelrike, sa hon och drog ut en bok och satte sig tyst i en fotölj och började läsa.
- Så de är tillbaka?, och nu letar ni upp information hur man söker upp horokruxer, gissar jag?, sa jag och såg på Cara.

"då lär hon vara jobbig" sa min far och suckade lite och såg på Xenia och tog boken från henne "rör dem inte, de är inga leksaker" sa han vasst och ställde tillbaka boken och gick för att hämta en annan
"ja de är tillbaka och jag är orolig för att de ska ta Fai" sa jag och såg på texten "ja det gör vi, jag måste bli av med dem för gott" sa jag bestämt och min far kom tillbaka och gav mig boken "tack" sa jag leende och började läsa

Xenia såg efter Voldemort och tänkte protestera.
- Vad sa jag om att ta det lugnt?, sa jag och skakade på huvudet åt henne.
Sedan såg jag på Cara och funderade.
- Det ärnågot med enhörningsblod, men jag minns inte, sa jag och slog upp en bok som jag kollade i.

jag såg på Xenia och log lite
"han är bara lite grinig just nu" sa jag och blev sen allvarlig och såg på Laura
"Alltid detta enhörgningsblod" suckade jag och min far log lite innan han började gå fram och tillbaka över golvet och jag läste om hur man kunde få tag på alla horrucruxerna och log sen
"Det är inte så svårt, snarare hemskt" sa jag efter en stund "du behöver offra ett barn, sen personernas som har horrucruxer blod och sen ska det vara fullmåne och du ska dricka enhörningsblod" sa jag leende och funderade sen "ja de är väll ara att samla grejern"

- Det lät fullständigt vidrigt, sa jag och rös till.
Men det stämmer när du säger det, jag läste det någonstans, sa jag fundersamt och såg på Cara.
- Ja, det är väll bara att börja, suckade jag och såg på Xenia som såg ytterst sur ut och hon följde Voldemort med blicken,

"Inte värre än något annat" sa jag och ryckte på axlarna och nickade "Ja, men det är en månad kvar tills fullmånen, kan vi bo här så länge?" sa jag till min far som stannade upp
"Klart ni kan. du är alltid välkommen hit" sa han vänligt och funderade sen "Nej jag måste joba lite. men vi syns sen" sa han och försvann och jag såg på Xenia
"Se inte så sur ut, han är som han är" skrattade jag
"Min lilla vildkatt" sa Bella och kom in skuttande och jag kunde bara le
"Jag är ju inte så liten längre men visst" skrattade jag och gav henne en kram
"Du minns Laura?" sa jag och Bella nickade "det här är henens dotter Xenia" sa jag

- Hej Bella så trevligt att träffa dig, sa jag lätt och menade det verkligen.
Jag hade saknat allt i mitt gamla liv, och dit räknades faktiskt Bella.
Även om jag inte hade saknat henne fullt så mycket som resten.
Xenia skuttade fram och ställde sig vid mig.
Hon granskade Bella öppet och log.
- Så du är Bella, Bellatrix Lestrange?, jag har hört mycket om dig, sa hon imponerat och jag kunde inte låta pli att le.
Det var tydligt att Xenias uppfostran inte hade vart fullt normal.

Bella såg på Laura och nickade sen "det samma, särskitl emd tanke på att du ska vara död" sa hon och skrattade och jag bara himlade med ögonen, typiskt Bella. hon såg på Xenia
"Där ser man, jag visste inte att jag var känd" sa hon och jag bara himlade med ögonen och Fai och Jezebel kom in
"Nej men Bella" sa Jezebel och Bella log
"Jezebel, jag har nog några människor du skulle gilla" sa hon och log stort och Jezebel nickade. jag skrattade, även om min far hatade Jezeble gjorde inte Bella det, de kunde prata mord och sånt i timmar. Fai såg på henne
"Så det här är mitt barnbarn och ja sytersonson" skrattade hon och Fai såg lite oroligt på henne
"Oroa dig inte Bella är snäll" sa jag leende
"Ja visst är jag snäll, precis som ett lejon" skrattade hon och lyfte upp Fai och kramade om honom
"Jag ehöver andas" sa han och Bella skrattade och släppte ner honom och jag bara log, ja Bella var som hon var från dag till dag