När folk blev stora och Voldemort vann.

- Märkligt, sa jag ironiskt och himlade med ögonen och såg på barnen.
- Men då behöver det inte just vara kakor man lockar dem med, sa jag roat och skrattade.
- Nej, men jag står gärna över, de kan få mina kakor, flinade jag brett.

"ja visst är det" flinade jag
"nej det går nog lika bra med hundvaplar, godis, nallar och annat" sa Jezebel "jag borde kanske testa" sa han fundersamt och jag såg att han hade fått en ide, men jag sa inget utan såg på Laura och barnen
"ja de kan ta mina med, men de vore artigt om ni frågade om vi ville ha" sa jag roat
"men jag sparade några till dig" sa Fai och jag log
"tack så mycket men ta du dem med" sa jag och han sken glatt upp

Jag höjde på ögonbrynen åt Jezebel, att han tog vuxna kunde jag väll gå med på.
Men att ge sig på stackars oskylidiga barn, de var för mig obegripligt.
Tur att muggglarna skulle här i från, så de inte bara gick att ta den närmsta mugglaren.
Xenia såg på Cara och sen på mig och på Jezebel.
- Vill ni ha en kaka?, sa hon artigt med munnen full med kakor.

Jag såg att Laura inte gillade vad Jezebel tänkte men jag tänkte inte stoppa honom. De kunde lika väl bli expriment som nått annat. Jag såg på Xenia och skrattade
"inte de du har i munnen i alla fall" sa jagroat "nej ät ni upp dem, jag kan baka mer en annan dag" sa jag och hörde sen en knackning och jag drog staven och Jezebel såg på mig och nickade. Han gick mot dörren och öppnade och jag bara stirrade när Draco stod där. Han var väll den enda jag aldrig trodde skulle stå utanför vår dörr, för att vara ärlig skulle jag hellre ha Grårygg eller Scabbior där
"vad vill du?" fräste jag och Fai såg skrämt på honom och jag lyfte upp han i min famn och väntade på ett svar
"jag behövs be dig om en sak" sa han försiktigt och jag bara stirrade på honom

Jag såg på Draco som stod där i dörröppningen och gick fram till dem och Xenia följde nyfiket efter.
- Det här är Draco, Fais riktiga far, sa jag förklarande till henne och såg på Draco.
Jag visste egentligen inte vad jag tyckte om honom, men han var en utav mina bästa vänner vad hanän hade gjort mot Fai och Cara så var han det.

jag bara stirrade på Draco
"Att du ens vågar komma hit är otroligt men att du ber mig om en tjänst det är...helt...ja. är du dum i huvudet?" sa jag argt och kände att mina ögon var röda
"Du har tur som inte är död" sa Jezebel kallt och Draco såg skrämt på honom
"Jag trodde jag hade gjort klart att jag aldrig emr vill se dig" sa jag argt och Fai såg på mig och sen på Draco och räckte ut tunga åt honom och jag kunde itne annat än att le.
"Men jag behöver hjälp, det gäller Astoria" sa han och jag såg kallt på honom men sa inget, vad skulle jag säga

Jag och Xenia höll oss i bakrunden det här var inte vårat bråk och jag tyckte intevi hade anledning att lägga oss i så länge ingen skadade varandra.
Astoria?, tänkte jag namnet lät välbekant.
Ja, det var hon som gick två årskurser under oss och hennes storasyster Daphne Greengrass gick i samma årskurs som vi och båda var från Slytherin.

"snälla Cara du är den enda jag kan vända mig till" bad Draco och jag skrattade kallt
"nej jag är den enda du inte kan vända dig till!!" sa jag argt och Draco stirrade på mig
"Så du är lika hjärtlös som de säger" sa han och jag såg argt på honom och viftade emd staven och Draco låg snart på golvet och skrek i smärtor
"Är jag den hjärtlösa här? de var inte jag som låste in vår son!" skrek jag och Jezebel tog Fai i sin famn och han såg på sin far men hans blick var helt tom
"Men de har henne" sa han när jag tog bort förbannelsen
"Det är inte mitt problem. jag tänker inte hjälpa dig att få tillbaka din flickvän! särskilt inte tjejen som du bedrog mig med" sa jag argt och Draco reste sig på darrande ben
"Men ingen annan kan hjälpa mig" sa han
"Då får hon väll död då" sa jag argt och tog min kappa "jag går ut en stund och när jag kommer tillbaka vill jag att du är borta" sa jag och gick förbi honom och ner på gatan. jag kände hur blodet kokade, hur vågar han komma till mig och be om hjälp? hur vågar han?

Jag såg efter Cara som gick ut och sen på Draco.
- Vilka har Astoria?, sa jag lugnt och undrade hur han kunde vara så korkad att komma hit till Cara med sina bekymmer.
Särskilt då om Astoria som han verkade bedragit henne med.

jag såg på ett hus och sprängde det i luften och hade god lust att fråga vart Astoria var bara för att kunna döda henne. det var väll inte egentligen hennes fel bara, utan snarare Draco som faktiskt hade varit otrogen, inte för att hon hade sagt nej. jag skrek argt och undrade om det här var något sorts straff. klart jag kunde rädda henne men jag tänkte inte hjälpa honom. inte emd tanke på allt han gjort. jag gick över milleniumbridgh och ner längs med Themsen och satte mig sedan ner på kanten och förundrades över hur tyst det var. London var nästan som en spökstad