När folk blev stora och Voldemort vann.

- Jag kanske inte ser så farlig ut, men kan vara det litegrann ibland, sa jag roat till Jezebel.
- Och ett jäkla humör har jag med,flinade jag och Xenia såg på Fai.
- För att de inte vill tala om det och då har de något att skylla på, sa hon och blängde på Jezebel.
- Tygla ditt humör annars kan det gå dig illa, sa jag förmanande och log mot henne.
För hon hade mitt humör, det märktes tydligt.

"Du är säkert farlig men du har en nackdel, du har fortfarande godheten inom dig" sa Jezebel allvarligt
"det har du med" sa jag till honom och log
"De är tråkiga. varför inte bara säga det med en gång, vi får ju ändå reda på det" sa Fai och jag log roat
"Det merks att du är som jag, du måste veta allt. men du får helt enkelt vänta precis som jag fick göra. verken min far eller Sev ville berätta något om vem min far egentligen var" sa jag leende och log sen roat åt Xenia

- Klart jag är god, det skulle väll vara märkligt annars, sa jag roat och Xenia såg på Cara.
- Vem är din far, och Sev är det Severus Snape?, en dödsätare?, sa hon undrande till Cara.

Jezebel bara skakade på huvudet "inte med tanke på hur världen är" sa Jezebel och jag såg på Xenia och tog ett djupt andetag
"ja Sev är Severus dödsätaren och min far är Voldemort" sa jag och väntade på hennes reaktion

- Det funkar utmärkt för mig, jag har klarat mig hitills vilket betyder att jag kommer göra det i fortsättnningen med.
Det gäller bara att förstå hur folk vill ha det, och det klarar man sig ganska långt på.
Jag fick till exempel Voldemort gå med på mina förslag bara för jag vet på ett ungefär hur han vill ha det.
Jag såg på Xenia för att vänta på en reaktion men hon nickade bara på huvudet.
- Antog att du var det, hon sa att mamma var bästa vän med dig.
Så jag trodde väll att Voldemort är din far, sa hon lätt och jag log förvånat.
De flesta hade blivit rädda men hon hade väll inte haft en normal barndom hon heller.

"ja det kan ju inte bli värre" sa Jezebel och jag såg på Xenia
"ja du är ju som din mor fast i och för sig så handlar hon först och tänker sen" skrattade jag och tänkte på vårt första möte och skrattade lite

- Ja, det gör jag allt, men det brukar ju ordna sig.
Men antar att jag borde,tänka migför nu när jag har någon att ta hand om, sa jag leende och Xenia såg på Cara.
- Vadå?, vad hände?, sa hon nyfiket.

( Skulle va kul att starta ett roll med ungarna. )

"det är för att nån alltid reder upp det åt dig" skrattade jag och nickade sedan "ja det bör du nog göra, precis som jag bör göra" sa jag och log mot Fai och såg sen på de båda
"jag hade lyckats dölja för alla utan mina vänner att Voldemort var min far och jag hade nog klarat det om inte vår gamla lärare Snigelhorn hade avslöjat mig under en lektion. Och Laura här var jätte arg på Voldemort och även mig då jag var hans dotter så hon sprang efter mig och Draco och ja tänkte hota oss, hon tänkte dock ite på vilka vi var" flinade jag roat

- -Ja, så är det nog, skrattade jag ochXenia såg på mig.
- Det var dumt gjort mamma, man ska alltid tänka sig för först, sa Xenia alvarligt och jag kunde inte låta pli att le.
- Så rätt så, min flicka, tänker du så kommer du klara dig långt.

(sorry glömde svara xD ja det hade varit kul )

"Ja det är det. tänk på allt dumtdu gjort som den gången när du och...ja när ni skulle storma min fars hus" sa jag lite roat men slutade le när jag tänkte på Draco
"Tänk att dottern är smartare än modern" sa Jezebel