När folk blev stora och Voldemort vann.

- Äta låter bra, sa jag lätt och vi satteossvid bordet och väntade på mat.
- Jag heter Xenia, sa Xenia och såg frågande på Fai för att hon undrade vad hanns namn var.

jag nickade åt dem och såg dem gå ut till bordet. Jezebel stannade med mig och gav mig en allvarlig blick
"Jag är okej, jag lovar" sa jag och kysste honom "jag får helt enkelt bara ta tag i det som jag gjorde förr" sa jag bestämt och tog med maten ut till de andra och Jezebel kom efter med sin mat och jag log. min son såg på Xenia och log
"jag heter Fai D. Flowright men kallas Fai" sa han leende och jag gav honom lite mat och han såg undrnade på mig
"Jag lovar att det är gott" sa jag roat och tog lite själv

- Det är säkert jättgott, sa jag och la på till mig och Xenia.
- Jasså det heter du, då kallar jag dig också för Fai det är mycket enklare, sa Xenia roat och vi började att äta.
- Det här var gott jag gillar fisk, sa Xenia glatt och såg på Jezebel.
- Så varför äter inte du den?, gillar du inte fisk?, sa hon undrande.
- Låt oss såga att han inte tål det, sa jag lätt till henne.

"Ja det brukar vara det men jag tycker mitt namn är coolt" sa Fai stollt och jag log mot honom
"Tur att du gillar fisk, jag var faktiskt inte riktigt säker på vad du gillade" sa jag leende
"Jag gillar det med" sa Fai glatt
"Jag hade för mig du gjorde det" sa jag leende och såg sen på Jezebel
"Vadå inte tål fisk? tål inte alla fisk?" sa Xenia förvånat
"jag äter inte kött. ljug inte för dem Laura, särskitl inte när lögnen är krongligare än sanningen" sa Jezebel enkelt och jag log mot honom

- Ja, visst är det coolt, sa Xenia glatt och såg på Jezebel.
- Vaarför äter du inte kött, gillar du inte det eller?, varenda människa gillar väll kött?, sa Xenia förundrat och jag log.
- Men sanningen kan leda till många frågor, men dugör som du vill, sa jag till Jezebel.

"Ja men mamma gör en massa colla saker och en av dem var att ge mig mitt namn" sa Fai och jag skrattade lite
"Jag är ingen superhjälte, jag är bara lite speciell och jag ville att du skulle ha ett annorlunda namn" sa jag leeende och såg sen på Jezebel
"Laura, varenda människa jag möter stälelr antingen tusen människor eller såtystar ajg dem innan de hinner" sa han allvarligt och såg på Xenia
"Nej varenda människa äter inte kött. jag gör inte det och det är en lång historia och jag tror du är för liten för att höra den" sa han enkelt

- Speciell kan man lugnt säga att du är, skrattade jag och såg på Jezebel.
- Du skulle bara våga tystna Xenia, sa jag och rynkade pannan och Xenia såg surt på Jezebel.
- Jag är inte för liten att höra något, jag är precis lagom, sa hon irreterat och jag flinade.
- Undra vem du fått ditt humör ifrån, sa jag roat till henne.

"Och vad menar du med det?" skrattade jag roat och såg sen på Jezebel
"Jo det skulle jag nog våga" sa han vasst
"Jezebel lekt snällt nu" sa jag och han himlade med ögonen
"Jag ber om ursäkt" sa han motvilligt och jag log lite och han såg på Xenia
"Jo det är du." sa han vasst och hon tänkte protestera
"Du får helt enkelt vänta. både du och Fai är för små för att höra det här. vi tänker inte förstöra eran barndom" sa jag enkelt

- Jag menar att du är speciell, du kan ju inte påstå att du är normal.
Men det är väll inget dåligt med det, sa jag enkelt och såg på Jezebel.
- Klart du skulle våga, jag mena att du inte ska göra det, sa jag och såg på Xenia som såg ytterst sur och irreterad ut.
- Lugna ner dig, ni kommer att få reda på det tids nog, sa jag roat till henne och hon lugnade ner sig en aning och log svagt.

"Jag är fullt normal i min värld" flinade jag och Jezebel log roat
"Nej jag skulle nog få en sur Cara efter mig och det är inte så roligt" sa han och jag log roat
"Inte bara mig, jag tror inte Laura hade varit så glad heller" sa jag roat
"Varför säger alltid vuxna att man får veta sen?" sa Fai till Xenia