När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag nickade och såg på Cara och sedan på Fai och log.
- Ja, det är sant, du är inte någon dålig mor, du kunde väll lika lite rå för det som jag, sa jag tröstande och nickade.
- Då tänker jag leta upp hanns kära syster, hänger du med?,sa jag och såg på Cara.

jag log mot dem "tack, men jag har ingen ursäkt så som du har. du visste ju inte ens vart du var eller något. jag lät bara DRaco ta honom" sa jag olyckligt och ställde mig sedan upp och log "självklart" sa jag och såg på Fai "följer du med?" frågade jag
"Får jag stanna här?" sa han och jag såg på min far
"För mig går det bra" sa han leende och Fai log stort
"Gör inget dumt bara fr då lovar jag att du inte får uppleva morgondagen" sa jag till min far
"Jag tror dig" sa han leende och jag såg på Laura
"Ska vi åka då?"

- Så söta ni är mot varandra då, sa jag roat och nickade.
- Ja, nu ska vi åka, sa jag bestämt och vi transfererade oss till ett ganska stort hus omgärdad av ett stort staket.

jag bara såg på Laura och himlade med ögonen, hon visste hur jag och min far kunde vara. jag såg på huset och undrade hur de kunde ha eett sånt fint hus. vad jag mindes var de inte särskilt höga dödsätare. huset måste vvara skyddat på något särskilt sätt

- Okej, antar att det inte bara är att gå in, sa jag och gick fram till grinden.
- Så ska vi vänta med att bli insläppta, vi kan ju bete oss civilliserat först, sa jag och tryckte på ringklockan så att någon skulle kunna komma att öppna.

jag såg på Laura
"Klart vi kan, jag kan komma in i vilket hus jag vill" sa jag enkelt och såg på mannen som kom gående över gården och fram till grinden
"Stick, vi vill inte ha några smurtskallar här" sa han vasst
"Tur för dig att vi inte är det då" sa jag
"Bevisa det!" sa han och skakade sen på huvudet "strunt samma bara försvinn" väste han och jag log
"Nej jag vill komma in" sa jag och han tänkte protestera "det är en order" sa jag och gjorde ögonen röda och han backade bakåt
"Förlåt härskarinna" sa han och bugade innan han öppnade och vi gick in "så nu är vi inne" sa jag roat till Laura

Jag såg roat på mannen när vi paserade honom.
- Gulligt av dig att släppa in oss, sa jag lätt och såg mig sedan om i huset.
Huset var inte särskilt trevligt inuti det luktade unket och gammalt.
- Så var kan systern vara?, sa jag och började se mig om i de olika rummen.

Mannen svarade inte och undvek min blick. Jag log roat och såg linsen runt i huset. Det var verkligen hemskt. Stackars Lauras barn om hon är här.
"jag vet inte, men nån stans är hon nog" sa jag och kom fram till ett sovrum och vi gick in. Vid sminkbordet satt en äldre kvinna

Kvinnan hoppade till av förskräckelse när hon såg oss och drog sin stav.
- Tänk inte ens tanken, sa jag lungt och drog min egen och avväpnade henne.
- Jag eller rättare sagt vi, tänker inte skada dig, vi har bara lite frågor, sa jag och log ljuvt mot kvinnan.
- Jag har inte gjort något, jag är oskyldig, sa kvinnan förskräckt och jag fnös.
- Ljug inte alla säger att de är oskyldiga och då är de skyldiga, svara nu på mina frågor, och sanningsenligt för vi vet om du ljuger, sa jag irreterat.
- Vet du vem jag är och var min dotter är?, sa jag och spände ögonen i henne.

jag såg på kvinnan och var förvånad över att hon hade Carrows som föräldrar. jag lutade mig mot väggen och lät Laura sköta det. det var hennes dotter och hon var tvungen att göra det, precis som jag ville rädda Fai själv
"Nej det vet jag inte" stammade kvinnan och jag fnös och hon såg förskräckt på mig
"Du får en chans till, var vänlig nu att svara på Lauras frågor eller så får du bo i en fängelsehåla" sa jag kallt
"Vilka är ni?" sa hon skrämt och jag log lite
"Jag är Cara och det här är min bästa vän Laura" sa jag leende och kvinnan såg shcokat på mig och sen på Laura och hon verkade vara berädd att prata
"Förlåt om jag tog över Laura, nu är hon helt din" sa jag och bugade dramatiskt