När folk blev stora och Voldemort vann.

- Han ser lite läskig ut men han är helt okej, mot dig i alla fall, flinade jag åt Fai och vände mig till Voldemort.
- Det är så här att jag inte minns något jag borde minnas.
Jag tror att han har mixtrat med mina minnen och undrar om du vill vara så snäll att hjälpa mig?, sa jag leende till honom.

Fai såg på Laura med en oförstående blick och jag bara log. jag satte mig på golvet och med Fai och lekte med bollen
"Ja det kan jag kanske. vad är det för minnen och hur långt tillbaka? och vem har mixtrat med dem?" sa han undrande

- Jag vet inte vad det är för minnen, det känns bara som om något saknas.
Och jag vet inte hur långt tillbaka det är, det kan vara från 6 år tillbaka.
Den som har mixtrar med dem torde sig vara Carrows son, sa jag och ryckte på axlarna.
- Ledsen jag vet inte mer, sa jag olyckligt och såg på honom.

Voldemort funderade
"Jag ska se vad jag kan göra. jag tvivlar på att han är särskilt bra på det men om du har fått slag mot huvudet kan minnen försvinna och då kan jag inte få tillbaka dem eftersom det inte har emd magi att göra" sa han och höjde staven och det kom ut ett ljussken och jag undrade hur det kändes för Laura. Fai såg imponerat på och jag log lite roat

Ljusskenet strömmade mot mig och en skarp smärta genomfor huvudet.
Jag föll ihop på stengolvet och kämpade för att inte skrika av smärta.
Efter ett tag upphörde det och jag satte mig darrande upp och såg sedan på dem.
- Minnet är tillbaka, jag har en dotter, sa jag och såg på dem med tårgläsande ögon.

jag såg på min far, var han tvungen att skada henne? men hanbara skakade på huvudet och ajg såg surt på honom, han behövde itne läsa mina tankar. jag satte upp en sköld och vände mig sedan shockat mot Laura
"Du har vad?" sa jag förvirrat och lugnade sen ner mig och försökte få ordning på allt "med vem och vart är hon?" sa jag

- Med Dean men jag vet inte var hon är, han tog henne ifrån mig efter han hade dödat Dean, sa jag förtvivlat.
- Men jag vet inte var hon är, sa jag och gömde ansiktet och föll i gråt.

Jag såg på Laura och gick fram till henne och kramade om henne
"Oroa dig inte vi hittar henne. hon kan inte bara försvinna. jag fick tillbaka Fai så då ska du få tillbaka din dotter. vart tror du hon kan vara? vet dunån plats som betydde mycket för honom?" sa jag undrande

Jag kramade om Cara och nickade sedan.
- Ja, jag hoppas det, men hur kan jag vara en sånn dålig mor att jag inte minns min egen dotter, sa jag förtvivlat och såg på henne.
Sedan lugnade jag ner mig och slutade gråta.
- Jag vet inte, jag fick aldrig lämna huset.
Kanske nån släkting, harde nån?, sa jag undrande.

jag såg allvarligt på Laura
"Du är inte en dålig mor för att du inte kommer ihåg henne. du var drogad i sex år, det är inte konstigt. om det är nån som är en dålig mor är det jag som inte ens kunde hindra Draco från att ta min son" sa jag olyckligt
"Du är inte dålig mamma. du är bäst" sa Fai och kramade om mig och jag log
"Tack älsklingen" sa jag och gav honom en puss och såg sen på min far
"Han hade en stora syster" sa min far