När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag log mot Fai.
- Klart jag vet vem du är, sa jag lätt och såg sedan på Cara.
- Tror du han kan det?, jag vill minnas, sa jag och mötte hennes blick.

Fai skrattade och gick sen från bordet
"jag är förvånad över hu glad han ändå är" s jag och såg på Laura "klart han kan. Du minns väll vilka krafter han har och ge dig minnet tillbaka borde inte vara svårt" sa jag leende

Jag nickade och såg efter Fai.
- Ja, det är underbart, att han kan skratta och le, sa jag lätt och nickade.
- Ja om du säger det så, det är värt ett försök eller hur?, sa jag leende till henne.

"ja det är det. Men jag undrar hur djupa spår Draco satt" sa jag och så efter min son och sen på Laura "klart det är. Det kan ju inte bli värre" sa jag leende och dukade av "ska vi åka?" sa kag

- Det kommer nog fram när han blir äldre, som barn tror jag han bara förtränger allt, sa jag och såg på Cara.
- Vem vet?, han läser alla mina tankar och minnen då, det är inte precis något jag vill dela med mig utav.
Vad som hände mig under de åren, sa jag och suckade men nickade sedan.
- Visst, vi åker då, sa jag och ställde mig upp för att vänta på henne.

Jag suckade
"antagligen men jag hoppas inte han är helt förstörd" sa jag "Fai" ropade jag och han kom ut ur rummet "vi ska åka till din morfar" sa jag ich lyfte upp honom "ja de finns nog iget annat sätt" sa jag och vi transfererade oss till min far och dödsätarna släppte förvånat in mig

- Han klarar sig nog, sa jag tröstande och såg sedan flinande på dödsätarna som släppte in oss.
- Det är verkligen kul att se deras miner, du har inte varit här särskilt ofta va?, sa jag roat till henne innan vi knackade på.

Jag bara nickade och hoppades hon hade rätt. Vi gick genom hallen och jag skakade på huvudet
"nej det har jag inte. Ite som förr och många av de nya har aldrig sätt mig" sa jag enkelt. Jag hade slutat gå på mötena för länge sedan och var nästan aldrig i huset. Vi gick in på min fars kontor som faktiskt var tomt. Jag satte ner Fai och tok fram till skrivbordet och skuggade igenom papprena som låg där medans vi väntade

Vi gick in i det tomma kontoret där Voldemort faktiskt inte var, vilket var märkligt.
Jag hade alltid tänkt honom där, men så ar inte fallet nu.
Undra var han var?

Jag såg på planerna. Han hade information och länder som han tänkte ta över. Länder han så gott som hade tagit över. Det var konstigt hur lite jag visste. Men jag hade inte orkat bry mig. Jag var i den innersta kretsen och visste nästan mindre än alla andra. Jag hörde ste utanför och min far kom in och såg undrande på oss. Fai gick skrämt fram till mig och jag log
"oroa dig inte" sa jag och satte mig på huk framför honom "det är din morfar alltså min far" sa jag och Voldemort såg på min son och log sen
"hej Fai" sa han och satte sig bredvid mig.
"hej" sa Fai blygt och Voldemort trollade fram en boll till honom och Fai såg glatt på honom och började leka med den och vi ställde oss upp
"det är kul at se dig Cara" sa han och kramade om mig och jag log lite "så vad förtjänar mig den äran?" sa han undrande