The Vampire Diaries [R]

Bonnie svalde och tittade ner i golvet som var fullt av småsten och damm, sansa dig, ta dig i kragen och var den vän som du egentligen är, sådana ord kretsade inuti hennes huvud. Hon lyfte upp huvudet och formade ordet okej på läpparna med ett svagt leende till Caroline. Bonnie drog upp sin telefon ur minishortsen igen, det var underligt att hon hade Damon inlagd som kontakt, men att det var praktiskt ibland kunde man inte protestera mot. Hon klickade på ring och förde luren mot örat.

Damon vaknade ur sina funderingar då det vibrerade högt från hans ficka. Han drog upp mobilen och tittade på displayen. Det var Bonnie.
"Här." Han räckte Elena den. "Det är till dig."

(( themarauder, haha nu smsade ju inte Bonnie Damon, läste lite galet! men det får funka såhär då ;') ))

"Blod, Bonnie.. Jag behöver blod.. Damon..." Hon andades in med näsan och försökte stänga ute ljudet av Bonnies pulserande hjärta.

Elena skruvade nervöst på sig och tog i mot telefonen.
"Bonnie?"

Bonnie tittade ängsligt på Caroline och backade snabbt några steg baklänges, även om hon hört Elenas röst svara förblev hon tyst. Hon stod snart hårt tryckt intill stenväggen, och hoppades av hela sitt hjärta att Caroline skulle kunna behärska sitt begär. "Låt mig prata med Damon.", svarade Bonnie i en sammanbiten viskning.

Elena rynkade på pannan men nickade. "Självklart. Caroline eller?" frågade hon tyst och utan att invänta svar räckte hon telefonen mot Damon.

Bonnie nickade endast åt Elenas antydan, och hörde i andra änden att Elena räckt över telefonen till någon, Damon. "Damon, jag hatar att behöva be dig om det här, men du måste hämta hit blod till Caroline. Det är en slags nödsituation, bråttom med andra ord.", sade Bonnie allvarligt och gick nästan upp i falsett i slutmeningen. Hon höll blicken på Caroline, hon såg riktigt svag ut, ibland utförde hennes kropp samt en svag skakning, vilket gjore Bonnie i orolig.
Att hon just bett om blod till en vampyr var en annan femma, ett annars så enormt steg hade blivit ett minilitet.

Damon höjde förvånat på ögonbrynen då han hört Bonnies önskan. Han kunde knappt tro att hon faktiskt bad honom om något. Nästan krävde det. Efter allt som hänt.
"Haha", skrattade Damon inte allt för elakt. "Då måste det vara väldigt allvarligt."
Han mötte Elenas blick och bytte genast riktning på samtalet. "Nejmen visst, jag är där så fort jag kan." Han tog en sista klunk ur sitt glass. "Var är ni förresten? Helvetet?"

Bonnie kände hur hatet mot Damon pånyttföddes, fast denna gång mycket starkare. "Det här är en engångsföreteelse, det är för Caroline, hon behöver tråkigt nog dig. Skulle mycket hellre frågat Stefan, men jag är inte säker på att han dödar människor med glädje, eller i det här fallet stjäl blodpåsar från sjukhuset eller vad du nu har för hemlighet kring det.", började Bonnie snabbt och aggresivt, orden bara rann av som ett vattenfall, ingen fundering hade legat bakom dessa meningar. "Bra att du liknar världen vid helvetet, det är väl så du alltid sett på allt och alla. Bara kom till skogen, använd ditt superluktsinne eller en annan fördel så går det säkert finemang, bara vi får dig överstökad. Och, vad du än gör tar du inte med Elena.", fortsatte Bonnie sin utläggning innan hon fort som ögat avslutat samtalet med en överdrivet hård klickning.