När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag såg på Cara och ryckte på axlarna.
- Nej, men det är ingenting egentligen, inget som är värre än vad alla andra får utstå.
Jag har det bra, så jag ska inte klaga, sa jag svävande men suckade sedan.
- Nej, ärligt talat vet jag inte Cara, sa jag förtvivlat.
- Det är väll att sex år av mitt liv har försvunnit och när jag kommer tillbaka har alla blivit stora och skaffat familjer.
Jag har ingen familj, sen kan jag inte sova på nätterna heller, sa jag tyst och såg inte på någon utav dem, jag ville inte klaga.

Jag såg på Laura och tog hennes hand
"du har lika mycket rätt att klaga som nån annan. Jag klagar ju utan att egentligen ha rätt till det" sa jag lite roat och belv sen allvarlig
"du har Vilma och nu Neville och min familj var inte riktigt planerad" skrattade jag och funderade sen
"vi får lösa ditt sömn problem. Man måste sova" sa jag leende och kände att Jezebel stirrade på mg men jag igronerade det. Jag visste att jag själv sov för lite men det hörde inte dit

Jag log svagt och nickade.
- Men det är ändå, alla har barn, till och med Vilma är gravid och jag har inte träffat hennes man ännu, suckade jag och nickade.
- Ja du har väll rätt antar jag, sajag svagt till henne.

Jag såg på Laura och log mot henne
"men stressa inte. Familj är inte allt. Du kan ju inte bara skaffa ett barn bara för att" sa jag och nickad sedan "där ser man, när ska hon föda?"'frågade jag och skrattade sen "jag har alltid rätt"

- Jag stressar inte, mer att alla har haft sex år på sig att göra allt och jag har missat de åren, sa jag lite vemodigt men sken sedan upp.
- Jag vet inte när hon ska föda, hon har inte talat om för mig att hon är gravid ännu, flinade jag glatt.

"det är sant men sex år är inte så mycket i det sammanhanget och alla har inte familj. Det kommer så känn dig inte tvingad" sa jag och Fai såg på mig
"varför fick du och pappa mig om han inte tycker om mig" sa han och jag satte drickan i halsen
"det är en läng historia som du ska få höra när du är äldre och kan förstå allt. Och strunta i Draco" sa jag och strök honom över håret och jag såg sen på Laura
"hur listade du ut det då?" frågade jag roat

- Det syntes att hon hade nått att berätta, och sen ville hon att jag skulle träffa hennes man och att de hade något att berätta, sa jag flinande.
- Sen så rörde hon sig på ett speciellt sätt, så det var ganska lätt att genomskåda, men hon är inte så långt gången än, sa jag och föll sedan i tankar.
Det känndes som om något fattades men det var så långt bak i minnet att jag inte kunde minnas det.
Sen den dagen jag hade sett Fai, känndes det som något jag behövde minnas men jag kom aldrig fram till det.

"tänk att du ska bli moster" sa jag leende och funderade sen "men då får du säkert ta hand om det barnet och om det känns bra kan du fundera på att skaffa ett. Känn liksom efter" sa jag leende och strök Fai över håret och säg undrande på Laura
"vad du ser fundersam ut nu då"

Jag log glatt mot Cara.
- Jamen, visst är det härligt, sa jag leende och slängde en blick på Fai och såg sedan på Cara.
- Jag vet inte Cara, det känns som om jag borde minnas något viktigt men jag inte gör det.
Har kännt så ända sedan jag såg Fai, vissa minnen kommer jag helt enkelt inte åt.
Det känns som om jag missat något viktigt, något som jag saknar, suckade jag.
- Tror du att han kan ha mixtrat med mina minnen eller?, sa jag oroligt till Cara.

"ja jag antar att det är det" sa jag och log lite och Fai såg på Laura
"du vet vem jag är, det är viktigt" aa han och jag skrattade lite och blev sen allvarlig
"han kan ha gjort det, jag vet inte. Min far är bättre på att ta reda på sånt än vad jag är" sa jag