The Vampire Diaries [R]

"Jag vill hem." Mumlade Caroline, och började känna begäret efter blod växa sig starkare i Bonnies närvaro. Hon kunde höra hennes blod pumpa runt i hennes ådror. Hon tog ett djupt andetag, och darrade till.

Elena log försiktigt och klev ur bilen.

Damon klev ut efter henne och låste bilen. Han gick med stadiga steg bort mot grillens entré och höll upp den för Elena.

Elena fortsatte att le och satte sig vid ett av bordet. Hon slog ihop sina händer och tittade in i Damons ögon.
"Tror du att Bonnie och Elijah och hittat Caroline?" frågade hon oroligt, dock hon hade skuldkänslor för att hon lämnat dem.

"Det har de säkert", sa Damon och plockade fram sin mobil. Han letade fram Bonnies nummer i kontaktlistan och höll fingret över ring. "Ska vi höra hur det går?"

Bonnie släppte långsamt Caroline, och när hon tittade in i hennes ögon såg hon ett begär, ansiktet hade förändrats ett slag. Hon hävde sig snabbt upp till stående ställning och backade några steg, "Caroline, förlåt men jag vill inte riskera att du...", hon tystnade av skam och tittade ner i marken för att inte behöva möta Carolines blick. Hon skulle aldrig lita på Caroline fullt ut, hon var en av dem, hennes fiender. Bonnie fick gång på gång påminna sig om att det fortfarande var hennes bästa vän, men det begravda hatet gnagde inom henne varje sekund. "Jag ska få dig härifrån, men vi får absolut inte gå nära en människa. Caroline, lova att du inte låter begäret ta över, du får inte, förstår du?, sade Bonnie och såg plågat på Caroline och hennes slitna ansikte.

Elena log snett och nickade. "Fast jag vet inte hur hon kommer reagera om du ringer", skrattade hon klingande.

Damon log och räckte över henne sin mobil. Under tiden signalerna gick fram beställde han två drinkar av en förbigående servitör och tittade sig omkring. Ingen värd att ta någon notis om. Skönt, tänkte han och sjönk tillbaka mot stolsryggen.

Elena tog telefonen och lyssnade på signalerna, medan hon funderade över det Damon hade sagt. Du måste välja.
Det hade aldrig slagit henne att välja mellan de båda, Stefan hade ju valt henne.
Men Damon hade valt henne också, och hon älskade dem båda.

En telefon ringde, Bonnie stod stilla utan reaktion i någon sekund, kanske för att Caroline ännu inte svarat på tilltal. Tillslut insåg Bonnie att det var hennes mobiltelefon som ringde, inte Carolines eller en inbillning. Hon fick upp telefonen ur pyjamasshortsen och tittade ned på displayen, Damon. Även om det kanske var Elena som lånat Damons mobil kunde hon inte förmå sig att svara, främst beroende på att hon vistades i hans närvaro. Ringsignalerna ekade högt genom stenväggarna men tystnade snart då alla möjliga signaler gått fram, hon trängde ner telefonen i den lilla pyjamasfickan igen. Om de undrade något fick de komma dit, det oroade faktiskt Bonnie att Elena valde Damon framför hennes bästa väns liv.