The Vampire Diaries [R]

(( vi får faktiskt säga att bonnie lyckas bränna ett hål i gallret, typ haha ^^ ))

Bonnie tog sig i kragen, nu skulle hon få ut Caroline, inget annat spelade någon roll. Det var hon mot ett galler, ironiskt nog. Då hon inte alls hade någon erfarenhet inom den här slags magin var det enda hon kunde göra att gå på känslan. Och man kan säga att hon gick in på den där känslan djupt, hon klev in i magins värld och började plötsligt uttala en formel. Latinska ord lämnade Bonnies mun med tydlighet, och när hon uttalat den slutliga bokstaven började ett hål i gallret vidga sig. Öppningen blev tillräckligt stor för att en normalt byggd människa skulle kunna ta sig igenom.
Bonnie reflekterade inte över de olyckor som kunde inträffa när hon kom inom Carolines räckhåll, hennes vän kanske inte kunde kontrollera sitt begär. Bonnie rusade endast fram genom öppningen till Caroline på en gång, utan något annat i sikte.

Elijah börjar gå hemmåt.

"Bonnie!" Snyftade Caroline och slängde armarna om sin bästa vän. "Jag...har...varit...så...rädd..." Hulkandes lutade hon sitt nerblodade ansikte mot Bonnies axel.

Elena nickade osäkert. "Jag antar att de ringer...", mumlade hon och log tvekande mot Damon.
"Varför låtsas du att du bryr dig?" Elena ångrar sig genast vad hon sa.

Damon blev en aning ställd av frågan. Han höjde förvånat på ögonbrynen några pressade sekunder innan han bestämde sig för det enda rätta. Sanningen.
"Jag bryr mig inte ett skit om Caroline, Elena. Men jag bryr mig om... dig. Visste du inte det?"
Orden var kanske hårda och fel, fast det var hur han kände på sätt och vis. Borde inte det vara rätt? Hon ville ju veta...

Elena rodnade och tittade ner i marken. Hon visste inte om hon också skulle säga sanningen. Hon tvekade bara i 7 sekunder.
"Jag bryr mig också om dig", viskade hon lågt.

Damon teg, han visste inte hur han skulle besvara det hon nyss sagt. Det var bara så fint. Efter allt han gjort i den här världen så fanns det fortfarande någon som brydde sig. Och inte minst Elena. Hon som betydde så mycket för honom.
Tillslut sa Damon något han inte planerat. Det hade mer varit en tanke i förbifarten som han lyckades säga högt, men inte högre än den allra tystaste viskning. De tre sista orden var man tvungen att läsa på läpparna för att höra.
"Precis som Katherine... gör ditt val..."

Elena tystnade. Hon visste inte vad hon skulle säga.
"Jag vet inte... Jag älskar er båda. Låt mig få lite tid", bad hon och suckade.
"Nu kan vi väl bara ha... Kul?"

Damon nickade. För tillfället nöjde han sig med hennes svar. Bara det kraftfulla ordet älskar över hennes läppar hade fått honom att acceptera allt för nuet. Fast den dagen då Elenas val var slutgiltigt, om hon valde Stefan... ja, då fick han ta det och sticka. Sticka och aldrig komma tillbaka igen. Eller jo, efter hennes livstid möjligtvis...
Han blev plötsligt medveten om att de höll på att köra förbi grillen. Hastigt svängde han in på parkeringen.
"Kul..." Han smakade på orden och stängde av bilen. "Då går vi och har lite... kul"

Bonnie blev nerdragen till golvet i en kram direkt då hon gjort entré. Hon satt i en nedhukad ställning intill Caroline med armarna slappt hängda längs sidorna , men direkt då Bonnie hämtat upp situationen lade hon omsorgsfullt sina armar runt Caroline. "Jag vet, jag vet... Men det är över, ingenting kan skada dig nu, jag är här.", viskade Bonnie lugnt och och lutade sitt huvud mot Carolines axel, hennes armar omslöt fortfarande Caroline, beskyddande.