När folk blev stora och Voldemort vann.

Alla drog en suck av lättnad när Cara vaknade.
- Inget mer särskilt än att du blev kidnappad, och Jezebel med, sen blev ni frisläppta.
Och alla vill att ni ska bli vänner igen till och med Jezebel.
De ber om ursäkt för det de gjort, och nu skani bli vännerannars vet jag itne vadjag gör med alla idioter i detta rum, sa jag surt och såg på dem alla.
- Jag är ingen idiot, sa Fai.
- Nej, inte du och jag utan alla andra, sa jag roat till honom.

jag såg på Laura och lgo lite "det vet jag med. men lever Scabbior och Grårygg? de sa att de inte an dö, så jag måste ta reda på det" sa jag allvarligt och log sen mot Fai, som verkade vara glad ver att jag levde. jag lyfte upp honom i knät och bara höll om honom. och nickade sedan
"mm, det är kanske värt ett försök" sa jag lugnt och hoppade till när dörren flög upp och Bill och Remus kom in och jag såg inte på dem utan funderade på att bara fly

- Ja vi kan ju fråga Bill och Lupin, sa jag och såg på de båda männen.
- Så, har ni sett Cara döda Scabior och Grårygg?, sa jag vänligt och såg på dem.
- Ja, det kan jag försäkra dig om att vi gjorde Cara, sa Bill.
- Ja, Cara de är döda, det lovar jag dig på heder och samvete, sa Lupin och kastade sedan en blick över alla som var sammlade irummet.
Det var längesedan alla kunde vara i samma rum, så som det var förr i världen.

jag såg på dem och himlade med ögonen
"Jag vet väll att jag dödade dem, men de sa att de lever, och tänk om de hade någon horrokrux eller något" sa jag förskräckt
"Oroa dig inte, jag ska sykdda dig" sa Fai och jag kunde inte låta bli att le
"Tack" sa jag och gav honom en puss men jag såg ut genom fönstret och var inte helt säker. jag vill inte se på de andra, jag gillade inte att de såg mig så här

- Tror de inte är tillräckligt smarta för att göra horrokruxer, sa jag tröstande till Cara och såg på de andra.
- Så, ska vi ta och ordna en liten trevlig middag tillsammans?
Eller rättare sagt, vi ska göra det, sa jag bestämmt.
Vi träffas utanför Kråkboet om en timma, okej?, sa jag och deandra nickade.
- Bra,sa jag flinande, det var kul att bestämma så här.

"säg inte det" sa jag lågt och reste mig "Jag måste vara säker" sa jag
"Vad ska du göra?" frågade Jezebel
"Besöka deras "gravar" och se att de ligger där" sa jag bestämt och såg på Laura
"Jag lovar att vara tillbaka till middagen" sa jag och försvann och åkte till skogen där de båda låg begravda och jag stannade vid "gravarna" och tog ett djupt andetag och trollade sedan så att gravarna grävdes upp och jag slöt ögonen rädd för vad jag skulle se. jag öppnade dem tillslut och ramlade baklänges när jag såg att de var tomma

Jag nickade och log.
- Bra, Cara, sa jag leende och hon försvann.
- Så, alle man till Kråkboet, sa jag glatt och vi transfererade oss dit.
Vi trollade fram bordena och Roxanne, Fred och Victorie, såg på Fai.
De skrattade till och började sedan att springa runt glatt medans vi förberädde maten.

jag förstod inte hur det hade kunnat gå till? jag hade dödat dem, det visste jag. men kanske de var smartare än vi trott. jag tog ett djupt andetag och bara stirrade på gravarna. tänk om de var i närheten. jag såg mig skrämt om men skogen var öde. jag undrade om de var kvar i England eller hade flytt utomlands och om de ville ha hämnd. jag kröp ihop ochbara stirrade tomt på gravarna

Jag log glatt mot ungarna, vad härligt att Fai verkade få vänner.
Alla höll sig på avstånd från Jezebel, men vad kunde man förvänta sig?
När allt var klart satte vi oss och väntade på att Cara skulle dyka upp..

jag såg på klockan och långt bak i huvudet sa den att jag skulle vara nånstans och jag reste mig upp och ramlade ihop igen, jag var alldeles knäsvag. jag lutade mig mot ett träd och transfererade mig sedan till Kråkboet och Jezebel kom fram till mig innan jag föll ihop
"Deras ggravar är tomma" sa jag bara lågt innan allt svartnade