När folk blev stora och Voldemort vann.

- Laura se inte på oss så där, sa Seamus och skruvade på sig och jag fnös.
- Jag ser på er hur jag vill, när hade ni tänkt börjat använda hjärnan och sammarbeta.
Jag försöker hjälpa till att bygga upp en värld som funkar för de flesta.
Vi skulle få det ungefär som förr, inte behöva vara rädd att dö, tvillingarna kunde fortsätta med sin affär, och Quidditchen skulle komma tillbaka.
Men ni äventyrar allt med att motarbeta Voldemort, folk skruvade på sig och ingen visste vad de skulle säga.
- Så nu hämtar ni upp Cara och Jezebel, hit upp, sa jag bestämt och ett par sprang iväg och hämtade dem.
Fai sträckte upp händerna och jag lyfte upp honom och satte han på min höft.

Jag hörde dörren öppnas långt bort, men orkade inte öppna ögonen.
"ni två kommer med oss" sa en tjej och Jezebel skakade på mig men jag slog till honom. Jag tänkte inte flytta på mig. Om de nu vill tortera mig kan de göra det här
"jag får väll bära dig då" sa han vänligt och jag kände hur han lyfte upp mig.
"tror du hon slår oss? Jag menar de är ju hennes bästa vän och titta hur hon ser ut! Vem slog ner henne? Hon blödde nått hemskt efter det" sa killen skrämt och jag undrade vad de pratade om. Jag kände ljuset förändras och la en hand över ögonen. Jag gillade inte det här
"Mamma" hörde jag en röst långt bort. Har de tagit Fai nu med? Jag ville svara honom men jag fick inte fram ett ord. Jag vågade inte se vad de gjort med honom. Jag ville inte se min son dö. Jag höll ögonen stängda och uteslöt alla ljud. Om jag ändå skulle dö ville jag inte höra Fai skrika.

Jag såg oroligt på Cara, vad hade hänt med henne?
Jag höjde frågande ett ögonbryn till Jezebel men han bara skakade på huvudet.
- Så, är det här den tjejen ni vill se död, eller ska döda sin egen far, jag trodde ni hade ett hjärta i kroppen.
Denna tjej har räddat ert liv ett miljontals gånger, hon har gjort det så bra för er som hon kan.
Om ni bara kunde acceptera att det är som det är skulle ni vara lyckliga, ni kan inte få det som ni vill.
Jag såg på dem alla och skuldenstod inristad i deras ansikten, och jag log inomborde, de började vekna.
Vilket var ett gått tecken, jag såg på dem utan att röra en min och väntade vad som skulle ske.

"ja men tänk på alla hon dödat! Tänk på alla som hon inte hjälpt" sa Seamus och Jezebel skrattade
"man kan inte hjälpa alla! Och hon har inte dödat någon själv! Och hur många har ni själva inte hjälpt?" sa han kallt och jag undrade varför de ens pratade innan de skulle döda oss och varför Laura var här? Hade de fångat henne med? Allt snurrade och sen kom skrattet som jag hatade. Och jag slog händerna för öronen.
"hon är galen" sa Cho
"hon är den ni har gjort henne till! Det var ni som vände henne ryggen när ni inte fick mer. Innan det gjorde hon er inget! Det var ni som försökte mörda henne! Innan det gjorde hon er inget! Och nu låste ni in henne, ni väckte en massa minnen till liv som hon antagligen velat glömma" sa Jezebel kallt "så om hon är galen är det för att ni gjort henne galen" sa han lugnt
"vad är fel med mamma?" sa Fai förskräckt
"mardröm, hon vaknar snart" ljög Jezebel "tänker ni straffa Fai med?" sa han och såg på dem

- Jezebel har rätt man kan inte hjälpa alla.
Mugglare och mugglarfödda är dömda att leva med magiker regerande över dem.
Så det är lika bra att strunta i dem, sa jag sakligt och Bill tänkte protestera men jag avbröt honom.
- Sen så har ni inte hjälpt någon ni heller, alla kan göra något men ni har inte gjort det.
Ni har bara väntat på att någon annan skulle göra det, och Bill såg på mig.
- Men vad kunde vi göra Laura?, sa han undrande.
- Gett mugglare mat och sovrum, evakuera dem från London är bara några exempel.
Men ni har inte gjort nått, försen jag kom, jag är besviken på er, sa jag och såg oroligt på Cara.
- Minnen?, sa jag tyst, jag visste nog villka minnen det var, jag hade sett henne sådär förr.
Jag vände mig mot de andra och såg på dem.
- Över min döda kropp, ni rör inte Fai, han är bara ett oskyldigt barn, som era egna, och de röree sig inte ur fläcken jag visste att de inte skulle röra honom.

"men det är hennes fel att det är som det är!" sa Lupin
"Det är inte hennes fel mer än det är erat!" sa Jezebel kallt
"Klart detär, hon hindrar dem inte från att jaga oss och du är mer galen än nån annan" sa Cho och pekade på Jezebel
"Kanske jag är, men jag har inte rört nån av er, men skadar ni Cara eller Fai lovar jag att ni hamnar i helvetet" sa Jezebel vasst. jag hörde dem långt bort och förskte vakna så jag kunde ta mig till dem men Grårygg och Scabbior stod ivägen
"Du trodde att du hade blivit av med oss när vi dog va? men vi kan inte dö!" sa Scabbior
"Klart ni kan, alla kan dö!" sa jag allvarligt och förskte ta mig förbi
"Inte vi, och nu blir du aldrig av med oss" sa Grårygg och skrattade
"låt mig vara" skrek jag
"Cara, lugna dig" sa Jezebel långt bort och jag kände snart ett stick och allt blev svart
"Vad har du gjort med henne?" sa Fai oroligt
"Oroa dig inte, jag har bara sövt henne så hon slipper mardrömmarna" sa Jezebel
"Vad är det för fel på henne?" sa Seamus

Jag vände mig mot Seamus och suckade.
- Hon återupplever vistelsen i Azkaban och förmodligen Grårygg och Scabior i hennes huvud, sa jag fundersamt.
- Hur vet du det?, sa Cho.
- Jag vet det inte, jag tror, hon beter sig som hon gjorde då, suckade jag och såg på de andra.
- Okej, tänker ni lägganer striddsyxan nu och börja om från början, bli vänner?, sa jag trött och såg på dem alla.

"Men det är en massa år sedan" sa Bill
"De har väll satt sina spår" sa Jezebel kallt
"Vilka är det?" frågade Fai
"Det får din mor berätta när hon vaknar" sa Jezebel och log lite, och såg sen på de andra
"Jag tänker inte bli vän med dem förens jag vet att Cara blir okej" sa han bestämt
"Vi kommer ju inte kunna lita på dem? hur kandu lita på dem?" sa Ginny till Laura "tänk om de lurar oss då?"
"Varför är ni så korkade? mamma är snäll!! och Jezebel med!! ni är säkert snälla nu med, men titta vad ni har gjort med mamma!!" sa Fai ledsamt

Jag såg på Ginny och rynkade på pannan.
- Av samma anledning jag litar på er och ni litar på mig.
Av samma anledning som ni litade på henne förr.
Och alla kan luras och alla kan döda, men man får helt enkelt lite på dem och det gör jag, sa jag och ställde mig upp.
- Så Cho, visa oss gästrummet, du Jezebel bär med Cara, sa jag och vi följde efter Cho.
Jezebella ner Cara på en säng och alla satte sig i fotöljer och soffor i gästrummetför att vänta på att hon skulle vakna.
Jag slog ner i en fotölj och Fai, satte sig vid sängkanten.
Huvudvärken hade återvänt och jag hoppades att allt skulle ordna sig nu för jag orkade verkligen inte med någon utav dem just nu.

jag kände hur marken under mig rörde på sig och jag antog att vi gick framåt och sedan hur marken blev mjuk. jag bbörjade hra saker tydligare och se ljuset långt borta. jag var på väg att slå uppgonen när Grårygg och Scabior skrattade
"De vill inte prata med dig" sa Grårygg
"De vill de visst! ni kan inte lura mig igen" sa jag bestämt och slog sen upp ögonen
"Mamma" sa Fai och hoppade nästan på mig
"hej älsklingen" sa jag och strök honom över håret "vad hände?" frågade jag trött