När folk blev stora och Voldemort vann.

Efterfrukosten diskade jag och transfererade mig till en närliggande park där vi skulle komma överens om var mugglarna skulle ta vägen.

Jag reste mig från cafet och gick till en leksaks affär och plockade ner några leksaker och skickade sedan hem dem. Sen gick jag vidare till en klädaffär och handlade kläder till Fai och skickade sedan hem dem och började gå mot slottet bara för att jag hade tråkigt. Jag stannade när jag såg Laura i en park och gick fram till henne
"hej, stör jag dig?" frågade jag leende

- Hej, Cara, nej du stör inte, sa jag leende mot henne.
- Vi, ska träffas och komma överens om var vi ska skicka alla mugglare, så de kan leva för sig själv och vi slipper ha med dem att göra på gator och så, sa jag med neutral röst och folk började dyka upp en efter en.

Jag log mot Laura
"hur tänkte ni flytta alla dem?" sa jag undrande och såg sen på alla som kom mot oss och de såg både skrämt, arg och hatiskt på mig och jag suckade
"vi får väll höras senare Laura. Du verkar ha en del att göra och jag är inte direkt välkommen här. Men lycka till" sa jag och började gå hem åt

- Wingardium Leviosa, sa jag roat till Cara och skakade på huvudet.
- Nej, antar att man får trasferera dem eller göra på någe annat vis, sa jag och ryckte på axlarna och suckade åt allihopa.
- Nu,får ni väll för fan, ta och ge er, allihopa, sa jag irreterat till dem och vände mig mot Cara som började gå hemmåt.
- Du stannar här, sa jag bestämmt till henne och vände mig till de andra.
- Nu, är det bäst att alla ber varandra om ursäkt och struntar i allt som varit.
Alla har betett sig idiotiskt och ingen mår bra av det.

"det hade jag velat se" skrattade jag "ja men tror du verkligen alla skulle vilja flytta?" sa jag undrande och såg sen på Laura
"jag har inte tid med att be folk om ursäkt. De lyssnar ändå inte! Jag har bett om ursäkt så det räcker genom åren! Jag har en son som väntar på mig" aa jag bestämt
"men det är ju ditt fel" ropade Bill och jag tvärstannade och vände mig om
"mitt fel?" sa jag argt och kände att ögonen var röda
"smart jobbat pucko. Nu att du gjort henne arg" sa Ginny
"det är ju sanningen. Hade hon inte hjälpt sin far hade det här aldrig hänt och vi hade haft det bra" sa Bill
"jag valde sida i kriget precis som ni gjorde! Men om ni nu har glömt det så hjälpte jag er allihop till att få så bra liv ni kunde! Men ni var aldrig nöjda! Och de var ni som försökte få mig dödad först, så det är erat fel! Ni får helt enkelt skylla er själva" sa jag vasst och blängde på dem och de visste inte vad de skulle säga

- Klart att inte alla vill flytta, men de lär få det bättre när de slipper bo på gatan och vara alltför trakaserade utav magiker, sa jag lätt till henne och sukade djupt åt deras konversation.
- Vad envisa ni är tvungen att vara då, sa jag irrterat åt dem alla.
- Ni fattar väll, att man inte kan begära att ¨ågon ska döda sin far och att man inte bara kan begära hjälp utan att ge något tillbaka, sa jag lugnt till dem och vände mig till Cara.
- Och du, måste fatta att detta är inte vad någon av oss vill ha.
Och då är det lätt att klaga, när det bara finns en ända person som kan hjälpa dem, sa jagmed behärskat lugn och kände att jag helst ville slå till dem för att de skulle fatta.
- Ni, saknar ju varandra, och alla behöver varandras hjälp, så skärp er, sa jag och blängde irreterat på dem alla.

"ja de är väll sant. Men ja, jag vet inte jag hade inte velat bo i ett fängelse heller" sa jag och blängde sen på Laura "jag vet att det inte är vad ni ville, men ni behöver inte klaga hela tiden. Inte inför mig i alla fall." sa jag tröttsamt
"ja men du kan ju göra något åt det!" sa Lupin
"jag tänker inte döda min far vad ni än säger" sa jag bestämt
"precis du tänker inte hjälpa oss!" sa Hanna och jag suckade
"nu går jag hem. Ha så kul Laura" sa jag sorgset
"ja spring du hem till den där galningen du bor med. Vill du hjälpa oss så dödar du honom" sa Cho och jag tvärstannade och vände mig om mot dem
"nu har jag fått nog! Först vill ni att jag ska döda min far, sen Jezebel vad kommer här näst? Fai?" sa jag argt och blängde på dem "det är rätt åt er att ni har det som ni har det" fräste jag ich började gå där ifrån

- Men ta och ge er, ni fattar väll att hon varken kan döda sin far, Jezebel eller Fai.
De är hennes familj, sa jag och blängde på dem.
- Ja, men det är onda, så de borde dö, sa Lupin vasst.
- Jasså de är det?, Voldemort har gått med på att det mesta ska bli normalt för magiker, han vill att ni ska ha det bra typ.
Fai, är bara ett barn, och Jezebel har väll nånbra sida han med.
Skulle ni kunna döda er familj?, och bara för att folk säger att varulvar är onda, så står beviset framför oss att de inte är det, sa jag och nickade åt Lupin.
- Nej, vi skulle inte kunna döda vår familj, sa Fleure.
- Nej, eller hur, och det beror på att ni är mänskliga ochhar kännslor och älskar.
Tror ni inte Cara gör det med?
Hur tror ni hon mår när hon inte har några vänner längre?

Jag hörde dem prata en bit bort men var för arg för att stanna.
"samma visa varje gång" sa jag surt till mig själv "döda honom, subban väll döda honom?" sa jag med töntig röst, de är ju allt de ber om. Jag tog fram staven och sprängde ett hus och gick sen argt hem. Jag öppnade dörren och Fai kom springand
"mamma" sa han och jag kände ilskan rinna av mig. Jag lyfte upp honom och kramade om min son
"hej Fai" sa jag och Jezebel kom ut ur köket
"jag undrade just när du skulle komma hem" sa han och kysste mig och jag släppte ner Fai som sprang till sitt run och Jezebel gick in i köket igen och jag satte mig vid fönstret och såg rök stiga några kvarter bor och log. Jag nått kul hade jag gjort i alla fall