När folk blev stora och Voldemort vann.

När vi hade ätit klart kom Neville fram till mig och vi tog en promenad runt sjön.
Det var verkligen vackert, fast det var vackrare när Hagrid skötte om det.
Vi satte oss på en sten och satt där tyst, det var härligt att bara sitta där bredvid Neville.

"Cara?" sa Jezebel och jag såg på honom
"mm" sa jag trött
"saknar du aldrig tiden som varit? Du pratar inte om den, men saknar du aldrig dina vänner?" sa han undrande
"klart jag gör...men i slutet var de inte mina vänner utan folk som bara ville ha saker så då ville jag inte umgås med dem. Jag saknar det som var. Men de går inte att få tillbaka så lika bra att sluta drömma" sa jag enkelt och han nickade och tog upp en bok

Vi gick tillbaka den väg som jag så många gånger hade gått förr.
- Laura,vill du sova över, det verkar inte som om du vill hem, sa Neville och granskade mitt ansikte.
- Det är inte att jag inte vill hem, det är att jag är rädd för att sova.
Jag vet vilka mardrömmar som kommer hemsöka mig, jag vill inte att du ska behöva störas utav det, sa jag och undvek hanns blick.
- Du nu får du ta och ge dig, jag tänker inte lämna dig ensam och så är det, sa Neville bestämt och ledde mig till hanns rum som låg bakom hanns kontor.

"jag ska kolla exprimentet" sa Jezebeloch försvann och jag reste mig upp och bytte om till pyjamas och la mig ner i sängen och stirrade ut genom fönstret och kände sen hur Jezebel la en hand runt min midja och jag somnade snart

Vi gick in i hanns rum och satte oss på soffan, skulle jag vara ärlig så hade jag inte en tanke på att sova.
På dagarna kunde jag kontrolera minnerna, stoppa de långt bak i huvudet så jag slapp minnas.
Men inte när jag skulle soma, då lörte minnerna fritt och det var inget jag ville minnas.
Jag lutade mig tungt mot Nevilles axel och var glad att han franns där för mig.
Visst kändes det inte rätt mot Dean, men jag visste att Dean ville att jag skulle vara lycklig.
Och Neville var ja faktiskt en utav hanns vänner om man inte räknade med Seamus då, men han hade ju Susan.
Jag slöt ögonen och tänkte att vila kunde jag göra, och Neville lutade sig tillbaka han med och somnade.

Jag vaknade av att någon drog i mig och jag satte mig genast upp och drog staven och hörde någon flämta till och så på Fai
"förlåt älsklingen" sa jag och sänkte staven och klev upp och satte mi framför honom "vad är det?" frågade jag
"jag kan inte sova" sa han skrämt och jag strök honom över håret och lyfte sen upp honom i sängen
"du kan sova med oss" sa jag och la en arm runt honom
"tack" sa han och vi somnade

Jag vaknade med ett ryck, och kännde kallsvetten rinna.
Neville gick oroligt fram till mig och jag upptävkte att jag låg på soffan.
- Du skrek och slängde dig fram och tillbaka, hur är det?, sa han oroligt.
Jag sa inget utan satte mig upp och såg skröckslaget på honom.
- Jag kan inte sova, kved jag.
- Jag vill inte uppleva det igen, sajag och Neville laen tröstande arm om mig men sa inget.

jag vaknade av att solen lös in i lägenheten och jag reste mig trött upp. jag hade inte sovit särskilt bra, jag hade drömt att Draco hade tagit Fai igen. jag såg min son ligga bredvid mig och andades ut. jag reste mig upp och svepte morgonrocken runt mig och gick ut i köket och tog ett glas vatten innan jag bytte om och lämnade lägenheten

Vi satt i soffan till solen sken in genom fönstret och en ny dag randades.
Jag tog adjö utav Neville och transfererade mig hem till lägenheten.
Där tog jag en dusch och satte mig vid köksbordet och åt frukost.
Idag skulle vi sammla ihop alla mugglare och mugglarfödda i en och samma stad.
Så vi trollkarlar slapp se dem, allt som Voldemort ville.
Egentligen gillade jag väll inte det, men det var bättre att vi levde åtskilda än de på gatorna.

Jag gick gatan ner och såg på alla hus och undrade vilka som hade bott där? Jag satte mig vid ett café och beställde frukost. Jag studerade gatan upp och log. Den var svart och såg väldigt mysig ut