PRS Lupple & Medi

"Det kan vi ha." Sa han och log varmt mot henne.
"Det är klart vi ska ha dom i rosa." han böjde sig över henne och kysste henne ömt.

Hon log förtjust, besvarade kyssen och smekte honom över kinderna.

(hoppar)¨

Halo vaknade med en gäspning. Satte sig upp och såg sig om.
"Åh nej!" Sa hon och tog sig ur sängen.
"Jag har jobb!" skrek hon medan hon tog sig mot dörren.

Dorian hade suttit på taket tills det mörknat och tänkte sitta där ännu längre när han hörde Halos skrik. Vad var det med henne? Han hoppades smidigt ned och in genom fönstret och såg på henne. "Vad är det?" Frågade han oroligt.

"Varför lät du mig sova så länge? Jag har jobb att göra. Jag tror inte mina uppfinningar gör sig själva? Jag menar hallå?!" Hon såg på honom och tog hans hand.
"Kom med." Hon började dra med sig honom.

Han stirrade på henne, helt förvirrad. "Halo, jag visste väl inte vad du gjorde just nu." Sa han ärligt och kramade hennes varma hand och följde med henne bort.

Hon stannade upp och såg på honom. Log svagt men nickade.
"Jag ber så mycket om ursäkt. Jag fick lite panik när jag såg hur mycket klockan var." Hon kände hur magen kved och hon såg ner.

Han kramade hennes hand. "Älskade, du har väl viktiga saker att göra än uppfinningar? Allie har sin möhippa imorgon." Sa han stilla på deras språk.

Hon stannade upp och såg yrvaken ut. Något verkade trilla på plats och hon kände hur benen vek sig.
"Ja jusste. jag glömde nästan det." Viskade hon och såg nu sorgset på honom.

Han smekte henne lätt över kinden. "Jag förstår det. Det har varit mycket den senaste tiden." Viskade han och kramade hennes händer. "Behöver du ordna något inför det?" Undrade han.