PRS Lupple & Medi

"Du tror inte Halo hade samma nerver? Hon av någon var så nervös att jag tror Alexander skulle ha sövt henne om han kunnat." Hon smekte hennes kind.
"Du är en Claremo, de är de som ska passa in. Du är en av vampyrvärldens mäktigaste familj. Ju närmare de första vampyrerna man är ju kraftfullare är man. Eftersom Lucifer är din farfar så är det det närmaste."

Allie såg på henne med en road blick. " Jasså? Är det så?" Undrade hon nyfiket. " Ja jag har ju faktiskt träffat honom ganska många gånger. I jämförelse med alla andra vampyrer." Fnissade hon förtjust. Fick genast mer mod inom sig. " Så jag står över de som kommer? Så ingen kommer skratta åt mig?" Undrade hon försiktigt.

Hon log och nickadde.
"Ja de flesta ja, Många skulle jag säga med. Vi är ju en stark familj. Din inom medicin och vår inom många andra saker. Men ingen kommer att skratta Allie. Kanske åt skämt, fåniga bilder men inte åt dig." Hon smekte hennes kind igen,

Hon såg på henne med en allvarlig blick. "Okej. Då känns det lite bättre." Lovade hon ömt och kramade om henne. " Tack Maria. " Viskade hon och kysste henne lätt på kinden. " Bråkar min mamma och pappa?" Undrade hon sedan, lite oroligt.

Hon såg frågade på henne och skakade på huvudet.
"Nej det tror jag inte. Varför skulle de göra det? " Frågade hon och smekte henne över håret.
"Jag tror Alexander och Laura älskar varandra precis lika mycket som jag älskar Lathan."

Allie såg på henne och bet sig lite i läppen. " Det känns som de bråkar." Viskade hon bara. Hon visste inte varför hon trodde det, det var bara en orolig känsla inom henne.

"Men hjärtat." Hon tog henne i sin famn och skakade på huvudet.
"De bråkar inte. Om det gjorde det skulle jag veta det. Laura och jag är som systrar, vilket vi är men du förstår vad jag menar." Hon smekte henne över ryggen.
"Du är bara nervös. Andas."

Hon såg på henne och log svagt. Nickade sakta. " Okej. Om du säger det så. " Log hon och kramade henne igen. " Bara nervös. " Log hon samlat.

Dorian såg på Halo innan han reste sig upp och gick ned till köket för att ordna lite blod till sig.

Hon nickade och såg på Dorian.
"Och hur mår du min son?" Frågade hon och log.
"Håller du med mig? Halo var så nervös men du var nervös med." Hon log varmt mot honom. Såg sedan på blodet.

Dorian såg på Maria och Allie, han hade hört dem men han hade inte direkt kunna känna av dem. Han svalde hårt och stirrade mot dem. Förvirrad. Harklade sig lite och nickade. " Överlever." Sa han samlat och såg mot Allie. " Första gången Tristan skulle prata med dig Allie, var han så nervös att det tog oss fem timmar att komma fram till ert hus. " Log han roat. " Vi skulle dit och presentera oss för dig. " Förklarade han ömt.