När folk blev stora och Voldemort vann.

- Du kan ju börja med att använda normal samtalston när du tilltalar folk, sen kan du faktiskt be om ursäkt.
Om inte för din skull så för Fais, alla har gjort fel och borde be varandra om förlåtelse.
Så om du älskar din son, gör det för hanns skull.
Jag hjälper dig, men valet är ditt, sa jag och förvandlade mig tillbaka och vandrade tillbaks över skolområdet.

"jag ska försöka" sa jag och log lite "klart jag älskar honom, han är min son. Jag vill att han ska ha det bra" sa jag och såg Laura gå iväg. Jag suckade lite och så ut över vattnet. Jag hade mycket att göra om jag skulle ge Fai en bra uppväxt där folk inte hatade honom

- Bra, sa jag leende och gick därifrån och lämnade henne åt sina egna tankar.
Jag kom in i stora salen och satte mig vid Neville och såg ut över eleverna, tänk vad jag önskade att jag fick vara en av dem.
Det var jobbigt att vara vuxen i vissa fall.

Jag reste mig upp och förvandlade mig till människa och gick tillbaka till stora salen och satte mig hos Jezebel och Fai. Jag kände hur eleverna stirrade på mig, precis som under skoltiden. Jag tog Fai och satte honom i knät och han skrattade när jag kittlade honom.
"varför har du aldrig visat att du har en son?" frågade en tjej
"för att jag inte alltid haft honom hos mig" sa jag och visade at jag inte ville diskutera det. Jag såg ut över eleverna och sen på lärarna och var förundrad över hur mycket som ändrat

Folk började lämna salen och Neville ställde sig upp.
- Dags för lektion, sa han lätt.
- Kan man få följa med, jag kan vara dig assistent, jag äger på örtlära, sa jag muntert och Neville flinade.
- Äger, vet jag just inte, men helt okej, sa han och kysste mig på pannan.
Vi gick ute ur storasalen och ut genom portarna över skolområdet och till växthusen.
Jag stannade och drog in lukten från växterna, det var underbart att vara tillbaka, vilka vinnen man hade härifrån.

Jag såg Neville och Laura lämna salen och de andra eleverna började försvinna ut ur stora salen och jag reste mig upp. Jag tog med Jezebel och Fai upp till gryffindoretornet. Jag steg in i tornet och eleverna tystnade genast
"vad gör vi här mamma?" sa Fai
"jag bodde här under min skoltid" sa jag och vissa av eleverna såg förvånat på mig
"var du inte Slytherinare" sa en kille förvånat
"nej, jag va Gryffindorare men jag hade vänner i Slytherin" sa jag lugnt
"ja som Draco. Jag har sätt bilder på er. Ni var riktigt söta ihop" sa en tjej drömmande och jag knöt nävarna
"ja som Draco. Men nämn inte hans namn" sa jag lågt
"förlåt härskarinna" sa tjejen och jag skakade på huvudet
"det kan ni inte veta" sa jag och satte mig ner framför brasan som jag alltid gjort

Eleverna kom strömmande in, det var Gryffindorare och Hufflepuffare, sjundeårselever.
Så jag kände alla eftersom de hade dått i skolan under min tid.
Neville gick fram och eleverna tystnade.
Han förklarade vad som skulle göras och eleverna började.
Det syntes att de inte var rädda för honom, men hade ändå stor respekt för honom.
Han var ju ändå vida känd för det mod han visade under kriget.

Jezebel Satte sig bredvid mig och jag log lite.
"var det verkligen så kul att gå här?" sa Jezebel
"det var de roligaste åren i mitt liv. Allt var så enkelt innan alla visste vem jag var" sa jag och såg på eleverna. Fai hoppade ner öch började se sig omkring och jag höll honom under uppsikt.
"hur var det att gå här innan Voldemort tog över?" frågade en tjej
"det var roligt. Jag och mina vänner hittade på en massa bus, vi hade roliga lektioner och lärare. Och alla brukade vara glada och folk skrattade jämt" sa jag leende
"lärarna med? Till och med Snape?" sa en annan
"lärarna skrattade ibland och Sev är inte så hemsk. Men nej han skrattade aldrig när folk såg" sa jag
"de sa att du alltid kunde få vem som helst att le och du kunde lösa de flesta konflikter. Vad hände?" sa en tjej och jag såg på henne "du ser så ledsen ut"
"kriget var vad som hände. Allt var annorlunda innan det" sa jag bara och de visste inte vad de skulle säga

Elevernas dysterhet gjorde mig nedstämd, inget kivandes eller skrattande.
Jag bara tänkte på hur lektionerna va när vi gick där, när jag hade hällt kittelfrön i Earnies tröja, så han skrattade hela vägen till flygeln.
Och när vi försökte överglänsa Slytherinarna, vilket vi gjorde ibland på lektionerna.
Ja, roligt hade vi, till och med, med Slytherinnarna, vi var mera lika då.
Egentligen så hade vi det otroligt bra.
Jag gick fram till Kewins bord och log glatt mot honom, när han stoppade ner hela handen i växtens gap för att få tag i fröna.

"varför stoppade du inte din far då?" sa en kille
"ja jag har hört att du kunde dödat honom så hade Harry vunnit" sa en tjej och jag såg på dem. Ska vi ha den här diskutionen med?
"hade ni kunna döda er egna far?" sa jag och såg på dem onde skakade på huvudet "precis. För mig är han inte Voldemort utan min far" sa jag
"men varför ber du honom inte ändra på saker nu?" sa en annan
"för att jag inte bryr mig längre. Jag struntar i vad som händer med världen" sa jag all armt och de tystnade "kom Fai så hälsar vi på några andra människor" sa jag och vi lämnade tornet