Robin Hood och hans glada gäng

Alan bara stirrade på henne
"Men Robin sa inget" sa Alan "gjorde de illa henne?" frågade han försiktigt, han försökte möta Niccis blick men hon undvek hans. vad trodde de? att de drack tea?
"Det gör inget" sa Nicci lågt "de gör ju ingen skada" sa hon bara lågt. undra om de skulle se henne som ännu mer hjälplös nu?

Adina såg skeptisk på Alan, vad hade han trott egentligen?
- De hade satt handboja på henne så hon släpades runt med Charlie eller vadhan heter.
Sen sålämnade han över henne till Gibson och jag fann dem i sängen, men det hade inte hänt något ännu, så hur tror du hon känner det?, sa hon och såg på honom.

"Va? jag trodde inte det var så illa. jag trodde de bara låste in henne på rummet eller något. nog för att jag visste att de var monster båda två men de var värre än jag trott" sa Alan "jag är ledsen Nicci" sa han uppriktigt
"Inte ditt fel" sa Nicci lågt utan att se på honom.
"Nicci" sa Robin försiktigt och hon lyfte blicken lite och han satte sig på huk framför henne "Du vet att vi inte menar något illa? vi vet bara inte vad vi får göra, men vi har förstått att vi inte skall röra dig utan din tillåtelse" sa Robin bestämt och såg på de andra som nickade
"Jag vet det" sa Nicci lågt, de var väll klart att de inte menade att skada henne
"Vad sägs om att vi går en bit?" frågade han och erbjöd sin hand och hon såg skrämt på honom, men hon ville lite på Robin han skulle aldrig göra något, hon tog tveksamt hans hand och han hjälpte henne upp
"Jag lånar henne ett tag Adina, du kan få John av mig" flinade Robin och de började gå ut ur lägret och in i skogen

- Låna henne du, sa Adina roat till Robin och såg på honom.
- Nej, men man tackar, flinade hon och såg John komma och sätta sig vid henne.
- Törstig?, sa han mjukt och gav henne att dricka.

Nicci såg sig runt omkring i skogen
"Ville du prata om något?" frågade hon Robin utan att se på honom
"Nej, men jag ansåg att du behövde komma bort från alla ett tag, men jag ville inte lämna dig själv. Charlie letar nog fortfarande efter dig" sa Robin och Nicci såg skrämt på honom
"Tänk om han får tag på mig då" sa hon förskräckt och började skaka och Robin tog varsamt tag i henne
"Det är därför jag är här Nicci" sa Robin och Nicci lugnade sig lite
"Tack" sa hon och backade igen och Roin släppte henne
"Kom jag vill visa dig en plats" sa Robin och de borjade gå längre in i skogen och Nicci undrade vart de var på väg. de kom fram till en sjö och hon log, det var verkligen vacker
"det här är mitt egna ställe, de andra vet inte om det och när jag behöver vara själv går jag hit" sa han
"Men du visade ju det för mig" sa Nicci
"Jag räknar med att du kan behålla en hemlighet" sa han leende och de satte sig ner

Adina fick boken av Alan, hon bläddrade igenom den, men fattade inget av de konstiga tecknen så hon la undan boken och såg på John.
Han var verkligen vacker, och att han gillade henne var för henne ett under.
Att de alla verka gilla henne,känndes konstigt, det varbara hennes familj där hemma som hade accepterat henne fullt ut.

Nicci gick fram till vattnet och såg ner på sin egna spegelbild, förut hade hon gillat att se på den men nu påminnde den henne om varför folk ville ha henne, hon skvätte argt till vattnet och såg spegelbilden bli suddig innan hon backade och Robin såg på henne.
"Robin gillar du mig bara för att jag är vacker?" frågade hon lågt
"nej men självklart inte Nicci, jag gillar dig för att du är du. Nicci du är så mycket mer än vacker, du är rolig, speciell, smart och ja jag gillar ditt humör" sa Robin leende och hon nickade
"Tack, jag ville bara veta att du inte var som dem" sa hon och såg ut över sjön
"även om du kanske inte tror det nu men jag är verkligen inte som dem" sa han och hon såg på honom och log lättat
"Nej kom nu, du har ju lovat Adina en läslektion" sa han leende och erbjöd henne en hjälpande hand och hon tog den och höll sen i den. Hon ville ha Robins kontakt när hon själv fick välja och hur. de gick tillbaka till lägret och satte sig hos de andra
"Skall vi börja eller skall du stirra på John?" frågade Nicci roat

Adina såg upp på Nicci och log.
- Nej, jag kan stirra på honom någon annan gång, sa hon roat.
- Hade ni det trevligt?, sa hon vänligt till Nicci.

Nicci log svagt "ja men det var ju bra det, jag ehöver din fulla koncentration om du skall lära dig läsa" sa hon allvarligt och nickade sen "ja det hade vi" sa hon och nämnde inget om verken vattnet eller hur rädd hon hade blivit
"Vi börjar med all lära dig hur bokstäverna ser ut" sa Nicci leende och tog en pinne och började rita alpabetet på marken och sedan säga vad de heter
"Vilka av bokstäverna tror du behövs för att stava ditt namn?" frågade hon undrande

Adina såg på alla bokstäver och bara stirrade.
Att det fanns så många, och att alla hette något och hade något namn.
Och sen kunde man alltså sätta ihop dem, till ord som andra kunde läsa och fatta.
För henne var det näst intill obegripligt, även om hon hade sett ord förr, på kunggörelser och sådant, men ingen hade ju fattat vad det stod.
Hon såg på alla bokstäver och lyssnade när Nicci sa dem.
- Eh, hängde inte med på allt du sa, men gissar att den första ska va med, var det A du kallade den?, sa hon undrande.