Robin Hood och hans glada gäng

"så ät nu" sa Robin åt henne och hon nickade och tog en it bröd och tuggade lite på den. Robin strök henne försiktigt över kinden och plötsligt flyttade hon sig ifrån honom "vad gjorde jag för fel?" sa han förskräckt
"Jag vill bara inte att du gör så" sa Nicci lågt, det var precis vad Charlie hade gjort
"Förlåt" sa Robin och hon nickade och såg på Adina "mår hon bra?" frågade hon
"Gå och ta reda på det om du orkar" sa Robin vänligt och Nicci nickade och reste sig upp och undvek att se på de andra. hon satte sig bredvid Adina "hur mår du?" frågade hon försiktigt

Adina såg upp på Nicci och log.
- Jo, det är bra, ryggen svider bara, det är därför jag ligger med bar rygg.
Det gör ont att liga på ryggen eller ha nån skjorta på den.
Sen gör det lite ont i foten med, men allt det går över, sa hon leende.
- Ser ryggen hemsk ut?, sa hon undrande och såg sedan på Nicci.
- Och hur är det själv?, kom jag försent?, hann Gibsone göra något?, sa hon oroligt.

Nicci såg på Adina "jag är verkligen ledsenför det, hade jag vetat att du skulle straffas för att vi flydde hade jag stanant på slottet" sa hon sorgset och såg på ryggen "den ser inte särskitl bra ut. men såren kanske läker, jag vet inte jag har aldrig hållt på med sår" sa hon och tystnade sen en bra stund
"han hann inte hela vägen men det räckte det han gjorde" sa hon bara lågt

- Herre gud, Nicci, jag bestämmer faktiskt över mitt eget liv.
Jag vet vad jag germiginpå, och jagbestämmer det själv.
Så tro inteatt det enbart är ditt fel, och självklart vill jag inte ha dig där på det där stället, sa hon upprört och log sedan.
- Ja, det läker, det har det gjort förr, det är bara själva läkningsprocessen som är jobbig, sa hon leende och såg sedan på Nicci.
- Jag är glad för att hela vägen, men ledsen att han gjorde det över huvud taget, sa Adina milt och såg på henne.
- Hur känner du dig?, sa hon mjukt.

"jag vet det kära du men jag gillar det fortfarande inte. du skall inte behöva betala för mina misstag" sa hon sorgset och nickade sedan "jag hoppas det inte gör allt för ont, finns det något jag kan göra för dig?" frågade hon vänligt och mötte sen Adinas blick "jag vet inte, jag vill bara glömma dem båda två och hur dum jag var och litade på dem." sa hon och såg sen bort på Robin "Jag vet inte vad jag skall göra, jag vill ha hans närhet men ändå inte" sa hon förvirrat

- Vi kan säga att han straffamig för alla de gånger jag brytit mot lagenoch skulle fått straff om det känns bättre, sa Adina roat och såg på Nicci.
- Skyll inte på dig själv, det är inte bara ditt fel.
Och klart du litade på dem, du kände ju inga andra män, sa hon och såg bort mot Robin.
- Förstår det, du måste lära dig att åter lita på män, vilket du inte gör, säg åt honom att ta det lugnt, så blirdet bättre med tiden, sa Adina och såg sedan på Nicci.
- Nej, du kan inte göra nått för mig, mer än om du vill hålla mig sällskap eftersom jag kommer ha hur tråkigt som helst här.
Kanske börja lära mig läsa?, sa hon och flinade glatt.

Nicci log mot Adina "tack för att du försöker muntra upp mig" sa hon leende, hon skulle fortfarande se det som hennes fel vad de än sa. hon nickade sen långsamt "jag antar att du har rätt. det är inte Robins fel, han är en klippa men jag vet bara inte vad jag skall göra och det vet inte han heller" sa Nicci och såg på Robin men vände bort blicken när han såg på henne. hon såg på Adina i stället
"jag håller dig gärna sällskap, det är det minsta jag kan göra och om du skaffar fram en bok kan jag börja lära dig" sa hon och log svagt

- Nej, vet inte jag heller, men ni får helt enklet ta det lugnt, det ordnar sig, sa Adina tröstande och stirrade sedan på Nicci.
- Skaffa fram en bok, vet du hur dyra de är?
Det finns väll ingen som har en bok, det är därför ingen kan läsa.
Dels för att de är så dyra och dels för att den lägre befolkningen, annses allt för dumma för att klara av det, sa hon leende.

"Jag hoppas du har rätt" sa Nicci och drog upp knäna och vilade huvudet mot dem.
"Ja de är de väll, men nån måste väll ha nån sorts bok, ananrs får de väll stjäla en" sa hon
"Jag hörde vad ni sa och jag har en bok" sa Alan och la en hand på Niccis axel och hon skrek till, hon sparkade honom och flyttade sig bort från honom.
"Förlåt att jag bara försökte hjälpa till då" fräste Alan och Nicci gömde huvudet och dolde samtidigt tårarna

Adina såg upp på Alan och sen på Nicci.
- Rör henne inte, hon har haft nog med män och ni förstår säkert varför, det är därför hon reagerar som hon gör.
Men det blir bättre senare, sa hon och log lätt.
- Vi lånar gärna din bok om vi får, sa hon leende till Alan och såg sen på Nicci.
- Ledsen om jag berättade men de har rätt att veta varför du reagerar som dugör, sa hon enkelt.