Förändrad värld Lupple & Medi

Hon började gå och hon sneglade mot Jimmy och hajade till. Hela ryggen var blodig men hon sa inget utan gick vid Allans sida.

Hon såg på honom och försiktigt lutade hon sig mot hans axel och såg upp i hans axel. Han verkade inte arg längre, inte lika orolig men en mer sorgsamhet. Hon lade handen mot hans bröstkorg och slöt ögonen innan hon sattes ner.
"Hej Aurora." Hon såg upp på henne.


"Så vill du ha något mer? Du behöver inte..." Theodore såg dem komma in och såg sorgsen ut.
Rhiannon såg helt förbytt ut.

Jimmy satte sig i bilen, bältade sig och sedan såg han henne. Hon såg inte alls ut att vara i smärta. Han vände bort blicken och stirrade ned på sina knän.

Aurora såg på henne och log svagt. "Välkommen hem." Sa hon lätt, de andra verkade så himla sorgsna men det borde göra det värre för Rhiannon. "Jag har presenter." Log hon och sköt fram korgen med allt smått och gott i.

Hon hade spänt fast sig och hon såg ner på sina knän och hon skämdes så. Hon kände sig äcklig och hon kände doften av sit eget mensblod.

Rhiannon log mjukt och såg på korgen.
"Du är för snäll." Hon såg på Rafael, ett tecken att hon fick ta emot korgen.

Allan klev in i bilen, satte sig i mitten och samma stund som dörren stängdes så började bilen rulla. Han tog fram sin tidning och fortsatte att läsa den. Tystnaden var...underbar.

Aurora tittade på henne och såg hennes blick, hon drog undan sina händer men försökte att le. Fast att stämningen var oerhört tryckt. Rafael gav henne en kort nick innan han satte sig. "Jaga ikväll." Skickade han trött till sin bror via tankarna. "Låt oss se vad det är för något i korgen." Sa han sedan med ett mjukt leende och flyttade den närmare henne. För att verkligen visa att hon fick.

Flora kände Allans tysta gestalt vid sin sida och såg på honom innan hon såg ner. Hon hörde bilens tysta brummande och hon lutade sig sakta tillbaka.


Theodore log och nickade.
"Det är saker Aurora hittat. Något som hon ville ge dig."

Rhiannon tog emot korgen och började se och hon log.
"Tack." Hon drog upp choklad och andra saker och stälde ner dem på bordet.
"Tack jag menar det..."

Jimmy märkte att Flora lutade sig bakåt med han försökte att inte nudda sätet med ryggen. Han försökte att hantera det kurviga och lite knöggliga väg.


Aurora log mjukt. "Jag köpte en tvål. Den är handgjord. Väldigt len och luktar underbart."Viskade hon och pekade på den rosa tvålen som var formad som en blomma. De brukade måla blommor till varandra på kliniken som ett löfte, eller ett hopp om ett bättre liv. Vampyrerna hade aldrig fattat men Aurora visste att Rhiannon skulle uppskatta det. Det var vanligt efter hårda straff.

Rafael log mjukt. "Väldigt fina saker. Vi tar upp dem till ditt rum efter maten." Log han.

Hon kände att bilen stannade men det var inte hemma än och hon tittade upp. Hon kunde märka Allans blick och blickade snabbt ner. Flora knep ihop ansiktet. Hon var nära att kräckas och hon böjde sig snabbt frammåt.

"De är underbara." Hon såg på henne och log.
"Du har vackra naglar." Sa hon och såg mot Rafael.
"Det ska bli mästare..." Sa hon och plockade ihop dem.
"Då får jag bära dem. Ni ska inte göra det..."

Aurora log mot henne. " Tack." Viskade hon. Att Rhiannon blivit straffad, hårt och hon varit ute och fått nya naglar. Det kändes fruktansvärt och hon fällde snart in alla sina fingrar i handen.

Rafael log mjukt. "Maten är inte klar än. Du kan titta lite mer." Log han och plockade fram hennes saker igen. Det låg ett halsband där i, med massa färgglada ringar. Han tog upp det, luktade lite. Det luktade sött. "Vad är det här?" Frågade han nyfiket.

Allan såg på henne. Irriterat. Jimmy tittade ut, de var vid en restaurang. "Mästare."Pep han tyst fram. "Vad?" Frågade Allan skarpt. "Mina kläder är...smutsiga. "Viskade han. Allan tittade på honom med spända käkar. "Hur är det mitt problem?" Frågade han och Jimmy svalde hårt. "Jag vill bara inte skämma ut dig." Viskade han och Allans ansikte mildrades lite. "Nåväl. Det är fint tänkt. Låt oss åka hem." Log han och bilen började att köra igen.

"Får jag se närmare?" Rhiannon såg på henne och sträckte ut handen mot henne.
"Skulle vilja ha sådana här naglar." Viskade hon och såg sedan på Rafael.
"Jag ver inte mästare." Hon såg sedan på Theodore som såg på sin bror.

"Du har accepterat att hon kallar dig mästare nu?"Han log och såg på Aurora.
"Du kan väl berätta vad det är?"

"Mästare. Jag vill inte vara olydig men kan jag få en påse? Jag vill inte kräkas i bilen." Hon tog av sig masken.

Aurora såg på henne och sträckte försiktigt ut sina fingrar igen. "Det kallas manikyr." Log hon. Men sken sedan upp när hon fick berätta. "Okej det kallas godishalsband. På affären. Det såg roligt ut så jag valde ett." Fnissade hon. "Man äter det." Förtydligade hon sedan och visade fram sitt halsband som låg dold under tröjan. Det var ganska många bitar som var försvunna.

Rafael skakade lite på sitt huvud, omärkligt för flickorna. "Absolut inte, hon verkar dock känna sig mest bekväm med det efter...allt." Förklarade han snabbt på latin för sin bror.


Allan stirrade på henne. "Kräkas? Varför ska du ens kräkas?" Undrade han argt men plockade fram någon påse och tryckte den i hennes hand.