Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och hade vänt sig så ryggen visade sig. Något varmt spred sig över ryggen och snart så kkände hon ingen smärta alls.
"Tack mästare." Hon såg på honom och svalde. Hon blödde fortfarnade från mensen och hon särade försiktigt på benen.

Hon kom snart tillbaka och såg på honom.
"Är jag vacker fortfarande?" Frågade hon och visade sin midja.

"Det kommer hon göra. Du valde vackra saker." Sa han och höll i korgen.
"Ska vi äta först?" Frågade han ömt.

Han flinade roat. "Åh redan redo." Log han nöjt. Satte sig på knä framför henne och flyttade upp hennes klänning för att bevittna det hela. "Du inser väl att Jimmy är min, precis som du är min. Ni två...Jag skulle inte vilja bli tvingad till att döda dig." Sa han enkelt. Slickade rent henne och drog sig sedan nöjt bort.

Han såg på henne, sedan på hennes midja. Hennes fråga var så...han kunde inte sätta fingret på det men han drog henne mot sig och kysste henne försiktigt över brännmärket. "Lika vacker." Lovade han och såg upp på henne. "Och vi matchar nu." Viskade han tyst och visade upp sin ring för henne. Försökte göra det hela lite...roligare.

Hon nickade sakta. "Äta." Log hon.

Hon lade sig ner och såg upp i taket. Nickade sakta.
"Jimmy är din. Jag är din." Viskade hon och hajade till när han började slicka henne och satte sig upp när han var klar.
"Tack mästare." Hon såg på honom och såg mot ett par trosor.

Hon såg på honom och såg sedan på hans ring. Förstod precis vad han menade och ville bara gråta. Men hon nickade och såg mot dörren.

Han började gå till matsalen och såg på henne.
"Så vad är du sugen på?" Frågade han mjukt.

"Minns det lilla blomma. Jag tror säkert att käre Jimmy kan berätta om min...påhittighet kring straff. Jag menar...du har ju ändå haft det ganska enkelt." Flinade han och såg vart hennes blick gick. "Tänk inte ens på det. Jag vill se dig skämmas. " Sa han allvarligt.


Han såg in i hennes ögon. Hans kommentar hade inte gjort det han avsatt. "Jag är ledsen."Viskade han och la sina händer bakom ryggen. "Låt oss."Andades han och gick för att öppna dörren åt henne.

Hon funderade lite. "Soppa." Sa hon tyst. "Ja soppa vore nog gott." Log hon.

"Ja mästare. Ni är allt för vänlig." Hon såg på honom och såg sedan ner. Skullee de åka hem skulle hon blöda genom. Men det var ju skin så det var väl bara torka bort? Hon började få ont i huvudet och hon lade en hand mot pannan.

"Ja mästare." Hon började att gå tyst efter honom och hon såg på honom med en tyst blick.
"Hur kom ni på mitt namn?"


"Då blir det soppa. Vill ni ha bröd till?" Frågade han.
"Och kanske mjölk?"

Han såg på henne. " Gör dig redo. Jag läkte inte ryggen för skojs skull. Du ska visa upp den." Sa han och lämnade henne sedan för att avluta dagen.

Rafael log mjukt, lite skamset. "Hm, det är en lång historia." Sa han och drog handen igenom håret. "Den korta är att jag tycker det är vackert." Sa han lugnt.

Hon skakade på huvudet. "Bara soppa."Sa hon med ett svagt, lite hoppfullt leende.

Hon såg på honom och visade snabbt upp ryggen och sträckte sig efter en ny vacker klänning och trädde den över sig. Ryggen var bar och hon satte upp håret i en vacker knut och ställde sig och väntade på Allan vid dörren.

Hon nickade och hon såg sedan sig om och såg sedan ner.
"Jag har fantomsmärtor. I benen." Viskade hon tyst, ifall han skulle höra.
"Det gör ont."

"Bara soppa. Så ingen sked eller skål. Du vet att du kommer få ont." Han såg påå henne.
"Om du ska ha soppa i händerna."

"Masken." Befallde han trött genom dörren. Packade ned sin väska och gick mot Jimmys rum för att hämta honom. Han stod färdig, iklädd en skräddarsydd kostym och masken på. Jimmy hade försökt att få ögonen mindre rödsprängda och misslyckats. Just idag var han oerhört tacksam över masken. Ryggen kliade och spände. Det gjorde så ont och han hade inte kunnat stoppa blödningen. Skjortan var säkert helt blodig. Allan öppnade dörren och såg mot Jimmy. "Gå."befallde han och gick sedan för att hämta även Flora.

Han nickade sakta. "Ska jag bära dig?" Undrade han.

Hon skrattade. "Såklart, skål och sked." Log hon roat.

Hon hajade till och hämtade masken. Fäste den över ansiktet och såg på dörren. Hon hade huvudet lite sönkt och kunde tydligt höra Allans steg.

"Om ni vill. Jag skulle önska det." Sa hon tyst.

"Då är det inte bara soppa." Sa han och satte ner korgen på bordet.
"Då är det soppa i en skål." Han satte sig och log.

Han öppnade dörren åt henne. "Gå." Befallae han medan han själv började gå.

Rafael nickade sakta. "Okej." Svarade han, bar upp henne i famnen och gick ned för att sätta henne.

Hon flinade lite. "Sant." Log hon.