Förändrad värld Lupple & Medi

Hon föll på knä och smärtan ilade genom hennes knän. Det sved och hon hade huvudet sänkt.
Allt hade blivit så fel. Var hon inte lydig? Hade hon gjort så fel? Flora kände hjärtat slå fortare och hon bet ihop.

"Bar rygg." Befallde han och Jimmy knäppte skakande upp skjortan och fick av den. Det gjorde så ont på ryggen. Han var nära till tårar.

Allan lät piskan glida över sina händer, i väntan på dem.

Hon drog av sig klänningen och hon drog bort håret så hennes rygg blottades. Hon kunde höra piskan och bet hårt för att inte skrika om piskan skulle slå henne.

Han studerade deras ryggar och lät sedan vina mot dem. Varannan gång, tio gånger var. Han hade slagit dem ordentligt.

Jimmy svalde tårarna och kände den svidande ryggen och han var säker på att minst ett av slagen hade öppnat upp ett litet sår. Något droppade på ryggen. "Tack mästare."Viskade han.

Hon var nära på att skrika men hon bet ihop och lät sina fingrar borra in i handflatorna tills blod sipprade ut.
"Tack mästare." kom det från Flora och hon höll huvudet fortfarande sänkt.
Vågade inte se upp eller röra sig.

"Rengör denna. Sen till era rum." Befallde han, lät piskan falla ned framför dem och lämnade sedan rummet.

Dörren stängdes igen och Jimmy kunde inte hindra tårarna längre. Han hatade att bli piskad över ryggen. Med skakiga fingrar plockade han upp piskan. "Titta."Viskade han svagt till Flora och gick till sängen och satte sig. Plockade fram rätt rengöringsmedel och började tvätta piskan.

Hon kunde se hans tårar och tårarna började rinna själv. Mödosamt reste sig Flora och gick sakta fram till sängkanten. Sjönk ner och snyftade till.
"Vänta." Hon tog hans haka försiktigt med ena handen och torkade bort hans tårar och försökte pressa fram ett leende.
"Han hatar tårar. " Hon såg sedan ner på piskan.

Jimmy såg på henne, hon tvingade upp hans ansikte och det var oerhört svårt. Till och med jobbigt men han lät henne torka tårarna och tvingade fram ett leende. "Du har rätt."Viskade han och försökte återfå behärskningen.

Hon såg på honom och log svagt.
"Hade jag vågat hade jag bett mästare att ge mig dina slag med." Viskade hon fram.


Rhiannon hade vaknat till och såg på Rafael.
"Hej..." Viskade hon.

Han skakade på huvudet. "Det är en riktigt dålig idé. När det kommer till straff är det ingen idé att försöka prata med mästaren."Viskade han ärligt.

Rafael sken upp. "Hej där." Sa han och såg på henne. "Hur känns det?" Undrade han.