Robin Hood och hans glada gäng

Nicci såg oroligt på Adina, men hon kunde inte göra något, hon skule nog göra mer skada än nytta. Robin såg på henne men hon undvek hans blick. hon ville inte prata med killar just nu, än mindra att nån av dem rörde henne. Robin sa något till dem andra och han verkade oroad men Nicci sa inget, hon ville bara var aifred en stund

- Sov nu, jag finnshär, sa Johan och strök bort hennes hårfrån ansiktet.
- Sova är den bästa medicinen, du kommer känna dig bättre i morgon, sa den andra och Adina somnade strax.

Nicci reste sig upp och gick en bit bort från lägret, hon behövde tänka lite. hon gick till bäcken och tvättade ansiktet och satte sig skräddare och tårarna rann. hon samlade sig sedan och reste sig upp och gick tillbaka lägret och la sig ner på marken och slöt manteln runt sig och somnade

Adina vaknade och kännde sig bättre än på länge.
Visserligen sved såren och foten gjorde ont, men i övrigt vardet bra.
- Bättre idag?, sa John och kysste henne.
- Ja, hjälper du mig?, sa hon och han hjälpte henne upp på fötter och ledde henne fram till elden där de övriga satt.

Nicci vaknade på morgonen när hon hörde de andra pratade, men hon låtsades sova. hon hade ingen lust att samtala med dem just nu ville hon bara försvinna och glömma alla minnen. hon kände fortfarande Guys händer på hennes kropp och Charlies läppar och hon rös till och slöt ögonen igen, skulle minnena nånsin försvinna?

- Ge Nicci mat, och försök prata med henne, men rör henne inte och inga närmanden, sa Adina allvarligt till Robin och han nickade och tog en tallrik och gick.
- Hur är det?, sa Much och gav henne mat.
- Helt okej, svider bara, sa hon och log lätt.

"är du hungrig?" sa Robin bakom henne och satte sig ner och hon skakade på huvudet "hur är det egentigen med dig? jag är orolig för dig" sa han
"Jag vill bara glömma okej" sa hon lågt utan attse på honom
"Vad gjorde de egentligen med dig Nicci? kan du inte prata med mig" bad han
"Jag vill helt enkelt inte prata om det" sa hon och vände sig mot honom
"Jag skall döda dem" morrade Robin och skulle resa sig upp
"stanna hos mig" sa hon lågt och Robin nickade
"Självklart" sa han och hon tog tag i hoom och han la försiktigt en arm runt henne och först stelnade hon till men slappnade sen av

- Vad hände egentligen?, sa en av dem nyfiket och kastade en blick mot Nicci och Robin.
- Lite olika saker, men det slutade med att jag slog ner Gisbone, flinade Adina.
- Det ska bli kul att höra honom förklara det sedan, skrattade Will.
- Ja, "jag är en stor krigare, och blev nerslagen av en hallt tjänsteflicka, sen blev jag fastbunden och Nicci försvann", sa Adnia med mörk röst och de skrattade.

Nicci visste inte vad hon skulle göra, ena stunden kände hon sig säker med Robin men i nästa som om något skulle hända. hon hade ju känt sig säker med både Charlie och Guy från början och de hade utnytjat det, hon var verkligen korkad. tänk att det kunde blivit hennes liv. hon skakade på huvudet och tårarna brände bakom ögonlocken innan de började rinna
"Men Nicci då, det är inte ditt fel" sa Robin förskräckt och såg på henne
"Men jag var så korkad och jag stopapde dem inte" sa hon lågt
"Vi är alla korkade ibland och du gjorde nog vad du kunde. jag är bara glad att du lever" sa han ochströk henne över kinden
"Det var ju det jag inte gjorde, jag bara låg där" sa Nicci sorgset
"Nicci lyssna på mig, det var inte ditt fel! vad du än säger så var det inte ditt fel! Det är bara sheriffens och Gisbornes fel" sa Robin och torade hennes tårar, hon nickade svagt, mest för att han skulle bli nöjd. det spelade ingen roll vad han sa hon fick skylla sig själv

Adina la sig ner på marken för att vila, hon kände sig hur slut som helst och antog att det inte var världens smartaste grej att springa efter Nicci efter det som har hänt.
Men hon var riktigt rädd och hon hoppades att hon inte hade kommit för sent för att hindra Gibsone från att göra något med henne.
Hon hade bestämt sig för attlära Nicci självförsvar när både hon och Adina mådde bättre.