När folk blev stora och Voldemort vann.

- Nej, de brukar väll inte det, sa jag och log tacksamt.
Jag la mig på golvet när Cara försvann ut i köket och började vika pappersvalor.
- Vad gör du?, sa Fai intresserat och jag log glatt mot honom.
- Vänta ska du få se, sa jag glatt och riktade staven mot dem så de började flyga runt om i rummet.
- Det är svalor, sa jag leende och Fai såg förundrat på dem.
- Snygga eller hur?, sa jag leende och nickade sedan.
- När du blir större kan jag lära dig flyga på kvast om du vill, jag tänkte starta upp alla Quidditchlag igen, det är en sport där man flyger, sa jag förklarande och såg på Sev.
- Undervisningen ska gå tillbaka till den normala, eller ja som den var under mitt sista år.
Förutom att man övar förbannelser på varandra och under straffkommenderingarna, jag har pratat med Voldemort om den saken, sa jag flinande mot honom.

"det märks att du är tillbaka" sa Sev till Laura och skrattade lite
Jag ställde ner glaset och gick tillbaka till de andra
"kan man flyga på kvastar?" sa Fai och kom fram till mi och jag lyfte upp honom
"ja det kan man. Du ska få se en massa saker som du inte är van vid. Vi kan ju visa dig Hogwarts" sa jag och rufsade om hans hår "ska ni med?" frågade jag

- Klart att det märks, jag måste ju rätta till saker och ting, som inte har blivit bra på de sex åren jag varit frånvarande, sa jag glatt och flinade mot Cara.
- Skulle inte Fai få egna ben idag, sa jag roat och nickade.
- Visst vi följer med, Sev har säkert saknat skolan på den långa stund ha vart frånvarande, sa jag ironiskt och flinade mmuntert.

"Det beror väll på vem du frågar" sa Sev och reste sig upp "ja och nån måste ju göra det när Cara inte gör det" sa han roat och jag bara blängde på och sen Laura
"jo men han kan ite transferera sig själv" sa jag och log
"nej men jag har saknat inteligenta elever" sa han och såg på oss och jag bara himlade med ögonen och transfererade oss till skolan och Fai såg förvånat på slottet
"kom så ska du få se vart vi lärde oss allt" sa jag och satte ner Fai men höll honom i handen

- Det är inte lätt att vara inteligent och smart om man hela tiden är rädd, för att bli straffad, sa jag snusförnuftigt och såg på slottet.
Gud, vad jag hade saknat det, efter alla dessa år så visste jag ingen plats jag gillade mer än slottet.
Här kännde jag mig hemma, här hade jag vart som lyckligast under hela mitt liv.
Med en klump i magen, tänkte jag på att McGonagall inte var kvar, vad jag hade saknat henne.
Men Neville var i alla fall kvar, han hade tagit över tjänsten som professor i örtlära.
Egentligen önskade jag att jag kunde få stanna här för evigt, kanske bli lärare, ja vem visste.
Men först skulle jag fixa världen lite grann, och skaffa tillbaka Quidditchen.
Vem vet kanske söka in till ett lag, VM borde ju hållas snart, tänkte jag och försjönk i tankar när vi närmade oss skolan.

Jag såg på Laura men sa inget och vi steg in i entréhallen och såg mig omkring. Eleverna såg skrämt på oss och jag lyfte upp Fai och struntade i vad Laura sa, jag var fortfarande rädd för att nån skulle ta honom igen och Fai höll sig fast vid mig.
"vad gör de här?" viskade en tjej
"ja och vems barn har de tagit?" sa en kille och jag såg argt på dem och de tystnade
"ska vi börja med att hälsa på Neville?" frågade Sev

- Det är hennes eget, och ska man viska är det bättre att göra det när ingen hör, sa jag och såg på dem.
- Sen ville vi bara hälsa på, vi har själv gått här som ni, även om skolan var mycket trevligare då, sa jag och log mot dem.
- Neville låter bra, även om jag träffade honom i morse.
Neville är en av våra vänner, han gick i vår årdkurs och i samma elevhem som Cara, sa jag leende till Fai och vi gick till Nevilles kontor och knackade på.

Eleverna bara stirrade på oss
"vi tror dig inte! Elaka människor skaffar inte barn och de där två hälsar inte bara på!" sa tjejen och Sev såg på dem
"15 poäng från Hufflepuff" sa Sev bestämt och vi gick till Nevills kontor och jag såg på Laura
"bäst du går in först. Jag tror inte Neville gillar mig längre" sa jag och ryckte på axlarna och Fai såg på mig men jag sa inget

- Jasså gör de inte, och det vet du?, sa jag roat till henne innan jag gick in i kontoret och såg glatt på Neville.
- Nej men hej professorn, kan du lärs mig nått om nån trevlig växt?, sa jag roat och kramade om honom.
- Vi är här och hälsar på, trivs du bra?, sa jag glatt och såg mellan Cara och Neville och undrade vad som skulle ske.

Barnen svarade inte utan försvann och jag såg på Neville
"klart jag kan lära dig Laura" skrattade han och han mötte sen min blick
"Cara" sa han och bugade lite och jag suckade. Inget var som förr! Men vi hade väll oss själva att skylla
"Neville" sa jag bara
"vad undervisar han?" frågade Fai och såg på mig
"örtlära" sa jag bara och stirrade på Neville som inte sa något