Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tog på sig masken och hon såg mot sin mästare. Kände hjärtat slå fortare.

"Jag vet inte hur han tänker. Men kasnke han ville du ska se för att du inte ska försöka rymma." Han såg på henne och smekte henne över kinden.
"Såja..."

Hon satte sig upp och såg på sina ben. De såg läkta ut och såg sedan på honom.
"Jag är rädd..." Viskade hon tyst.

"Gå." Befallde han och Jimmy skyndade sig ut men väntade precis utanför bilen.

Aurora skakade på huvudet. "Jag är inte knäpp. Det är klart jag inte ska rymma." Snyftade hon.

Han log. "Men vila lite till. Så du hinner vänja dig." Log han ömt.

Hon tog sig ur bilen men stannade precis utanför och såg mot Jimmy.

"Bra. Då behöver du inte oroa dig." Han smekte henne hennes kind.
"Såja ska vi se efter henne? Hon har läkande ben nu." Viskade hon.

Hon slöt ögonen.
"Förlåt. Får jag vatten?" Frågade hon och öppnade sedan ögonen igen.

Allan klev ut. Tog täten och började gå med den privata ingången. "Kom." Befallde han.

Aurora försökte torka kinderna och nickade sakta. "Okej." Viskade hon snyftande.

"Såklart." Log han och hällde upp vatten åt henne. "Varför ville du ha mer?" Undrade han nyfiket.

Hon började gå efter Allan och hade huvudet sänkt.
Kände sig liten och lade handen mot hjärtat.

Han torkade bort hennes tårar och reste sig. Tog henne i famnen och vaggade henne. Försiktigt gick han mot Rhiannons rum och log ömt.

"Jag kände mig så starkare." Viskade hon och lade huvudet på sned.
"Kände mig så starkare. Att jag fick något makt."

Jimmy gav henne ett lätt tryck mot handen innan han släppte taget och gick in igenom dörren. Och vidare in i hissen där Allan redan väntade.

Aurora höll sig nära honom , höll honom hårt.

Rafael flinade lite. "bra." Viskade han och pussade hennes panna.

Hon kom efter och ställde sig i hissen och knäppte händerna. Sänkte huvudet och såg på sina skor.

Han satte ner henne och såg mot Rhiannon.
"Så hur mår hon?" Viskade han.

Hon såg på Aurora och satte sig upp och sträckte sig efter henne.
"Aurora." Viskade hon ömt.

Allan klickade upp till högsta våningen Och hissen började att åka uppåt.

Aurora såg på Rhiannons ben, det hela var borta. Hon log svagt. Det gjorde det hela lite bättre. "Rhiannon."Viskade hon och kramade om henne mjukt. Hon var varm och mjuk. Trösten av att få känna henne nära sig var oförklarlig.

Rafael log snett. "Bättre. De har opererat cancern. Benen är läkta." Sa han leendes.

Hissen plingade till och dörrarna öppnades. Försiktigt såg hon mot Jimmy om hjälp.

"Vill du äta?" Viskade hon och klappade på sängen.
"Jag vill ha något."

"Men har hon ont?" Frågade han tyst. Såg sedan ner på dem båda.

Hon kröp upp i sängen och satte sig nära Rhiannon. "Du skulle aldrig ha rymt."Viskade hon och tog hennes händer. "Jag skulle kunna äta." Log hon ärligt.

Rafael såg på henne, hon såg inte ut att ha ont. "Jag tror inte det, hon sa bara att hon var rädd. Mitt blod fick henne att känna sig stark." Skickade han till sin bror genom tankarna. "Det var så fruktansvärt att se, jag fick lov att ta över på slutet och kunde ge lindrigare skador. Allan hade slagit ihjäl henne. Han var helt manisk." Fortsatte han upprört i tankarna,