Förändrad värld Lupple & Medi

Hon satt under tystnad och såg på sin mmästare. Såg sedan ner.

Theodore lyfte upp henne och sprang de sistra metrerna och upp till Rhiannons rum.
"Förlåt." Viskade han och hajade till. Hennes ben var sönderpiskade.

Gerhard hade satt upp en blodpåse på en krok och satte nu in droppet. Såg sedan över axeln.
"Ah Aurora kom hit."

"Så ikväll, vad tror ni om att äta ute? Jag kommer ju jobba sent." Sa han tankfullt. Utan att vilja ha ett svar. "Vi tar en utemiddag." Log han.

Aurora hajade till och tjöt av chock och lite rädsla. Helt plötsligt var de i Rhiannons rum. Med läkarna. Hon hade något i armen. "Vad?"Viskade hon, tog sig ur Theodores grepp och tog sig fram. Synen var fruktansvärd. Hon var sönderpiskad. Hon hade något brännsår som Rafael just nu visade upp. Auroras ögon fylldes av tårar. Detta var det värsta hon sett. Hjärtat slog snabbt och hårt. Hon kunde inte andas. Hon förstod att även om Rhiannon hade fått ta straffet så var denna bit riktad mot henne också.

Flora höjde ansiktet och såg på sin mästare och såg sedan mot Jimmy. Skulle de gå med samma kläder? Vilka kläder skulle hon andvända? Skulle hon straffas först? Tankarna var jobbiga och hon lutade sig tillbaka.

Han satte ner henne och gick sakta fram.
"Det är värre än jag trodde." Han såg på henne och suckade.

Rhiannon öppnade ögonen och såg Gerhard pressa in en spruta i hennes arm och slöt sedan ögonen.
"Hon kommer sova en stund. Men det är såhär straff kan gå till. Adjö." Han lämnade sedan huset.

Jimmy såg på Allan, med en tyst fråga i sina ögon. "Ja?" Frågade Allan och Jimmy log mjukt. "Tack för att du vill ta med oss ut ikväll, mästare." Viskade han mjukt. "Vad skulle vara en lämplig klädsel Herre?" Undrade han och Allan log mjukt. Smekte hans kind sakta. "Lite modernt, lite sexigt. Inte full kostym." Log han.

Rafael såg Gerhard och Rickard lämna huset. "Han är helt sinnessjuk den där Allan." Viskade Rafael när de var utom hörhåll. "100 slag, och han älskade varenda en han fick." Suckade han.

Auora såg på Rhiannon och sedan på bröderna. "Vad i hela friden gjorde hon för att förtjäna det här?" Pep hon olyckligt, men hon var också arg. De hade sagt att de inte skulle straffa dem. Men detta, var ju ett straff.

"Tack mästare. Jag är dig tacksam mot er vänlighet." on såg på honom och såg på Jimmy bakom masken.

"100?" Han såg på såren och skakade på huvude.
"Hon har förlora så mycke hud. Det kommer se illa ut." Han såg på Aurora.
"Hon hamnade i hänerna på en sadist. EÖverläkaren och skaparen a många saker i vampyrärlden." Han såg på henne.
"Så uppför dig snälla i hans närhet. Jag vill aldrig se dig lida Aurora."

(var det inte 100? Minns jag fel? 🤔🤔)

Allan såg på henne. Men sa inget. Men han var inte lika arg längre. Bara lite. Jimmy kände hennes blickar. Han behövde varna henne. Men kunde inte.

Aurora såg på dem. "Jag skulle..." Började hon men tystnade och vände om och skyndade ut från rummet. Rymde till sitt rum och sedan in på badrummet och hon låste dörren efter sig. Herregud.

Rafael svalde hårt. "Jag får läka henne nu. Det kommer hjälpa henne." Sa han och bet ned i sin egen handled och pressade den mot hennes läppar.

(Det var 100.)

Hon kände hur bilen svängde och Flora såg upp. Vågade inte möta Allans blick.

Theodore såg på dem och sedan sprang han efter Aurora och knackade på dörren.
"Aurora? Kan jag få prata?"

Hon kände något sött och öppnade ögonen. Kände något iskallt mot läpparna och kände hur något brann i henne.

Allan studerade något framför sig, till synes helt omedveten om de två människorna i bilen. Jimmy stirrade ut genom fönstret. Kontoret var nästan alltid värst. Han kändes alltid mer sträng där.

Aurora hörde Theodore utanför dörren och höll händerna för öronen och grät. Detta var så läskigt. Och hon ville inte veta mer. Hon ville bara inte.

Han log. "Drick. Det kommer läka dig." Viskade han och såg hur hennes sår sakta men säkert stängdes, ett efter ett. Han log svagt. Yes, det var underbart. Hon skulle bli frisk.

Hon såg på honom skakade i hela kroppen. Hon skulle straffas.

Theodore suckade och fick upp låset. Tog sig om och tog henne i famnen.
"Aurora lyssna på mig. Jag vill aldrig göra så mot dig. Aldrig skada dig." Han smekte henne över håret.
"Det är en sadistisk vampyr som gjorde det här."

Hon kände något började dö inom henne men även något som gav liv. Innan kännslan blev för stor rycktes hans arm från henne och hon såg på honom.
"Mer." sa hon

Bilen stannade. "Masker på." Befallde han och såg på Jimmy. "När vi kommer in så byter du om." Sa han och Jimmy nickade. "Ja mästare." Sa han och tog på sig masken.

Hon kände hans närhet och föll ihop intill honom. "varför skulle jag se?" Gnällde hon sorgset.

Han skakade på huvudet. "Mer kommer inte hjälpa dig." Viskade han. "Titta på dina ben." Föreslog han leendes. De var läkta. Helt läkta. Han såg sin egen arm läkas och satte sig på hennes sängkant.