Förändrad värld Lupple & Medi

hon såg på honom men nickade och log.
"Om du går dit Jimmy så tar jag med mig dig." Hon log och ledde iväg Flora.
"Så om du tar av dig kläderna och lägger de där." Hon pekade på en stol och hon började tappa upp ett bad och log mot Flora.

"Sen paj till efterrät." Sa han och räckte en korg till henne.
"Så då går vi." Sa han och öppnade dörren åt henne.

Jimmy bugade sig lätt innan han gick iväg åt sitt håll och gick in i behandlingsrummet. Han möttes av samma tjej som alltid. "Det vanliga?" Undrade hon och Jimmy nickade. "Klä av dig så börjar vi med badet. " Sa hon lugnt och Jimmy klädde av sig och gick till badkaret. "En massage också." Sa han och hon log. "någon har varit snäll." Sa hon leendes och såg vattnet fyllas upp.

Allan satte sig i en av fåtöljerna och öppnade sin dator och började att svara på mejl. Henry hade tyst gått in och stod vid hans sida. Allan märkte det inte ens, vilket var poängen. Han ogillade att bli störd.

Aurora tog glatt korgen och följde med ut. "Så vart?* Undrade hon nyfiket.

"Ert blod sir." En ung man kom med en bricka med ett vackert vinglas på. Det var fyllt av flod och han bugade sig.
"Och mer finns."


Flora hade fått ett nytt skydd så hon kunde bada och hon sjönk ner medan hon såg ner. Hon hade varit dålig och såg bort. Skulle hon straffas? Skulle hon bli inlåst på kontoret över natten?


"Till skogen." Theodore log och började att gå. Såg sedan mot henne.
"Vi ska till ett ställe jag vet att det finns både bär och svamå."

Allan tittade upp på mannen och log. "Tack." Log han och tog glaset varsamt. "Bra att veta." Log han mot mannen och tog några klunkar.

Han klev i vattnet och slöt ögonen när hela kroppen var under det varma vattnet. "Är det bra värme?" Undrade hon och han nickade sakta. Detta var verkligen ett underbart ställe. Så fridfullt.

Hon log stort. "Åh det är ett bra ställe." Log hon glatt och skyndade ikapp honom och tog hans ena hand.

Mannen lämnade rummet och stängde dörren tyst efter sig.


(Hoppar för alla annars blir det konstigt)

Det hade gått två timmar och Flora kom tillbaka ut. Hon såg ut att må bra men hon hade händerna knäppta framför sig.

"SSe hur mycket vi fick. Hela korgen fylld med bär och kommer bli en god soppa." Sa han och tog henne i handen.
"Bra Aurora."

Allan såg henne komma ut och bad Henry hämta henne. Henry gick tyst fram till henne och tog hennes arm. "Här borta." Sa han och ledde dit henne. Allan såg henne komma fram och stängde igen datorn. "Sitt."sa han enkelt och pekade på en pall bredvid sig.

Aurora log stort."nu måste vi hitta svamp."log hon glatt.

Hon slog sig ner och såg upp på honom. Han var inte alls på samma humör som i morse. Hon trodde att hon gjorde rätt och hon bet sig i kinden. Det värsta kunde komma.

Han såg på henne och nickade.
"Ja då går vi ditåt." Han pekade mot ett håll och log stort.

En halvtimme senare kom Jimmy ut och bugade sig för Allan. "Tack mästare." Log han och Allan log tillbaka. "Mot kontoret." Sa han och reste sig upp och Jimmy följde efter honom och sist gick Henry.

Hon nästan hoppade fram och hittade snart svamparna och började glatt att plocka dem.

Hon förblev tyst och tittade sedan upp. Hon var mycket sötare nu och lade huvudet försiktigt på sned men rättade till huvudet. Hon såg Jimmy och ville gapa. Han var snygg och hon såg snabbt bort.

Han log och började plocka och såg sedan mot himlen där han såg en hellikopter.

"Så hon är snart hemma." Gerhard såg på Rafael och gav honom papper.
"Om det är något ring men hon ska vara hyfsad fri från cancern." Sa han.
"Har vi tillåtelse att studera hennes cancer?"

Allan log mot Jimmy. "Perfektion." Viskade han nöjt innan han började gå mot bilen. Jimmy sneglade på Flora när han kände hennes blick. Hon var snygg. Riktigt snygg. Han gav henne ett omärkligt leende innan han följde efter och klev in i bilen. Allan satt i mitten så han fick smidigt kliva över honom och fick en mjuk smekning över ryggen. Han bältade fast sig, leendes.
Allan väntade otåligt på Flora. Han hade ett och annat att säga henne.

Aurora hörde det ovana ljudet och försökte lokalisera det. Såg snart något litet med något som snurrade och såg skräckslaget upp. "Gömma oss." Pep hon med tårar i ögonen.

Rafael log. "Underbart." Sa han leendes. "Snabbaste sättet att läka henne?" Undrade han och menade hennes skador. De var så många och stora. "Jag ringer. När är första kontrollen?" Undrade han och såg på pappret. "Visst. Det kommer ju inte skada henne." Sa han lugnt.